Var är kärleken?  

Igenom natten red hon fram
Johanna ifrån Orleans
Inget följe, inget hov
Bara elden följde
i hennes spår

Hon sa, jag är så trött på krig
Jag längtar till ett vanligt liv
en bröllopsklänning, ren och vit
att hänga på
min glupande aptit

Na na na…

Vad det, du säger gör mej glad
Jag har sett dej rida natt och dag
Och nånting djupt i mej begär
att äga nån så kylig
och så fjär

Och vem är du som döljer dej
i röken och förföljer mej
Jag är elden, röd och het
Och jag älskar dej för ditt högmod
och för din avskildhet

Na na na…

Eld, sa hon, gör kroppen kall
Jag vill komma i din famn
Och så steg hon in i eldens ljus
för att bli hans älskarinna
för att bli hans brud

Och tätt intill hans heta bröst
där fann Johanna äntli’n tröst
Och över bröllopsföljets hop
sågs brudens klänning sväva
liksom sot

Na na na…

Ja, tätt intill hans heta bröst
där fick Johanna äntli’n tröst
Och hon förstod att det var sant
att om han var eld
då måste hon va halm

Jag såg Johanna när hon brann
och hennes ögons stjärneglans
Jag längtar själv till eldens lek
Men måste den va så plågsam
Måste den va så het

   Musiker/Sättningar:  


Mikael Wiehe: sång
Bernt Andersson: piano
Mats "Mackan" Englund: el.bas
Mats Persson: trummor

Gäster:
Annie Bodelson: syntar
Dan "Gisen" Malmquist: tarragot
Elisabeth Melander: kör
Margareta Nilsson: kör
Diana Nuñez: kör

Inspelad och mixad i Studion i Malmö
av Martin Hennel, maj 1988