|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
| En ny skiva (Ny Dag den 6 februari 1981) | |
De senaste tre veckorna har jag varit i Vaxholm och spelat in en skiva. Det började egentligen redan i april när jag och Arne och Fjellis och Tommy och Håkan började repetera så smått för att känna efter om vi tyckte att vi trivdes med att spela ihop. Vi trivdes bra. Under sommaren satt jag och skrev låtar och under hösten fortsatte vi att ses och spela när Håkan inte var ute med Nationalteatern och Arne inte var för trött efter jobbet och när Fjellis lät Walda passa barnen, när repetitionslokalen var ledig och ingen var sjuk. Framåt november började det likna nåt. Då kom vi överens med Amalthea – som är vårt skivbolag och som ständigt har ont om kontanter – om att vi skulle fråga MNW – progressivt skivbolag i Vaxholm – som också ständigt har ont om kontanter – om vi fick hyra deras studio på kredit för att göra plattan. De sa ja och så körde vi upp bussen med instrumenten till Vaxholm, inkvarterade oss i deras gäststuga och hos kompisar som ställde upp med sängplats, riggade upp mikrofoner och trumställ och gitarrförstärkare i studion. Sen var det bara att sätta igång.
Curt, som skötte inspelningen kom upp klockan tio på morgonen och sen jobbade vi till sju på kvällen. Och sedan vi ätit jobbade vi lite till. Måndag till söndag. Fast en tisdag var vi tvungna att ta ledigt för då hade Curt varit med om att förlösa sitt första barn till klockan fem på morgonen och var för trött för att spela in. Första veckan gör vi musikbakgrund. Vi jobbar duktigt och sätter tolv bakgrunder på fem dagar. Den andra veckan sjunger jag, Fjellis spelar in gitarrsolo och det kommer ut människor och spelar trumpet och orgel och syntheziser på olika låter där det behövs. När tredje veckan börjar är allting inspelat som skall vara med på plattan. Då börjar vi mixningen. Mixning innebär att man bestämmer röstens och de olika instrumentens läge i förhållande till varandra i ljudbilden. Mixningen är det svåraste av alltihopa, därför att det är då man bestämmer hur skivan till slut ska låta, därför att varje liten förändring man gör, när det gäller ett instrument, påverkar alla de andra instrumenten samt därför att det hela tiden finns ett oändligt antal möjligheter. Det går inte bra. På fredagskvällen har vi inte mixat en enda låt färdigt. Vi ger upp och åker in till Stockholm för att koppla av och smörja kråset. Det är då vi möter Besserwissern. Grabben som vet hur allt ska va: - Nej grabbar, säjer han, varför hyr ni inte in er i en proffsstudio med två professionella tekniker och en proffsig producent? De hade ju fixat det här på tre dagar, i stället för att ni ska sitta där ute och strula i veckor. Och så ser han ut som om han hade gett oss ett gott råd. Och jag blir bara förbannad: Vilken studio? Vilka tekniker? Och vilken producent? Och hur mycket skulle det i så fall kosta? Och vem ska betala det? Skall vi bytta skivbolag då också kanske? Nej, jag har aldrig tvivlat en sekund på att vi skulle kunna gå till vilket bolag som helst och att de skulle ta emot oss med öppna armar. Och ge oss hur mycket studiotid som helst. Och tillgång till den mest avancerade tekniska utrustningen. Och hyra in producent och studiemusiker från USA om det så skulle vara. Och jag tror till och med att jag skulle få fullständig konstnärlig frihet att skriva vilka låtar jag ville och få musiken att låta precis som jag hade tänkt. Och detsamma gäller för Nationalteatern och Dag Vag och Dan Hylander och Björn Afzelius och Ebba Grön och Jan Hammarlund och Eldkvarn och TT-Reuter. Och en massa andra.
Men det är ju inte det det gäller. Det det gäller är, att vi på olika fristående progressiva skivbolag äger våra produktionsmedel, att vi gemensamt bestämmer hur överskottet från våra plattor ska användas och att vi bestämmer vilken musik vi tycker det är viktigt att skivbolaget ger ut. Och det allra viktigaste är att vi håller på att bygga upp ett kunnande, att lära oss ett hantverk så att vi till slut ska kunna klara oss utan de kommersiella kapitalistiska bolagen. Det är det som är meningen! Alltså: Jag har inget emot professionalism. Men det skall vara på våra egna villkor!*** I ren ilska åkte vi sen ut till Vaxholm och mixade skivan på tre dagar. Nu är det bara gravering och matrisering och pressning och omslag och etiketter och fotografering och pressrelease och distribution kvar. Men det kommer först i mars.
|
