|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
| Kan socialistiska sångare samarbeta? | |
Björn Afzelius och Mikael Wiehe gick skilda vägar efter Hoola Bandoola Band 1976. Nu är dom tillsammans i en skivstudio igen, för en ny LP tillsammans. Skivan har arbetsnamnet ”Två sidor av samma sak” och kommer ut i slutet av november. Wiehe och Afzelius har mycket gemensamt – men en hel del skiljer dom åt. Kan två svenska rockpersonligheter samsas i studion? Jens Peterson träffar dom i Werner studio i Köpenhamn I somras gjorde Afzelius och Wiehe en framgångsrik turné runt Sverige. Ensamma med sina röster och gitarrer drog dom storpublik på plats efter plats och blev sommarens publiksuccé bredvid Lill Lindfors och Magnus Uggla. Nu fortsätter paret samarbetet i skivstudion. Men det kommer inte att låta likadant på platta som på scen. I studion finns bland annat musiker som tidigare ingått i Wiehes och Afzelius respektive rockband. Sist paret gjorde en LP tillsammans var Mikael Wiehe ledaren. Sedan dess har Björn Afzelius haft en framgångsrik karriär som soloartist, och säljer idag fler skivor än vad Wiehe gör. Nu är det två viljor, två idéer som ska samsas. – Vi har båda varit måna om att jag inte ska sätta mig på Affe, säger Mikael. Jag har problem att underordna mig, men det känns som om det fungerar bra. Om inte Affe och jag kunde samarbeta – vem skulle då kunna göra det? – Vi har roligt tillsammans. Vi är nära vänner privat. Vi har i stort sätt samma politiska syn. Vi gillar åtminstone en del av varandras låtar. Björn Afzelius har fått en annan roll i samarbetet sedan 1976. Mikael inspirerade – Hoola Bandoola var Mikaels grupp, och det var bra. Vi lärde oss mycket av honom. Han inspirerade mig att börja skriva sånger; när vi började trodde jag låtar skrevs av övernaturliga varelser. Så fick jag jobba med en vanlig svensk kille som skrev sånger, det fick mig att våga. – Sen dess har jag haft ett eget band, fått inta Mikael Wiehes roll i studion. Arrangera, skriva låtar, bestämma. När vi möts nu är det annorlunda mot sist. Paret försökte sig på en sådan här LP för några år sedan – men då sprack det. Det har tagit flera år för Björn Afzelius att skaffa sig självförtroende, för paret att mötas som jämlikar. – För min del har det handlat mycket om att presentera något nytt efter Hoola Bandoola. Visa att jag kan stå på egna ben, att jag duger själv, göra låtar som är lika framgångsrika och omtyckta som ”Juanita” som jag skrev då. Har verkligen en av landets mest framgångsrika låtskrivare och artister lidit av osäkerhet de här åren? – Det har tagit mig tio år att skriva ihop en låtrepertoar som är bättre än ”Juanita”. Det har varit min vandring in i självförtroende. För många är Björn Afzelius och Mikael Wiehe lika som låtskrivare och artister. Men det finns stora skillnader i sättet att skriva sånger, sättet att spela dom. Förenklat: Mikael står för hjärnan, intellektet. Björn för hjärtat, känslan. – Mikael privat är passionerad och känslosam. Men han klär känslorna i sånger i välarrangerade rader, poesi, språkligt oantastligt, säger Björn. Jag skriver mycket med magen, mer fyrkantigt och agitatoriskt. Jag skriver ner det jag tänker, omedelbart. Därför hamnar jag ibland på gränsen till pekoralet. – Vi har nytta av båda sidorna när vi jobbar, säger Mikael. Mitt sätt att försjunka i konstruktionen av låtarna, Affes känsla. Han går in och säger: Det svänger inte – och då litar jag på honom. Tanken är att duon möts på halva vägen. Plockar fram det bästa hos båda. När dom valt sånger till skivan har det blivit mycket ballader, där deras gemensamma sidor hörs mest. – Mikael är djärv och kompromisslös i sin konst, säger Björn. Men hans musik på skiva svänger inte, den är för intellektuell. Jag har ofta tyckt att det är för bra låtar för att bli så stela. – På samma sätt tycker Mikael att jag är feg och konservativ i musiksmaken. Han tycker mina låtar är för bra för att vara så andefattiga. Nu kan vi mötas på ungefär samma plats, fast vi kommer från två olika håll. Det har funnits en gammal idé om att paret ska göra en LP med bara två gitarrer och sång, så som de sjunger ute. Men den beskriver Afzelius som nattstånden och seg. Nu finns många musiker i studion, och arbetar fram orkestreringar på låtarna. Åtta låtar kvar Där finns Hannes Rådstam och Olle Nyberg från Afzelius Globetrotters, Annie Bodelson och Joakim Rooke från Wiehes Co. Bengt Blomgren från Tottas Bluesband är en av gitarristerna, dom andra är Marius Müller, som spelat bland annat med Dan Hylander, samt Thomas Wiehe, Mikaels bror. Idag arbetar bandet med en elva-tolv låtar, men kvar på skivan blir förmodligen åtta. Där finns säkert ”Natten” som paret skrivit tillsammans, men i övrigt är urvalet inte klart. Konkurrensen mellan två låtskrivare gör i alla fall att materialet blir bättre – det tycker dom båda. Men hur det färdiga resultatet ska bli är ännu inte klart. – Tidigare har vi haft våra diskussioner om hjärta kontra hjärna på hotellrum, hemma i soffan. Nu får vi ta den i studion, säger Björn. Hur går det? Det får vi höra om en dryg månad.
|
|
|
| | |
| | |
| | |
| | |
| | |
| |
