Gatuteater var en omåttligt populär uttrycksform i mitten av
70-talet. Kanske berodde det på att man för att få vara
med i en sån här teatergrupp egentligen inte behövde kunna
spela så mycket teater…alls. (Det var inte det individuella uttrycket,
utan det intryck gruppen gjorde, som var viktigt.) Föreställningarna
spelades, som namnet antyder, på gatan - självfallet utan att
man begärt polistillstånd, det skulle ju ha varit att fjäska
för "det borgerliga samhällets fascistoida våldsapparat"
– och slutade oftast med att polisen kom och slog deltagarna i huvudet
med sina batonger. Det blev så att säga finalen på föreställningen.
En av de mest mytomspunna gatuteatergrupperna var Solvognen från Fristaten
Christiania i Köpenhamn. Solvognen gjorde många berömda
framträdanden. Ett av dem ägde rum på Jylland i västra
Danmark där det hölls ett danskt-amerikanskt vänskapsmöte
- mitt under brinnande Vietnamkrig. Solvognens medlemmar klädde då
ut sig till indianer och red in på mötet – som hölls
utomhus – på vita hästar och började tala om ursprungsbefolkningens
rättigheter i USA. Dansk-amerikanerna blev upprörda och föreställningen
slutade – som vanligt - med att polisen kom och slog skådespelarna
– och hästarna – med sina batonger.
En annan gång "lånade" Solvognen uniformer ur ett
militärt förråd. Halva gruppen klädde ut sig till NATO-soldater
och andra halvan av gruppen klädde ut sig till åskådare,
d.v.s. stod på trottoaren i sina vanliga paltor. Sen kom "NATO-soldaterna"
marscherande och när folk samlades för att titta på, började
"soldaterna" beskjuta åskådarna (med lösa skott
så klart) varpå den andra halvan av skådespelarna kastade
sig ner på gatan med ketchupen sprutande. Människor greps av
panik, tog skydd, sprang och gömde sig. Och så kom polisen och
slog folk med sina batonger. Och det gjorde ju inte paniken mindre direkt.
Solvognen fick i alla fall igenom sitt budskap: Danmark ut ur NATO! NATO
ut ur Danmark!
Men Solvognens utan jämförelse mest berömda föreställning
utspelade sig på Magasin du Nord – Köpenhamns motsvarighet
till NK i Stockholm – julen 1974. Då klädde alla Solvognens
medlemmar – ungefär 200 stycken – ut sig till tomtar: röda
tomtedräkter, röda tomteluvor, vita tomteskägg. Sen marscherade
man in på varuhuset, sjungandes glada julsånger, och ner i leksaksavdelningen
i källarvåningen. Där tog man sedan ner alla leksakerna
som stod på hyllorna och gav dem till barn som råkade komma
förbi. Barnen blev jätteglada! (För att inte tala om deras
föräldrar!) Det blev däremot varken varuhusets personal eller
ledning. Det tog väl en fem, sex minuter så kom polisen instormande
– med sköldar, hjälmar och extra långa batonger –
som de slog de snälla jultomtarna i huvudet med. Då grät
barnen. (Och en del av föräldrarna också som råkade
komma i vägen). MEN: dom lärde sig också att skilja på
vänner och fiender. Och ingenting kunde vara viktigare för en
gatuteatergrupp i mitten av 70-talet än just att lära sin publik
vem som var vän och vem som var fiende. Det finns enligt min mening
alldeles för lite gatuteater idag.
Mikael
Wiehe, Presens nr 3 - 4, 2004
|
Mer information finns på nätet. Slå på Solvognen:
Politisk gruppeteater i Danmark.
|
