| | | | | |  
 
   
Häv bannlysningen av Ahmed Yusuf!  

 
 

Idag klockan 15:00 framträder Ahmed Yusuf på Rinkeby Folkets Hus. Han kommer att få betalt sitt anförande. Var och en av oss kommer att arvodera honom med 1.000 kronor och till skattemyndigheten inbetala skatt och sociala avgifter.
Vi bryter därmed mot ett påbud som utgått från USA:s president och anammats av FN:s säkerhetsråd, EU och svenska statsorgan. Enligt detta diktat är den svenske medborgaren Ahmed Yusuf sedan drygt fyra år försatt i ett ekonomiskt undantagstillstånd. Han får inte avlönas, han får inte bedriva affärsverksamhet och hans bankkonton är frysta. Han lever som en fredlös i sin lägenhet i Tensta.
Ahmed Yusuf är inte dömd för något brott. Han är inte ens delgiven misstanke om brott, och han har ingen möjlighet att i domstol få de sakliga skälen för frihetsinskränkningarna prövade.
Ahmed Yusuf arbetade för al-Barakaat, ett internationellt finansiellt nätverk som förmedlade pengar från somaliska utvandrare till hemlandet. Knappt två månader efter terrordådet den 11 september 2001 pekade president George W Bush ut al-Barakaat som en av finansiärerna bakom illgärningen. Organisationen var, hette det, terroristernas “kvartermästare”. Nu skulle dess tillgångar i USA och andra länder frysas och enskilda med anknytning till nätverket placeras i ekonomisk karantän.
Regeringen i Washington presenterade inte några konkreta anklagelser eller bevis mot al-Barakaat och dess medarbetare. Den behövde inte göra det. Lagstiftningen i USA tillåter presidenten att preventivt och utan rättslig prövning tillgripa ekonomiska sanktioner mot organisationer och enskilda som anses utgöra hot mot den nationella säkerheten.
Bevis skulle komma i efterhand, hette det.
Det kom inga bevis.
Tvärtom. FBI kunde efter en av sina mest omfattande undersökningar någonsin konstatera att det inte fanns några belägg för att al-Barakaat skulle ha understött al-Qaida eller andra terrorister. Ingen av al-Barakaats medarbetare har lagförts för brott med anknytning till terrorism. Fallet är nedlagt i USA.
Men Ahmed Yusuf förblir fredlös.
Han är det eftersom FN:s säkerhetsråd - i strid med FN-stadgan och deklarationen om de mänskliga rättigheterna - gjort det rättsliga godtycket i USA till sitt.
Han är det eftersom EU:s ministerråd och kommission - med godkännande från förstainstansrätten vid EG-domstolen - skjutit Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna åt sidan till förmån för det utlysta kriget mot terrorismen.
Och han är det eftersom den svenska regeringen med riksdagens medgivande smitit från sitt ansvar att väga FN:s bannlysning av al-Barakaat och dess medarbetare mot den svenska grundlagens föreningsfrihet och skydd för den enskilde mot godtycklig maktutövning.
Det sedan fyra år pågående rättsövergreppet sanktioneras av en EU-förordning som regering och riksdag godtagit. I stället för att försvara sin medborgares rättigheter har det svenska utrikesdepartementet dragit in honom i en tyst dialog med företrädare för Bushadministrationen. I denna så kallade avlistningsprocedur gäller omvänd bevisbörda. Den godtyckligt utpekade förväntas bevisa sin oskuld och övertyga myndigheterna i USA om att han brutit alla förbindelser med den organisation som samma myndigheter lika godtyckligt stämplat som “anknuten till terrorism”. Regeringen håller Ahmed Yusuf ansvarig för uteblivna resultat.
Om inte regering och riksdag förmår värna grundläggande fri- och rättigheter måste medborgarna gripa in. Det är oförenligt med demokrati och rättsstat att i förebyggande syfte och vid sidan av rättsordningen utsätta medborgare för långtgående frihetsinskränkningar, att utan skymten av bevis och utan rannsakan beröva dem möjligheten att försörja sig, och att låta sådana administrativa beslut gälla för evig tid utan att de drabbade har laglig rätt att få skälen prövade i domstol. Vi förutsätter därför att den EU-förordning som godtycket gömmer sig i saknar rättsverkan i Sverige. Vi hävdar lag och rätt genom att arvodera Ahmed Yusuf, och vi hoppas att fler kommer att följa vårt exempel. Låt Ahmed Yusuf resa landet runt och tala för de medborgerliga rättigheter som är vår gemensamma angelägenhet!

Henrik Alexandersson, ordförande i Frihetsfronten
Robert Aschberg, programledare
Anders Björnsson, publicist
Maria-Pia Boëthius, författare
Tomas Bolme, skådespelare
Mustafa Can, journalist och författare
Stefan Carlén, ordförande Ordfront
Annette Carnhede, ordförande, fackförbundet ST
Kjell-Olof Feldt, f d finansminister
Erik Gandini, dokumentärfilmare
Bengt Göransson, f d kulturminister
Göran Greider, chefredaktör Dala-Demokraten
Jan Guillou, författare
Johan Hakelius, kolumnist
Margareta Hölne, överläkare
Stefan Jarl, filmregissör
Arne Jarrick, professor i historia
Sten Johansson, professor emeritus
Stefan Jonsson, författare
Dan Josefsson, journalist
Kurt Junesjö, arbetsrättsexpert
Peter Kadhammar, journalist
Gun Kessle, konstnär
Tomas Lappalainen, kulturredaktör, LO-tidningen
Nina Lekander, journalist
Martin Lindblom, politisk redaktör, LO-tidningen
Åsa Linderborg, historiker
Gunnar Lindstedt, reporter
Sven Lindqvist, författare
Jan Myrdal, skriftställare
Johan Norberg, författare, Timbro
Mikael Nyberg, journalist
Robert Nyberg, tecknare
Mohamed Omar, poet
Ulf Persson, professor i matematik, Chalmers
Stig Ramel, författare, f d VD Nobelstiftelsen
Janne Rudén, förbundsordförande, Seko
Nils Schwartz, journalist
Agneta Stark, forskare
Mattias Svensson, liberal debattör
Svante Thorsell, advokat
Anna Tibblin, journalist
Hans Tilly, förbundsordförande, Byggnads
Bertil Torekull, publicist
Erik Wijk, författare
Per Winberg, förbundsordförande, Transport
Mikael Wiehe, musiker
Mats Wingborg, författare
Per Wästberg, författare
Eric Östberg, f d åklagare vid Haagtribunalen
 


Aftonbladet, 13 december 2005