|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
Skånes Dansteater och Malmö Opera möts här i en föreställning som tar sin början i ett slut, eller är det kanske bara början på något nytt? En dans-, musik- och sångupplevelse om kärlekens mörkaste och ljusaste stunder, om den som lämnas och den som lämnar. Sånger från en inställd skilsmässa är baserad på Mikael Wiehes sånger från cd-skivan med samma namn som utkom i februari 2009. |
|
||||||
| Introduktion inför "Sånger från en inställd skilsmässa" | |||||||
|
|||||||
| skanesdansteater.se | |||||||
| Recensioner: Ystads Allehanda Sydsvenska Dagbladet | mer teater... | ||||||
| Introduktion inför "Sånger från en inställd skilsmässa" - vår 2015 Hej och välkomna till en Introduktion inför kvällens föreställning Sånger från en inställd skilsmässa. Jag heter Katarina Wallmo och arbetar på Skånes Dansteater. Med en titel som Sånger från en inställd skilsmässa kan man tänka att titeln talar för sig själv. Föreställningen bygger på text och musik från Mikael Wiehes skiva med samma namn från 2009 och är självupplevda. Själva händelsen utspelade sig i Mikael och hans hustru Majas liv redan 2005. Men sångerna skrevs senare då det var alltför smärtsamt när man befinner sig mitt uppe i det, säger Mikael. Idén till att använda sångerna till en dansföreställning kom från Maja. Men sedan har idén gjort en lång resa för att komma hit och där vi befinner oss nu- kvällens föreställning, 10 år senare. Det jag vill berätta om är just processen och intentionerna till denna föreställning. Mer kan ni läsa i programmet. Det är många olika parter inblandade i detta verk. Sång, musik, dans, drama, poesi, sceneri – så vad är det då? Hur skulle man kunna benämna detta genre. Vi har valt att kalla det en DansTeaterKonsert. Så hur började det? Jo, från Majas ide hade Mikael funderat i flera år och bollat den med Eddie Nyström (som känt Mikael sedan han var nyfödd) och P-O Nilsson som båda är musiker/kapellmästare och blev de som slutligen arrangerat det musikaliska i föreställningen. Eddie säger att det tog ett tag innan han nappade på idén. Men sedan efter att ha sett en föreställning med liknande koncept tog det fart. Eddie som har gjort allt möjligt under sin karriär säger att numera vill han bara göra det han verkligen brinner för, och att prova nytt. Eddie tog kontakt med Ronnie Danielsson som arbetat mycket på Malmö Opera om idén och som i sin tur föreslog ett par koreografnamn därav Lidia Wos var det ena. Eddie tog kontakt med Lidia för att göra en så kallad "pitch". Lidia Wos, som är huvudsakligen dansare på Skånes Dansteater, men också numera med stor erfarenhet som koreograf, gick först till Åsa Söderberg som är VD på Skånes Dansteater och bad om att få tid till att göra denna pitch och att få låna med sig Patrick Bragdell från ensemblen. Åsa gav utan tvekan sitt tillstånd till detta projekt och tyckte detta lät jättespännande. Hon blev omedelbart jättenyfiken och ville följa upp projektet. Pitchen blev sångerna Om jag ska klara det här och Kom Nära och inblandade från kvällens föreställning var bandet med Eddie Nyström, P-O Nilsson, Mats Ingvarsson och Michael "Walle" Wahlgren. Andy Almqvist sjöng samt en annan sångare. Och Lidia som koreograf och dansare och då med Patrick. Pitchen visades första gången på "Gulan" som är en repetitionssal på Malmö Opera och publik var chefer och viktiga personer för detta projekts utgång. Tiden var 2011. Åsa Söderberg säger att detta blev avgörande startskott och hon tog kontakt med Ronnie Danielson i en slags sporadisk regelbundenhet. Sen kom Bengt Hall, VD på Malmö Opera in för denna föreställning som en eventuell samproduktion med Skånes Dansteater och Malmö Opera. Projektet hade inte varit möjligt att göra på egen hand. Varken för Malmö Opera eller Skånes Dansteater. Och produktionen är ju också bra för Regionen, att turnera med. Stina Ancker, som är regissör blev nu inkopplad och Åsa Fång som är den kvinnliga rösten i föreställningen knöts till föreställningen. Och ytterligare en till dansare från Skånes Dansteater, Laura Lohi. En samproduktion av detta slag är mer komplicerad att få till stånd. Det tar mycket längre tid. Det har med den egna planeringen som görs långt i förväg – och måste planeras med båda säsongerna. Kräver resurser – vem ska ta vad SDT/ MO. Under tiden arbetade Lidia Wos vidare med Kom Nära ett fantastiskt solo med som visats vid ett flertal tillfällen, på Sommarscen i Pildamsparken och har till och med varit på turné i Kuba. Det ovanliga i Sånger från en inställd skilsmässa är att ingen är underställd den andra. Detta har också varit den stora svårigheten/utmaningen. Vad jag menar med underställd är att t ex dansen blir en dekoration eller musiken blir en bakgrund bakom sångarna som t ex skulle vara huvudpersonerna. Allt tar sitt avstamp ur Mikael Wiehes texter. Sångerna spelas upp i ursprunglig form i kronologisk ordning precis som skivan. Endast sista sången är borttagen. Det har inte funnits någon anledning att riva i dem, säger Stina Ancker. Texterna är vassa och tydliga och berättar sin egen historia. Men som Lidia Wos säger, det handlar om att bli lämnad. Det skulle därmed kunna vara vem som helsts historia och därmed finns en önskan om att tillåta sig/publiken att känna igen sig. Och vill därmed bort från att berätta Mikael Wiehes historia. Samma sak säger Stina Ancker. Alla 9 medverkande på scenen berättar sin historia, musiker, sångare eller dansare. Att göra en väl integrerad själslig tolkning var målet och är alltid lika svårt säger Stina. Stina Ancker och Lidia Wos har arbetat sida vid sida och arbetet har präglats av en som de säger avvaktande lyhördhet för varandra och varandras sätt att arbeta. Dans är mycket mer abstrakt och går in i detaljer medan en dramatisk regi utgår från helheten. Stina Ancker menar att hennes regi har blivit mer poetisk i i sin karaktär och öppnats upp mycket mer att ta in rörelsen tidigare i regin. Lidia Wos har fokuserat mer på stämningarna och känslolägen. Att gå in i sången texterna och förstå det mentala tillståndet. Att gå där med rörelsen och uttrycket. Vad innebär det att vara i ett tillstånd? Du vill överleva. Hur finner du en bra plan för varje dag i ett tillstånd när du inte tänker klart. Du måste strukturera dagarna för att klara av känslorna. Detta innebär olika saker för olika människor. Lidia har inspirerats av att vara i ett rum med möbler och saker, varje dag och vardagsrörelser. Ett instängt rum. Lidia har själv varit med att ta fram scenbilden med scenografen Olav Myrtvedt. Ljusdesigner är Imre Zsibrik, som frilansar men varit knuten till Skånes Dansteater tidigare. Alla inblandade säger faktiskt samma sak att denna korsbefruktning av konstarterna har gjort att de alla utvecklats och de vill gärna göra det igen. En spännande utmaning. Hur hittar man en gemensam linje att kommunicera med publiken? Och det kunde vara vilken skilsmässa som helst. Det är viktigt att skapa fler lager ur en story. Detta är en föreställning med flera lager och så är det också i livet. Det viktiga i denna föreställning är att det handlar om människor och det är människor som befinner sig i kris. Stina säger att lyckan för hennes regiarbete blev att den här historien går att dela upp i fler historier. När det stora dramat börjar kan du komplicera det mer. De här sångerna har hanterats fantastiskt i händerna på Eddie och P-O och för att ge mer utrymme för dans har ljudslingor arrangerats in och bundit samman det musikaliska verket mer. Denna föreställning har präglats av en oerhörd respekt och ömsesidig beundran bland de medverkande. Vilket inte alltid är så. Det har varit en oerhört gynnsam miljö rent kreativt samt bidragit till en öppenhet att pröva nytt och låta föreställningen leva och se vart den bär. Hör här: Nyckel till föreställningen är att inte fastna i ett drama. Det finns inte en tolkning eller ett sätt att höra. Alla medverkande är personerna och det flyter och det är ok säger Stina. Lidia hoppas att alla kan känna igen sig på något sätt. Det handlar om att bli övergiven att bli lämnad bakom. Skilsmässor är tunga saker och de händer men det skulle kunna vara vilken skilsmässa som helst. Kanske en nära granne, en släkting eller någon person som du förlorat. Åsa Söderberg säger att samspelet är det unika i denna föreställning – inget är underordnat det andra när det gäller sång/dans/musik/scenografi/text. Allt bär ihop och bär varandra. Ur dansperspektiv; så här berättar vi aldrig. Dansen är vanligtvis mycket mer abstrakt berättat. Och att låta dansen vara i första rummet i en miljö där dansen normalt inte är det. Och ur dramatiskt perspektiv; är det mer poetiskt berättat. Åsa säger att denna föreställning är speciell då det är sista föreställningen som Lidia Wos gör på Skånes Dansteater i egenskap av dansare och koreograf i vår ensemble. Dock ska vi inte säga att det är sista gången hon jobbar för oss. Sånger från en inställd skilsmässa har ett konsertanslag. Den här föreställningen föder nya former vilket är jätteroligt. Och denna konstellation tror jag att vi kommer att få se mer av efter att ha samtalat med de inblandade konstnärerna. Föreställningen är ca 1 timma och 40 minuter med 20 minuters paus i mitten för förfriskningar. Och med detta önskar jag er en riktigt fin kväll! Katarina Wallmo, Skånes Dansteater april 2015 |
|||||||
