Malmö, söndag 6 november 1977

Det var idag det började, det som jag hade sett fram emot under flera veckor: min pryotid hos Kabaréorkestern.
Strax efter det jag kom till Lund, där jag ska bo hos släktingar under mina fjorton pryodagar, ringde Mikael Wiehe, som är bas för orkestern, och sa:
– Hej Ola, vi måste träffas redan ikväll, eftersom du bör vara med när vi repeterar de låtar, som vi ska ha med på vår nya platta.
Klockan 19 träffades vi i repetitionslokalen på Södra Förstadsgatan i Malmö. Mitt första möte med Mikael och hans gäng blev precis så lyckat som jag hade hoppats på.

På måndagen träffade jag Johannes, som är inspelningstekniker. Av honom skulle jag lära mig en hel del idag. Johannes jobbar för Nacksving, ett socialistiskt skivbolag i Göteborg.
Vi åkte sedan med inspelningsbussen till Månstorp, två mil utanför Malmö.
Alla i orkestern skulle inte vara med idag. Det var bara basisten "Mackan", trummisen "Muffe", Johannes – och jag. Vi skulle köra in rätt "sound" i förstärkarna, så vi kunde börja med inspelningen på tisdag.
Jag blev väldigt imponerad av inspelningstekniken. Nu förstår jag varför det tar så lång tid att göra en skiva.
Ungefär så här går den här inspelningen till:
Det börjar med att man spelar in bakgrunden. I den ingår bas, trummor, sång och gitarr. Det är väldigt viktigt att instrumenten stämmer ordentligt. När själva inspelningen sker så sitter trummisen "Muffe" isolerad inne i ett eget rum för att inte störa de andra. Sångaren och gitarristen Mikael Wiehe, basisten "Mackan" och elgitarristen "Chico", sitter däremot i samma rum, därför att de måste ha ögonkontakt. Bas- och gitarrhögtalarna står dock i separata rum.
Ute i bussen – Kabaréorkestern har alltså en mobil studio – har teknikern Johannes kontakt per högtalare med dem som spelar in.
Man gör sedan några provtagningar och väljer därefter ut den tagning som är bäst. Detta tar i regel en hel dag.
När man är nöjd med bakgrunden ska man "lägga på", som man kallar det. Det innebär i detta fall att trumpet, saxofon, dragspel, soloelgitarr, banjo, bouzouki och sången i andrastämmorna läggs på. Innan man "lägger på", så övar man efter låtens bakgrund.
I slutet av inspelningsperioden mixar teknikern bandet, det vill säga att han tar bort en del ljud som man inte vill ha med.
När det är klart med mixningen, spelar man in bandet på skiva.

Gitarristen "Chico" och Mikael Wiehe följde med ut idag, tisdag. Mikael både sjunger och spelar akustisk gitarr.
De närmaste dagarna kommer vi att köra in bakgrunden till låtarna på band. Idag gjorde vi det på låten "Magdalena". Prövade lite på "Titanic" också.
Vid åttatiden kom Ale Möller för att hämta oss med "Jazz å de’"-bussen. Skönt med skjuts ända fram till stationen.

Under onsdagen och torsdagen gjorde jag flera nya bekantskaper. Frans Sjöström som spelar banjo, Göran Skytte som spelar dragspel på ett imponerande sätt. Ale Möller med sin bouzouki, ett mandolinliknande stränginstrument med arabiskt ursprung.
Själv sprang jag omkring och tog bilder på grabbarna i aktion. Vid det här laget har jag gjort av med nästan hela filmrullen.

På lördagen skulle vi träffas klockan 11. Men Mikael hade glömt att ringa till mig om den ändrade tiden. Så där stod jag och väntade på gänget i vanlig tid.
– Hallå Ola, hörde jag någon ropa. Det var Mikael.
Han bjöd upp mig till sin våning på Östra Rönneholmsvägen. Han bjöd på kaffe och så spelade vi några av hans gamla Hoola Bandoola-skivor. Mikael Wiehe skrev text o musik till det så populära "Hoola", tyvärr numera upplöst. Mikael har också varit lärare. Vi hade ett intressant samtal om skola och utbildning.
– Om jag får ge dig ett råd, så välj inte musiklinjen, sa Mikael. Då binder du dig för ett yrke. Jag tror inte man ska välja yrke redan när man är 15 år. Vi talade om betyg eller inte betyg i skolan.
– Jag är osäker på, sa Mikael, om det är riktigt att ta bort betygen. En sådan reform måste i så fall kombineras med andra åtgärder för att ge oss en ännu bättre skola.

– Idag är det Olas och Görans tur att hämta ved, sa Frans Sjöström på måndagsmorgonen. Göran Skytte och jag åkte alltså till bensinmacken, där vi hämtar ved.
Och idag hände det fantastiska. Jag fick vara med i inspelningen av "Bolaget", en låt som handlar om industrinedläggning.
– Min insats? Jag klappar händer.
Tidningarna var där och gjorde reportage idag.

Tisdagen var en vanlig inspelningsdag, medan onsdagen bjöd på en obehaglig överraskning, bandspelaren gick sönder, så vi fick ta ledigt.

På torsdagen var det sista inspelningsdagen. Fr.o.m. fredagen ska Mikael och Johannes mixa. Då vill de vara ensamma. Visst känns det vemodigt att vi nu ska skiljas. Jag har verkligen trivts i detta fina gäng.
Men vi hade kul vår sista dag tillsammans. Jag hade köpt en tårta. Den blev uppskattad.
"Chico" tog bilder på Mikael o mig.
– Vi ska hålla kontakten Ola, lovade Mikael Wiehe mig. Och om du själv startar ett band nån gång, så lovar vi att stötta dig.
Det lät som riktigt fin musik för mig.