Dom satt i parken på en bänk Två vålnader i skymningen Hon såg på honom och han kände oron i sin kropp Hon var hans sista hopp Hans liv var nästa slut Han hoppades på ödets sista bud Dom promenerade längs stans kanal Irrade omkring ett tag Hamna’ på ett pensionat med en skylt i blå neon Och natten var ett tåg av hetta, blod och ljus Han gav sig inför ödets sista bud I fjärran hördes en saxofon när hon begav sej därifrån Igenom persiennens hål föll ljuset på hans hand Hon gav sin sista slant till tiggaren vid sitt hus och glömde allt om ödets sista bud Han vakna’ i ett naket rum Konstaterade att det var tomt Sa till sej själv att allt var lugnt och kände ingenting Han titta’ sig omkring En tomhet utan slut Kanske var det ödets sista bud Tiden tickar, klockor slår Han försöker följa hennes spår Han hittar henne i hamnen där hon står där sjömän går i land Han hoppas få en chans Hur ska han stå ut Han ber en bön om ett ödets sista bud Dom säger, man ska låta bli att tyda tecken i mitt liv Men hon och jag var alltid vi fram till vår sista dag Hon var ett vårens barn För mej rann tiden ut Allt på grund av ödets sista bud    Musiker/Sättningar:   Ebba Forsberg: sång Mikael Wiehe: altsax Eddie Nyström: el.gitarr Christer Karlsson: flygel Jerker Odelholm: el.bas Måns Block: trummor Inspelad på Nalen i Stockholm av Kristian Stråth den 12 maj 2007 Mixad i Kingside i Stockholm av Ronny Lahti, september 2007