|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
Själv är bäste bödelsdräng Pensionären nr 7 2004 Sven Lindqvist är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag tror att jag har läst så gott som alla hans böcker: reseskildringarna på 50-talet, de filosofiska utflykterna på 60-talet, böckerna om Latinamerika på 70-talet. Jag har läst älskarens och den gifte mannens dagböcker från 80-talet. Jag har läst om Bänkpress och bodybuilding. Och jag har läst den bok som kom för ett par år sen som heter Nu dog du. Nu dog du är en bok om bombens och bombandets historia. I boken kan man lära sig att när det första världskriget bröt ut i Europa så tyckte europeiska politiker - och militärer - att detta att kasta bomber på folk från flygande maskiner var så osportsligt och ogentlemannamässigt att det var något man inte kunde tillåta sig – i Europa. Bomberna sparade man till infödingsbyarna i kolonierna. Det var där man lärde sig hur man bränner upp folk från luften. Första gången civila bombades i Europa var när tyska Heinkel- och Junkerplan den 26 april 1937 bombade den heliga baskiska staden Guérnica i nordvästra Spanien under det spanska inbördeskriget. 1654 människor dödades och 889 skadades. Detta väckte avsky och upprördhet i hela den "civiliserade" världen och fick bl.a. Picasso att måla sin berömda tavla. (Den tavla som man för inte så länge sedan såg sig tvungen att täcka över i FN-högkvarteret i New York så att inte USA:s utrikesminister Colin Powell vid sitt besök skulle känna sig besvärad av det pacifistiska budskapet.) I Europa vet vi hur det gick. Tyskarna fortsatte med att bomba bl.a. engelsmännen och engelsmän och amerikaner svarade med att utplåna tyska städer. Det som började som någon sorts försöksverksamhet på färgat folk i fjärran land slog så småningom med full kraft tillbaka mot upphovsmännen själva. Jag tänkte på den här boken när jag för något år sedan läste i tidningen att höga amerikanska jurister seriöst diskuterade om man inte borde tortera araber som kunde misstänkas tillhöra Al-Qaida. Och att om man inte ville tortera dem i USA så kunde man alltid skicka dem till länder med, som juristerna uttryckte det, "mindre konventionella förhörsmetoder"; till Pakistan, Saudiarabien, Egypten eller Israel. Och jag tänker på Sven Lindqvists bok nu när jag har förstått att USA:s krigsmakt under ledning av George W. Bush och Donald Rumsfeld inte längre nöjer sig med att låta klientstaterna sköta tortyren utan har beslutat sig för att ta saken i egna händer enligt principen "själv är bäste (bödels-) dräng". Och jag fruktar att också denna gång "försöksverksamheten" mot färgat folk i fjärran land en dag kommer att slå tillbaka mot upphovsmännen, d.v.s. oss själva i den s.k. civiliserade världen, med full kraft.
|
