Det är lätt att efter varje nyinspelad skiva drabbas tvivel och tomhet. Var ska man hitta nya ämnen som inspirerar och engagerar? När ska man lyckas mobilisera tid, ork och energi? Men det är också verkligen sant som Dalai lama säger: "Våra fiender är våra bästa läromästare." Och de år som gått sedan den borgerliga alliansen tog makten 2006 har verkligen varit synnerligen lärorika. För detta vill jag tacka mina läromästare.

Tack Sveriges regering och ministrar för alla lustiga turer, snedsteg och klavertramp. Tack för licensskolk, svartavlönade hembiträden och skatteparadisplacerade inkomster som så tydligt gett exempel på total okänslighet och oförståelse för folkflertalets villkor. Tack Fredrik Reinfeldt och Anders Borg för försämring av a-kassa och sjukförsäkring som så drastiskt har ökat klyfterna mellan dem som har och dem som inte har och knivskarpt dragit gränsen mellan "dom" och "oss". Tack Sten Tolgfors för okritiskt stöd åt nykoloniala krig i Irak och Afghanistan och osjälviskt offrande av unga svenska soldaters liv på de multinationella vinsternas altare.

Tack Nyamko Sabuni för bekymmerslöst förhållande till ghettoiseringen av storstädernas förorter. Tack Maud Olofsson för principfasta angrepp på allt vad folkhemmet stått för av trygghet, rättvisa och solidaritet.
(Kappvändningen i kärnkraftfrågan var ett strålande exempel på att framtiden är värd att offra för kortsiktiga oponionsvinster.) Göran Hägglunds fiskande i högerpopulismens grumliga vatten ger mycket att tänka på. Carl Bildts okritiska hyllande av krigsförbrytare som Henry Kissinger och aktieklipp i vapen- och oljeindustrin har varit pedagogiska mästerstycken, Mats Odells utförsäljningar har visat för alla vad äganderätten är värd när den tillhör folkflertalet och Jan Björklunds militanta försök till militarisering av skolan lyser som en blodig rotting mot en fullkritad tavla.

Jag vill också tacka Sveriges banker, näringsliv, direktörer och styrelsemedlemmar för handfast undervisning i hur kapitalismen fungerar utan demokratisk kontroll. Hur roffandet, plundrandet och spekulerandet med andras pengar inte känner några gränser. Hur girigheten och snikenheten tillåts slå ut allt sunt förnuft. Hur storhetsvanvettig självöverskattning anses ge rätt till löner trettio, fyrtio gånger högre än de egna anställdas. Samtidigt som man ordinerar stålbad, svångremmar och eklut åt "de andra".

Tack också alla nyliberala fanbärare och trumpetutare som genom ideologiskt nit och högljutt förespråkande av den starkes rätt väckt motståndet och klasskampen till nytt liv.

Tack Jimmie Åkesson för idogt och konsekvent illustrerande av hur en blågul helyllerasism ser ut.

Tack alla borgerliga debattörer och ledarskribenter som aldrig svikit den självpåtagna uppgiften att i vått och torrt stödja den regering som bäst företräder medelklassens egoistiska ekonomiska intressen.

Tack alla religiösa fundamentalister – kristna, judiska, muslimska eller av annan tro – som så tydligt visat att religiös extremism i grunden handlar om mäns rädsla för kvinnor och att det är livrädda män som skapat Gud till sin avbild för att tillfredsställa sina egna behov av makt och odödlighet.

Och sist men inte minst, tack kära kungafamilj för tydligt klargörande av nödvändigheten av en grundlig och slutgiltig uppgörelse med resterna av en feodal samhällsordning.

Tack vare er alla fann jag ämnena, engagemanget, inspirationen, tiden, orken och energin att göra min nya skiva.