Dom ensligas allé (Text & musik: B. Dylan, Desolation Row. Sv. text: M. Wiehe)  
Dom säljer bilder på dom hängda
och alla gator har stängts av
Sjömännen har gjort sej vackra
Nu är cirkusen i stan
In kommer bödlarnas ombud
Han är bländad av succé
Han har sin ena hand om lindanserskan
och den andra i sitt skrev
Kravallpolisen skruvar på sej
dom ska snart ta plats på scen
Vi kan se det när vi kikar ut
från Dom ensligas allé

För Askungen är allting så enkelt
Hon säger, en efter en blir vi två
Sen putar hon med läpparna
för att se ut som Brigitte Bardot
In kommer Romeo och stönar
du är väl min, så vitt jag förstår
Men nån säger, du är i fel pjäs, grabben
Det är bäst du går
Och det enda ljud som återstår
när ambulansen har ta’tt honom med
är Askungen som sopar upp
på Dom ensligas allé

Stjärnorna har nästan försvunnit
och månen har gått i moln
Den siande zigenerskan
har redan slått ihop sitt stånd
Alla utom Kain och Abel
och Ringaren i Notre Dame
jagar efter kärleken
eller tycker att det är för varmt
Den barmhärtige samariten
har gjort sej redo för entré
Han ska gå på maskerad ikväll
på Dom ensligas allé

Ofelia står vid mitt fönster
Hon gör mej så nervös
För fast hon bara är tjugofyra
så är hon redan en gammal mö
För henne är döden romantisk
och livet blott ett sken
Religion är hennes levebröd
men hennes synd är livlöshet
Och fast hon vänder sej mot himmelen
som om ett underverk ska ske
så sneglar hon allt oftare
mot Dom ensligas allé

Einstein, förklädd till Robin Hood
med sina minnen i en kass
gick förbi här för en timme sen
med sin vän, en munk i svart
Han stirra’ så fruktansvärt hotfullt
när han bad om en cigarrett
Sen deklamera’ han ur alfabetet
innan han slog till reträtt
Man skulle inte tro det nu
men han var känd för längesen
för att va mästare på el.fiol
på Dom ensligas allé

Doktor Vis bevarar världen
i en väl förseglad box
som hans anemiska adepter
försöker dyrka opp
Hans assistent, en dam på dekis
med arsenik i portmonnän
har en lapp där hon har skrivit
Ha misskund med hans själ
Sen spelar dom på bambuflöjt
och man kan höra minsta fel
ifall man lutar sej tillräckligt ut
mot Dom ensligas allé

Vid timmarna runt midnatt
går agenterna sin rond
för att fånga in dom stackare
som råkar veta mer än dom
Dom tar dom till fabriken
där dom ställs vid en maskin
medan doktorer kollar pulsen
efter att ha injicerat fotogen
som bärs ner till dom från slotten
av försäkringsmän in spe
som ska se till att ingen smiter bort
till Dom ensligas allé

På andra sidan gatan
har dom gjort sej färdiga för fest
Fantomen ifrån Operan
är perfekt förklädd till präst
Dom matar Casanova med tesked
för att återge honom hans mod
Sen ska dom skära ut hans hjärta
efter att ha kvävt honom med ord
Och Fantomen svär åt flickorna
och säger, kom, ska ni få se
Nu ska Casanova sota för
Dom ensligas allé

Till nytta bara för Neptunus
styr Titanic mot sitt mål
medan alla står och skriker
vems sida står du på
På kommandobryggan brottas
T.S. Elliot och Ezra Pound
medan calypsobandets sångerskor
strör rosor på varann
vid fönstren ut mot havet
där sjöjungfrurna ler
och ingen bryr sin hjärna
med Dom ensligas allé

Jo, jag fick ditt brev i förrgår
just när taket störta’ in
När du frågar hur jag har det
ska det va nån sorts skämt
Och alla mänskorna, du nämner
jo, jag minns dom fall för fall
Men jag fick ändra deras ansikten
och ge dom alla nya namn
Men jag läser lite dåligt nu
så skicka inga flera brev
ifall du inte skickar dom
ifrån Dom ensligas allé

   Musiker/Sättningar:  

Mikael Wiehe: sång, syntflöjt
Jan Eric ”Fjellis” Fjellström: el.gitarr
Håkan Nyberg: trummor
Gäster:
Greg Fitzpatrick: LIN 30,
Prophet 5, Emulator
Ove Karlsson: cello
Hans Åkerheim och
Tore Nilsson: glada tillrop och goda idéer

Inspelad och mixad i MNW's studio
i Vaxholm av Curt Åke Stefan,
maj - juni 1982


Se också "Frågor och svar": "Enskilda sånger"














Dubbel Dylan