Du var den finaste flickan på gatan ja, på gatan Pepirí Den gata jag älskar och hatar för på den gatan möttes vi Och för att du var så underbart vacker så skrev jag en sång om en flicka som fick pojkar att hojta och vissla till en galen melodi Du lärde snabbt hur man får mäns uppmärksamhet och det var många som föll offer för din charm Men för dig var allting mera som en lek Och det fanns ingen där du ville ha till man Men i nattens skuggor lurade en tjuv Han tog ditt unga hjärta i sin grymma hand Du lät det ske för att hans röst var falsk och mjuk och stängde porten till din barndoms lyckas land Idag fick jag syn på dig i dörren till den flotta kabarén Du verka’ så sliten och sorgsen Du såg ut som om du led Jag vet du skulle ge allt du ägde för ett par timme av ungdomens glädje Men dina vårar har vissnat på vägen och allt har bli’tt för sent Nu är du inte längre flickan som jag minns hon som var finast på gatan Pepirí henne jag drömde om och förälskade mig i hon som var lycklig när vi promenerade omkring Den mannen ljög för dig när han lovade dig allt Hans grymma hand var mera som en girig klo Från rosenbusken bröt han av din röda ros lät den falla, trampa’ på den och försvann