------------------------------------------------------------------------
Lauluja siitä mikä on tärkeää
(Sånger om vad som är viktigt)
Question:
You were born the next year after the second world war ended. Do you think it could have something or anything to do with you becoming an advocate for peace in your songs and with you participating in anti-war demonstrations etc.?
Svar:
Jag läser just nu Marceline Loridan – Ivens Och du kom inte tillbaka. Jag har alltid varit medveten om att jag föddes året efter krigsslutet. En (ännu) opublicerad sång börjar: "Jag blev född i ett sargat Europa / i en stank från Förintelsens rök…" Jag har aldrig varit pacifist. På Hoola Bandoola Bands första skiva, Garanterat Individuell, finns sången Fred (Till Melanie), skriven under brinnande Vietnamkrig, med refrängen: "Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris? Jag tyckte att rättvisa ("Seger åt FNL") var viktigare än fred ("Fred i Vietnam"). Med åren och vapenindustrins utveckling och krigen i Afghanistan och Västasien har jag nog blivit benägen att försöka finna alla tänkbara anledningar att undvika krig. Mitt engagemang har nog i första hand varit ett försöka bekämpa orsakerna till krigen; kapitalismen, kolonialismen och imperialismen.
Question:
And also what do you think which things in your childhood or/and the surroundings you´re grown in might have affected you so that you became this person, who seems to want to make a world more peaceful and hatefree place?
Svar:
På det personliga planet har jag inspirerats av min far som slogs mot nazismen i den danska motståndsrörelsen och som åkte till Finland för att slåss mot ryssarna i Vinterkriget. (Men förfrös lungorna och skickades hem från fronten.) Jag har inspirerats av min morfar som var kristen i Missionsförbundet och betonade vikten av att vara "en god människa". Och jag har inspirerats av min mor som gav upp sin konstnärliga karriär för att ensam uppfostra två pojkar.
Question:
When you where six, you moved from Copenhagen to Malmö, do you remember how it felt as a such a young person?
Svar:
Jag levde de första åren av min barndom i Danmark, ett land som fortfarande led av sviterna efter det andra världskriget. Ett land som inte hade råd att importera Coca Cola utan fick göra sin egen Jolly Cola. Som inte hade råd att importera amerikanska biograffilmer utan där man fick åka till Landskrona med Scarlett Line om man ville se Clark Gable kyssa Scarlett O'Hara i "Borta med vinden". Ett land där man inte hade kylskåp utan där isutkörare fortfarande kom med isblock till "køleskabet". Och ett land där små gossar som jag gick i kortbyxor också på vintern. Varje lördag eftermiddag kom "lirekassemanden", positivhalaren till gården där vi bodde. Då öppnade mor fönstren och min bror och jag fick var sin femöring inlindad i tidningspapper så den inte skulle rulla iväg när vi kastade ner den till mannen. Jag kom till Sverige sex år gammal en mörk novemberkväll 1952. Och när vi steg in i den tomma, ännu omöblerade lägenheten på sjunde våningen på Limhamnsvägen 12B i Malmö, där månen speglade sig i de nyvaxade parkettgolven, så kändes det inte bara som om jag hade kommit till ett nytt land, utan också som om jag hade stigit in i en annan värld. Och jag fick rätt: mina nya klasskamrater på Ribersborgsskolan gillade inte mina kortbyxor. De retade mig, de puttade mig och kallade mig för "dansk skiderøv" för att jag gick och sjöng för mig själv på rasterna.
Question:
In your biography you tell many examples on how you´ve reacted to different incidents in the world by making a song, the last example there is: "I mars attackeras Bryssels flygplats av islamistiska självmordsbombare 35 människor dör. 16-årige Ahmed Obaid skjuts i Malmö av okända mördare. Jag spelar på skolans minnesstund. Den 7 april inträffar ett terrorattentat i Stockholm. 5 personer avlider. Jag skriver sången Den nya staden." Where do you think this habit of reacting through songs comes from? Do the songs start taking shape in you following what has happened or do you consciously decide to make a song? Is that also a way for yourself also to process what´s happened?
Svar:
Jag ville redan tidigt bli författare. Kanske för att orden var viktiga för mig. Jag blev sångskrivare. Ibland kommer sånger mer eller mindre färdiga till mig. För det mesta måste jag arbeta mycket hårt för att få sånger färdiga. Picasso lär ha sagt: "Inspirationen finns men man måste arbeta hårt för att möta den." Jag blir allt mer övertygad om att sångskrivandet är ett sätt för mig att tackla viktiga frågor både politiskt och personligt. Ibland har det nog till och med varit ett sätt för mig att överleva mentalt.
Question:
What did being part of Hoola Bandoola Band mean to you?
Svar:
Att vara med i Hoola Bandoola Band - som jag startade – gav mig många positiva erfarenheter av att arbeta kollektivt. Men också en övertygelse om att konstnärlig kvalité inte kan avgöras genom majoritetsbeslut.
Question:
Do you have some kind of routine when you compose and also for when you when you write lyrics?
Svar:
När jag var yngre kunde jag skriva text och musik, turnera, spela in skivor och festa samtidigt. Nu måste jag dela upp det. Musiken kommer ofta på inspiration. Texten kommer framför tomma A4-block. Men det är klart att jag påverkas av dagstidningar, TV, böcker, musik, konst och film. Skivinspelningarna är fortfarande ett mycket kollektivt arbete. Festa gör jag när jag har arbetat färdigt.
Question:
At the moment where do you get your inspiration for your music?
Svar:
Just nu har jag gett ut en sång på Spotify inför det svenska riksdagsvalet i september som heter 8 jävla år med alliansen och jobbar på en sång som ska heta Drottningen av Ghaza. Jag jobbar också med en del översättningar av politiska sånger från USA och Latinamerika.
Question:
You mentioned many writers/novellists in your biography. Literature seems to be import to you. In other words, what does literature mean to you generally in your life and can you mention some novelists that you think has maybe specially maybe influenced your music?
Svar:
Ja, jag läser 40, 50 böcker om året. Det lär mig saker och öppnar nya världar. Allt jag läser sätter sina spår. När det gäller sångtexter inspireras jag mest av andra sångskrivare: Bob Dylan, Leonard Cohen, John Lennon, Olle Adophson, Emil Jensen m. fl.
Question:
And also, which novelists have inspired you lately?
Svar:
Naomi Klein, Svetlana Aleksijevitj, Ernest Hemingway, Carsten Jensen, Kajsa Ekis Ekman, Thomas Picketty, Margurite Duras, John le Carré, Bodil Malmsten, Kjell Espmark, Åsne Seierstad, Göran Sonnevi, Joakim Thåström, Jan Myrdal, Horace Engdahl, Nathan Shachar…
Question:
You have co-opereted in many projects with many artists, musicians. What does co-operating give and mean to you? How do you choose what projects you start to work in and which artist you co-operate with?
Svar:
Samarbeten sker oftast av en slump. Man ses, man pratar, man sympatiserar med varandra och bestämmer sig för att göra nånting ihop. Att samarbeta är också ett sätt att variera konfekten, att göra någonting nytt så att man inte tröttnar på sig själv. Jag samarbetar bara med artister som jag tycker om och beundrar.
Question:
What do you wish for summer 2018?
Svar:
Värme, spelningar och nederlag för reaktion och rasism.
Question:
And also because the theme of our next number is Sweden, some questions under that theme: What does being Swedish mean to you?
Svar:
Jag är halvdansk och halvsvensk. Det ger en sorts dubbelsyn, att vara och ha distans till bägge. Det känns bra. Jag är inte nationalist. Min fru är från Chile. Att vara svensk handlar för mig främst om en språklig tillhörighet.
Question:
You have performed among other nationalities also for Swedish in many memorial services and in times of national crisis and sorrow. In which ways in your experience Swedish people do handle crisis and sorrow and get over it?
Maarit Haataja, Kulttuurivihkot nr3, 2018
Svar:
Jag tror att de flesta som har varit svenskar i tre generationer eller fler ser Sverige som ett ganska tryggt, fredligt och välorganiserat land. Vi har ju inte haft revolutioner, krig eller inbördeskrig. Vi tror nog att efter en kris så ska allting återgå till det normala. Det här gäller inte de flesta nyligen invandrade svenskar som kommit hit med helt andra erfarenheter i bagaget.
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hejsan Mikael!
Jag såg dig i somras när du spelade på Sävsjö festivalen och den spelningen bland annat inspirerade mig till det arbete jag nu skriver i engelska C.Temat för min uppsats är Progg, jag skriver uppsatsen utifrån fyra frågeställningar och den svåraste frågan att hitta bra svar på är hur proggen har påverkat politiken. Det jag har kommit fram till är att ditt namn dyker upp på många ställen när jag läser om progg. Jag har en fråga som det skulle vara intressant att höra din synpunkt på. Hur anser du att proggen har påverkat den svenska politiken? Om den harpåverkat den svenska politiken hur har den då påverkat?
Tacksam för svar.
Linda, Bobergsgymnasiet
Hej Linda!
Jag anser att 60- och 70-talets vänstervåg, inklusive musiken, hade stor betydelse för den politiska utvecklingen genom att driva frågor som internationell solidaritet, klasskamp, kvinnors jämlikhet och jämställdhet, rätten till barnomsorg, utbildning och äldrevård, solidaritet med fångar och andra socialt utsatta grupper. Alla dessa frågor anser jag lika viktiga och aktuella idag och liksom på 60- och 70-talen (och kanske framför allt 80- och 90-talen) måste de försvaras mot högerns försök att försvara överklassens privilegier och montera ner välfärdssamhället.
Vänliga hälsningar
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Vad tycker du om Bibeln?
Charlie
Gamla testamentet är en av de hemskaste, mest bloddrypande skrifter jag har läst. Gud uppfyller alla kriterier för en psykopat.
Många hälsningar
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Vad tycker du om Lenin?
Charlie
Lenin var lika hårdhudad och skoningslös i sitt försvar av revolutionen som hans motståndare var (och är) i försvaret av kapitalismen.
Många hälsningar
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej Mikael
Tak for en god koncert i Randers for nylig. Du kan selvfølgelig ikke huske mig, men min datter og jeg købte hver en signeret sangbog efter koncerten, og det var for mig helt fantastisk at kunne veksle et par ord med dig. Du har i mange år været mit store forbillede. Du har skrevet nogle fantastiske tekster og lavet nogle fine melodier.
Jeg vil her nævne: Pigen og kragen ( som jeg desværre ikke fik helt ud, da lyden svigtede) Ska nye ryster synge ( den har jeg fortalt familie og venner, at den skal synges ved min begravelse) Vi lader os ikke besejre Nu bliver det bedre (nb. Jeg skriver titlerne på dansk, jeg oversætter dam altid til dansk, når jeg selv skal synge dem, jeg dur ikke til svensk)
Jeg har været socialist hele mit liv, og været med til at stifte partiafdeling af SF, været formand for lokalafdelingen af samme, siddet i byrådet én gang. Jeg er nu skiftet til Enhedslisten, da jeg synes, at Sf er blevet et pænt borgerligt parti. Det kom derfor helt bag på mig, at da du var meget bombastisk i dine udtalelser på koncerten, så følte jeg mig i starten pinligt berørt. Jeg opdagede, at jeg var blevet en fin mand, men efter en tid under koncerten, gik det op for mig, at det var rart for en gang skyld at nogen kunne sige tingene lige ud og sandt. Det skulle selvfølgelig ikke undre mig, at du gjorde det, du har altid været en klog og sandfærdig mand.
Nu kommer det så. Jeg har i mange år følt at det socialistiske samfund ( forstået som et samfund bærret af fællesskab og deling af goderne, også med folkene i de andre lande m.m.) bliver mere og mere uopnåelig. Det virker på mig som om egoismen vinder mere og mere frem. Folk er nok ikke onde, men kigger ikke ud over deres egen næsetip, der er selvfølgelig en gruppe stadig, der ikke er sådan. Når jeg så hører dine sange, så virker det som om du alligevel tror på fremtiden. I Pigen og kragen ser det umuligt ud, men alligevel tror du på en mulighed. Mener du virkelig at ’nye ryster’ vil tage over, og at det bilver bedre???
Med venlig hilsen Ib, Holstebro Danmark
Hej Ib!
Tak for dit mail!
For at gå direkte til dit viktigste spørsmål: ja, jeg tror at nye stemmer vil synge! Jeg tror at nye stemmer altid vil synge. Og da mener jeg stemmer der gør modstand, stemmer der sætter spørsmålstegn, stemmer der vil en bedre verden for flertalet! De vil en gang imellem synge i medvind og oftere i modvind, men de vil synge! Og for det enkelte menske måske sangen i sig selv er viktigere end om nogen lytter eller om sangen forandrer verden. Modstanden mod mindretalets tyranni er selve meningen med et politiskt liv!
Mange kærlige hilsner
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej!
Jag har en fråga om livet som jag har funderat på ett tag.
Är det rätt att hjälpa andra så att en själv ska må bra? Egoistiskt?
Mvh Putte 4
Hej Putte!
Det viktiga är, tycker jag, att man hjälper nån som behöver det. Om man sen mår bra av det själv får det väl betraktas som en sorts bonus.
Alternativet skulle vara att man inte hjälper nån annan för att man mår bra av det själv. Eller att man bara hjälper andra när man inte mår bra av det själv.
Hur man själv mår skulle då bli bestämmande för vem man hjälper. Låter jätteegoistiskt, tycker jag.
Vänliga hälsningar
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej Mikael!
Jag undrar över hur du ser på Kuba av idag? Och om din syn på revolutionen där har förändrats något genom åren? Vad ser du som kubanernas största utmaning?
Fattade på Björn, i programmet "sjung ingen lovsång", som att hans syn på Kuba förändrades på 1990-talet och att folk "måste göra revolution mot revolutionen" eller hur han nu sa..är du av samma åsikt när det gäller Kuba?
Tänker själv att Kuba riskerar bli en lyd- och horstat till den nordliga grannen om Castro-regimen faller (var på Kuba 2003 och det verkade som att de män/kvinnor som var 60+ och hade upplevt Batista tyckte det var bättre på Kuba nu, jämfört med ungdomarna). Samtidigt råder ju förtryck där nu också, fast jag inte ger mycket för vår typ av demokrati heller...
Läste i dina frågor och svar på hemsidan om din syn på politiska ledare & ideologier där jag fattade det som att du inte "tror på nån sån" över huvud taget, eller?...tycker du inte att det är svårt att så att säga då bara "kämpa emot" något och inte för något?
Vänliga hälsningar Magnus
Hej Magnus!
Om jag vore en av miljoner fattiga, förtryckta, utsugna latinamerikanska offer för nyliberalismen skulle Kuba förmodligen vara mitt drömland med sina billiga bostäder sin utbildning för alla och sin utvecklade sjukvård. Jag anser också att Kuba är det land i regionen som bäst har försvarat de mänskliga rättigheterna för flertalet av sin befolkning. Det sitter förvisso människor i fängelse för sina åsikters skull men man hittar inte ihjältorterade motståndare till regimen i dikesrenarna på morgonen på väg till jobbet som man i många årtionden har gjort i de flesta latinamerikanska länder med USA-stödda militärjuntor. Däremot är ju Kuba ingen demokrati i borgerlig parlamentarisk mening.
Som uppvuxen och uppfostrad i den traditionen och som tillhörande den rika delen av världens befolkning föredrar jag dock att förbli boende i ett land som Sverige som trots sina orättvisor och brister erbjuder mig en större personlig frihet.
Sen anser jag naturligtvis att rätten att bestämma över Kubas nutid och framtid tillkommer Kubas folk alena och inte varken gangsters i Miami eller imperialistiska politiker i Washigton.
Vänliga hälsningar
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej Mikael!
Med tanke på Pinochets död igår så vill jag fråga dig om du tyckte Pinochets Chile kunde kallas för "fascistiskt" dvs dom leddes under den ideologin?
MVH Tobbe
Hej Tobbe!
Jag skulle nog inte vilja kalla Pinochets USA-stödda diktatur för fascistisk (även om jag gjorde det en gång för länge sen i låten Stoppa matchen). Fascismen hyllar ju korporativismen - idén om nationen som en enda stor familj utan egentliga (klass-) motsättningar och har ofta ett protektionistiskt ekonomiskt program (som t.ex. Argentina under Peron) för att gynna den inhemska industrin. Pinochets Chile var ju mer en renodlad militärdiktatur med ett nyliberalt ekonomiskt program som öppnade landet för utländska, framför allt nordamerikanska, intressen, där man höll befolkningen i schack med våld och/eller hot om våld.
Vänliga hälsningar Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej!
Jag heter Maria och är en av redaktörerna för Fryshusets tidning, som utkommer som bilaga i Metro med sex nummer per år.
(Tidigare nummer, se: www.fryshuset.se/metrobilagan)
Tidningen handlar om ungdomars viljor och villkor, med olika teman i varje nummer.
I varje nummer har vi också en ”kändis/expertpanel” som svarar på en fråga i anknytning till bilagans tema.
Nu undrar vi om du skulle kunna tänka dig att vara med i nästa nummer, som har tema Vit makt?
I så fall är frågan besvara (alla i panelen svarar på samma fråga)
”Vad ska man göra för att motverka att ungdomar blir nazister?” Stort tack på förhand!
Vänliga hälsningar
Maria
Hej Maria!
Jag tror att alla människor behöver kärlek, i första hand från de som står dem närmast, mamma och pappa, familjen. Jag tror att alla människor behöver uträtta någonting som de är stolta över, som ger livet en mening och som ger respekt från andra. Jag tror att alla människor behöver lära sig, teoretiskt och praktiskt, att alla människor är i grunden lika och har samma behov. Jag tror att vi behöver ett samhälle som bejakar dessa behov.
Vänliga hälsningar
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej!
Jag tänkte att jag skulle ställa några frågor som jag skulle tycka vara intressant om du skulle vilja svara på.
Du har ju alltid varit en stor del av den svenska musikrörelse som växte fram i Sverige under 60- och 70-talet som var politiskt engagerad och du är ju fortfarande idag lika aktuell både musikaliskt, låtmässigt och politiskt som du var då.
Min fråga är vad du anser om den kultur som växte fram i USA under 60-talet på den amerikanska västkusten. Jag syftar då främst på hippierörelsen som också var en politiskt engagerad rörelse, och även beatnikkulturen som redan började växa fram efter andra världskrigets slut och som i viss mån blev förknippad med med hippierörelsen?
Blev du influerad av denna kultur i ditt tänkande och känner du att det finns likheter mellan det som hände i Sverige och det som hände där?
Jag undrar även vad du anser om många band som växte fram på den amerikanska västkusten under denna tid, främst i San Francisco-området, och vad tycker du om beatnik-kulturen och vissa av dess författare som Allen Ginsberg, Jack Kerouac, Gregory Corso med flera?
Hälsningar Anders
Hej Anders!
Om sanningen ska fram så känner (och kände) nog ganska dåligt till den kultur du pratar om.
Kerouac och Ginsberg har nog mera påverkat mig indirekt genom den bild som gavs av dem än genom sina böcker (och genom Bob Dylan).
Musiken har jag nästan inte alls lyssnat på. Fast jag läste den tidige Tom Wolfe (bl.a. Trippen om Greatful Dead) med stor behållning och Jerry Rubins Do It var ju bara lysande. (Bruno K. Öijer snodde ju det där med att kasta ut pengar i tunnelbanan från Rubin.)
Men jag har nog alltid varit en lite mer ordentlig och lite mindre flummig kille än hippisarna.
Vänliga hälsningar Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej!
Min fråga till dig är:
Hur tror du religionen påverkar politiken i Sverige.
Hur ser det ut i dom delar i sverige där kristdemokraterna styr?
M.v.h Magdalena
p.s. skall ha detta till ett skolarbete.
Hej Magdalena!
Principiellt betyder demokrati för mig bl. a. att makten kommer underifrån d.v.s. att de många människorna tar reda på saker, diskuterar och bestämmer sig för hur de vill ha det, t.ex vem som ska bestämma vad. För mig står tron på en gud som bestämmer i direkt motsats till hur jag vill att ett samhälle ska fungera.
Religion står - om man hårdrar det - i motsats till demokrati. Ju mera religion som blandas in i politiken ju mer odemokratiskt riskerar ett land att bli.
Detta är min principiella stånd punkt.
Jag känner för lite till Krisdemokraterna för att kunna uttala mig om dem.
Vänliga hälsningar Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej Mikael.
Har några korta frågor om politik.
Som du vet så har vi tyvärr fått en borgilig regering. Vilket jag inte hade hoppats på. Lyckades tillslut bestämma mig för V.
Så till mina frågor.
Hur ser du på den nya regeringen ? Motivera gärna.
Tror du att vårt samhälle blir bättre eller sämre än vad det har varit ? Motivera gärna.
Om du fick leka med tanken att Du var statsminister och därmed fick bestämma. Hur skulle då Sverige se ut. Och hur skulle världen se ut.
Tacksam för svar
Hälsningar Jenny
Hej Jenny!
Jag ser med misstro på den borgerliga regeringen. I Sverige tror jag att den kommer att gynna de rika på de fattigas bekostnad. Det tycker jag gör Sverige sämre.
I utrikespolitiken tror jag att den borgerliga regeringen i ännu högra grad än den rödgröna kommer att stödja de starka staterna, t.ex USA och Israel, på de svaga staternas bekostnad. Jag är också orolig för att borgarna kommer att föra Sverige närmare Nato och att Sverige genom att skicka soldater till t.ex. Afghanistan kommer att bli en del av det imperialistiska, nykoloniala blocket.
Jag kommer aldrig att bli statsminister. Jag gör vad jag kan utifrån det jag är nu.
Vänliga hälsningar
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej!
Min fråga till dig är: Hur tror du religionen påverkar politiken i Sverige.
Hur ser det ut i dom delar i sverige där kristdemokraterna styr?
M.v.h Magdalena.
P.s. skall ha detta till ett skolarbete.
Hej Magdalena!
Principiellt betyder demokrati för mig bl. a. att makten kommer underifrån d.v.s. att de många människorna tar reda på saker, diskuterar och bestämmer sig för hur de vill ha det, t.ex vem som ska bestämma vad. För mig står tron på en gud som bestämmer i direkt motsats till hur jag vill att ett samhälle ska fungera. Religion står - om man hårdrar det - i motsats till demokrati. Ju mera religion som blandas in i politiken ju mer odemokratiskt riskerar ett land att bli. Detta är min principiella stånd punkt. Jag känner för lite till Krisdemokraterna för att kunna uttala mig om dem.
Vänliga hälsningar
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej!
Jag tänkte att jag skulle ställa några frågor som jag skulle tycka vara intressant om du skulle vilja svara på.
Du har ju alltid varit en stor del av den svenska musikrörelse som växte fram i Sverige under 60- och 70-talet som var politiskt engagerad och du är ju fortfarande idag lika aktuell både musikaliskt,låtmässigt och politiskt som du var då.
Min fråga är vad du anser om den kultur som växte fram i USA under 60-talet på den amerikanska västkusten. Jag syftar då främst på hippierörelsen som också var en politiskt engagerad rörelse, och även beatnikkulturen som redan började växa fram efter andra världskrigets slut och som i viss mån blev förknippad med med hippierörelsen? Blev du influerad av denna kultur i ditt tänkande och känner du att det finns likheter mellan det som hände i Sverige och det som hände där?
Jag undrar även vad du anser om många band som växte fram på den amerikanska västkusten under denna tid, främst i San Francisco-området, och vad tycker du om beatnik-kulturen och vissa av dess författare som Allen Ginsberg, Jack Kerouac, Gregory Corso med flera?
Hälsningar Anders
Hej Anders!
Om sanningen ska fram så känner (och kände) nog ganska dåligt till den kultur du pratar om. Kerouac och Ginsberg har nog mera påverkat mig indirekt genom den bild som gavs av dem än genom sina böcker (och genom Bob Dylan). Musiken har jag nästan inte alls lyssnat på. Fast jag läste den tidige Tom Wolfe (bl.a. Trippen om Greatful Dead) med stor behållning och Jerry Rubins Do It var ju bara lysande. (Bruno K. Öijer snodde ju det där med att kasta ut pengar i tunnelbanan från Rubin.) Men jag har nog alltid varit en lite mer ordentlig och lite mindre flummig kille än hippisarna.
Vänliga hälsningar
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej Mikael.
Jag heter Elin, är 30 år och bor i Hedemora i Dalarna.
Jag är uppvuxen med Hoola Bandoola och med socialistiska sympatier.
Själv har jag alltid röstat på vänsterpartiet men känner mig helt bortkommen inför det stundande valet...
Allt känns som total kaos inom politiken. Och i en tid när man hela tiden känner sig sviken av dom man trodde på och inte vet vart man ska vända sig för att få råd så satt vi en kväll (min man och jag) och pratade om vilka som fortfarande känns trovärdiga med en sann glöd och med liknande sympatier som oss, och var ense om att Du var den man borde rådfråga...
HUR ser DU på det kommande valet?
Själva har vi trasslat in oss i en socialdemokratisk-vänster-miljöpartistisk smet där ingenting känns varken helrätt eller självklart. Själva kärnfrågan lyder: Ska man rösta på det man tycker är minst dåligt, trots att man egentligen är enormt missnöjd och besviken? Eller ska man visa sitt missnöje genom att rösta blankt eller miljöpartistiskt och riskera att då ge borgarna möjlighet till majoritet?
Det känns tråkigt att säga det, nu när man har barn och allt, men det känns liksom som att det var ett bättre och skönare Sverige förr, när VI var barn... Och eftersom Du på något sätt funnits där sen vi var små och hela tiden känns som en trygghet och en frisk fläkt så kändes det helt naturligt att det var Dig man skulle rådfråga om vad som Du tror skulle kunna förbättra Sverige.
Hur som helst, Tack för alla dina underbara sånger och för ditt engagemang. Det är skönt att det finns sånna som dig.
Kramar och kärlek!
/Elin
Hej Elin!
Jag förstår ditt och din mans dilemma.
Själv kommer jag som vanligt att rösta på vänsterpartiet framför allt för att förhoppningsvis sticka en liten nål i ändan på socialdemokraterna.
Jag skulle aldrig kunna rösta på miljöpartiet som möjligen skulle kunna öppna vägen för en borgerlig regering hur sympatisk Maria Wettrstrand än verkar.
Att rösta blankt skulle för mig vara att avstå från min möjlighet att påverka.
Vänliga hälsningar
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Du säger vid något tillfälle att du inte tror på Gud men på människans behov av andlighet. Vad menar du med detta? Är andlighet inte att tro på Gud? Och i vilket fall, är du inte en av de människorna som har ett behov av andlighet?
Charlie
Jag tror att människan också har behov av icke-materiella, icke rationella upplevelser: glädje, tacksamhet, skönhet, m.m. Några kopplar det här till någon sorts guddom. Det gör inte jag.
Mikael Wiehe
Håkan Engström skrev i en artikel i SDS om nyårskabarén att ”Fast det ursäktar inte att Wiehe – i ett nummer som när ni läser detta förhoppningsvis skrivits om – önskar livet ur amerikanska soldater i Irak. Exploaterad amerikansk kanonmat förtjänar väl samma empati som förvirrade unga män på glid i det svenska samhället?” – Har han uppfattat ditt budskap rätt? Jag bor i Brooklyn och ser hur de försöker rekrytera unga grabbar som inte har en chans att betala för universitetsutbildning och som faller för dessa löften (att få gratis universitetsutbildning om de går med i armén). Det är alltså främst (eller åtminstone många av) arbetarklassens kids som går med i armén i hopp om att kunna komma hem och då få en utbildning för att få jobb (många kommer tyvärr hem i svarta säckar som dessutom aldrig visas på TV då de anländer tillflygplatserna på nätterna då ingen ser det. Svinigt av GWs lakejer, men tyvärr sant! Och tack och lov har vi folk som Michael Moore här som kan belysa en del av det ruttna systemet).
Charlie
Jag beklagar varje enskild människas död men jag gläds åt ockupationsmakternas förluster i Irak.
Vänliga hälsningar
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej,
Jag har en del frågor som jag hoppas du vill svara på.
Du svarar en beundrare som undrar vad du röstar på att ”Jag
har röstat på vpk eller v i hela mitt liv. Det ska jag göra
nästa gång också.” Jag undrar om du kravlöst
röstar på v eller om det finns något som skulle kunna
få dej att inte rösta på partiet? Det har ju kommit fram
en del saker som gör att många svenskar inte längre tycker
sej vilja rösta på v, i.o.m. ”Uppdrag Gransknings”
reportage om partiets förflutna. Hur ser du på detta? Är
det ”propaganda apparaten” som Nationalteatern uttryckte det,
som är i rullning?
Och i detta sammanhang, varför går vänstern tillbaks just
nu? Är folket lurade?
Vidare undrar jag vad du tycker om att John Lennon bodde i en lägenhet
som kostar $9.000. Anser du att det är någon skillnad på
om Lennon bor med en sådan status (eller Bono, Dylan för den
delen) än om Percy Barnevik gör det? I så fall vilken?
Vänligen och i hopp om att du snart släpper ytterligare skivor
(det är en sådan förbannad kick varje gång och en
musikalisk och filosofisk injektion!),
Charlie
Hej Charlie!
Jag ska göra mitt bästa för att försöka svara
på dina frågor.
1. Jag har aldrig varit medlem av något parti och har därför
svårt att ställa "krav". För mig är Vänsterpartiet för
närvarande och med alla sina brister - inklusive den bindning
till Sovjet som den vänster som jag anser mig tillhöra, tog
avstånd ifrån redan på 70-talet - det enda tänkbara
alternativet att rösta på. Om CH Hermansson en gång sa
"till vänster om oss avgrunden" kan man kanske idag säga
att det ligger en nyliberal avgrund till höger om partiet. Jag är
inte heller säker på att Reinfeldts eller Leijonborgs definition
av demokrati är den enda tänkbara. Ett bredare folkligt styre
som på ett bättre sätt tillgodoser majoritetens intressen
skulle de ganska säkert kalla odemokratiskt. Glöm inte att Mauricio
Rojas, som ju har uttryckt en viss förståelse för Pinochets
politik i Chile, numera är folkpartist. Jag har en stark känsla
av att demokrati för de borgerliga partierna - och dit räknar
jag Socialdemokraterna - i första hand handlar om företagens
rätt att tjäna pengar och i andra hand om medborgarnas rätt
att konsumera, om man har pengar att konsumera för vill säga.
2. Jag är inte säker på att "vänstern"
är lika med Vänsterpartiet. Med tanke på Vägval vänster
och Kvinnoinitiativet är jag inte alls övertygad om att vänsterns
idéer är på tillbakagång. Snarare tvärtom
faktiskt.
3. I Sverige verkar det vara OK om artister, idrottsstjärnor och
lotterivinnare blir rika. Företagare är skumt. Vanliga arbetstagare
har ingen chans. Jag har faktiskt inte funderat närmare över
varför det är så. Kanske är det för att människor
i allmänhet unnar artister och tipsvinnare pengarna men upplever
det som att företagarna har fått sina pengar på andras
(=arbetarnas) bekostnad.
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej Mikael!!!
Jag har en fråga angående kommunism: Att du har varit kommunist,
det vet jag men var du medlem i någon förening eller något
parti? Björn, var han socialist också?
Och sen har jag en fråga angående Hoola Bandoola Band: På
omslaget till På väg så finns det en gubbe med en text
i handen där det står: Nej till EEC men vad var EEC för
något?
MVH Tobbe
Hej Tobbe!
Jag har aldrig varit medlem nånstans. Jag har alltid tyckt att konstnärer
ska stå fria så dom kan kritisera fritt. Björn stod ungefär
där jag stod. EEC var föregångare till EU.
Vänliga hälsningar
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Tack för musiken som du har skänkt till mig.
Jag kan säga att
det har förändrat min syn på musiken. För förut
så brydde jag mig inte om
hur lyriken var i en låt, men nu är det nästan bara så
att en bra låt är
bara när lyriken har en menning.
Ska ta med en kort politik-fråga hehe
Vilket parti skulle du rösta på om du skulle rösta idag?
Tack o bock och ha ett bra liv!!!
Mvh Alexander, 16
Jag har röstat
på vpk eller v i hela mitt liv. Det ska jag göra nästa
gång också.
Vänliga hälsningar. Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej Mikael!
1. Det finns en bild på dig på din hemsida
där du håller upp två böcker; en med Dylan och en
med Karl Marx. Vem har skrivit dessa och vad heter dom?
2. Jag har läst Noam Chomskys "Understanding Power"
och tycker den är bra. Har läst andra böcker också
av Chomsky. Vad tycker du om Noam Chomsky?
Vänliga hälsningar, Susan
1.
Jag såg böckerna med Dylan och Marx på en flygplats.
Jag vet inte vem som har skrivit boken med Dylan men Marx har förmodligen
skrivit den andra.
2. Noam Chomsky är enligt min
mening en av vår tids stora sanningssägare. Jag tycker att
Noam Chomsky har skrivit böcker som man kan ha stor nytta av för
att förstå den tid vi lever i, framför allt när det
gäller USA:s utrikespolitik och dess bevekelsegrunder. Därmed
inte sagt att man behöver vara enig med honom i allt.
Vänliga hälsningar.
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej Wiehe,
jag tycker "den eu-troende Kristina" som tycker eu är bra
och
som kritiserar ditt eu-motstånd, borde förstå att hade
hon varit vanlig arbetare
och inte student hade hon inte gillat eu det minsta. Jag är student
med
arbetarbakgrund och hatar eu, delvis för att en kontorist, en Fransk-ättad
tjej som var eu-anhängare hånskrattade åt mig för
att jag, en
städare blev nere i henne, när jag ser Federalister samlas mår
jag illa, detta
oavsett om dom samlas i usa eller eu. usa:s Bush sa att Turkiet måste
in i eu,
och "vovven eu lyder snällt", snart e´dom me. Bush
skulle kunna säga om eu
att "vovven eu är både tam och rumsren, jag kan få
dom att äta jord och få dom
att tycka det var gott".Men dom andra eu-länderna
gillar inte riktigt det eu-kommissionen (eu-nomenklaturan) bestämmt,
så nu
blir det splittring, så det blir väl bra att Turkiet kommer
med så att eu äntligen
faller sönder så att länderna kan bli självständiga
igen, detta kanske utan att
ett enda skott behövt avlossas. Det "Nya Rommarriket byggs igen,
hoppas det imperiska Riket går samma väg som dom förra".
Gyllene Tider gjorde en låt som heter "När ni faller,faller
ni hårt",
den borde tillägnas eu den låten också.Ska lyssna på
Keops Pyramid igen ikväll,
en låt du gjorde för länge sen men som är så
dj-vla bra, så bra.
Ha de så bra.
Varm Hälsn: Anders K
------------------------------------------------------------------------
Hej Mikael!
Jag heter Roger och är 36 år. Gift med 3 barn, bor i förort
i Stockholm och är medelinkomsttagare. Jag har alltid varit politiskt
intresserad och är idag engagerad i fackföreningsrörelsen
för tjänstemän. Jag har alltid tyckt mycket om din musik
och texter, så därför tänkte jag faktiskt be dig
om råd inför mitt ställningstagande.
Jag har kommit fram till att jag vill aktivera mig politiskt. Den svåra
frågan är bara i vilket parti.
Som grundideologi har jag att ALLA människor är lika mycket
värda och att "valfrihet" endast är värdefullt
att försvara såvida ALLA människor kan välja. Att
kunna välja beror bl.a. på plånbokens storlek, tid och
kompetens.
Enkelt säger du, men jag vill ändå utveckla detta ytterligare.
Om man har kommit fram till att gå in i politiken kanske man ändå
ska ställa sig följande frågor:
1. Ska jag gå med i det parti som speglar min politiska uppfattning
bäst?
2. Ska jag gå med i det parti som genom historien har påverkat
landets utveckling mest = störst chans att påverka så
att mina åsikter hörsammas och får genomslag om så
där 20 år?
Känns fel att överhuvudtaget ha dessa funderingar då jag
tror på kollektivet och folkets kraft, men tyvärr lever vi
idag i en värld där man måste fundera på detta sätt.
Tacksam för svar från en vilsen medborgare som vill påverka
landets politiska utveckling på sikt.
Roger
Hej Roger!
Tack för förtroendet! Politik är väl enligt mina ganska
begränsade erfarenheter framför allt att samarbeta med andra.
Därför tror jag att man ska välja det parti där man
känner sig mest hemma, där man tror att man träffar flest
människor man trivs med, människor man kan säga sitt hjärtas
mening till, människor man kan vara förtrolig med. Man kan inte
leva ett taktiskt liv varken i kärlek eller politik
tror
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej!
Jag var en av de många personer som var på din konsert den
16 april 2004 i Norrköping och det är med anledning av denna
konsert som jag skriver detta e-mail till dig. För mig är Mikael
Wiehe en symbol för kampen mot förtryck och orättvisor.
Du lyckas spegla denna kamp otroligt bra i din musik och som lyssnare
finner jag styrka i dina texter. Fram tills i fredags trodde jag att din
kamp mot förtryck även inkluderade förtrycket mot kvinnan.
Idag är jag mer tveksam. Vid två tillfällen, under konsertens
gång, tog jag, som kvinna, illa vid mig efter att du möjligen
försökt skämta eller provocera. Visst, du plockade en del
poäng, men inte av mig.
Den första gången jag reagerade var när du berättade
om att din och Björns familj brukade semestra tillsammans. Ni åt
en god middag ihop, drack gott vin och så vidare och när maten
var uppäten, vinet uppdrucket och "när kvinnorna hade tagit
sitt ansvar för barnen" satt du och Björn kvar… Den
andra gången var när du berättade att din fru hade börjat
dansa tango, något du verkade finna lite besvärande. Du förklarade
att du hade försökt att diskutera dansen med henne och slutade
din berättelse med ett resonemang som ungefär gick ut på
att "kvinnor inte kan förstå/ta till sig förnuftsbaserade
argument". Vad som hände var att publiken (männen?) började
skratta och applådera och du undrade om det inte var någon
som buade. Du jämförde oss (publiken) med åhörarna
vid en tidigare spelning där du påstod att kvinnorna, vid samma
tillfälle, hade kastat ruttna tomater på scenen och männen
sjunkit ner i sina stolar. I Norrköping däremot, hade männen
applåderat och kvinnorna sjunkit ner i stolarna. Återigen
fick du publikens applåder och skratt.
Jag ser ett förtryck i samhället som grundar sig på kön.
Jag ser att normen i samhället är en vit, medelålders,
heterosexuell man. Män som grupp förtrycker kvinnor som grupp.
Det vet du säkert också och det är denna insikt som gör
mig besviken. Att kvinnan till största del ansvarar för barnen
är ett faktum, men att påstå att kvinnorna ska ta hand
om barnen medan männen pimplar vin och "gör kultur"
är ett synsätt som jag finner konservativt och föråldrat.
När du visar för publiken att även du är av denna
åsikt reproducerar och bekräftar du den existerande könsordningen.
Att hävda att kvinnor inte kan förstå/ta till sig sunt
förnuft är ett än värre påstående än
det förra och grovt förnedrande för kvinnor i allmänhet,
framförallt för de kvinnor som satt i publiken. Att raljera
över en könsordning som är halva befolkningens verklighet
gagnar ingen annan än den vite, medelålders, heterosexuelle
mannen. Kvinnans underordning befästs härmed.
Under konserten blickade du också tillbaka till sjuttiotalet. Du
påstod att de som inte var med på den tiden var avundsjuka
eftersom det var då "det hände", den politiska kampen,
glädjen och musiken. Jag var en av dem som inte var med på
sjuttiotalet, men, jag är med idag istället. Det är därför
jag skriver detta e-mail till dig. För mig är den feministiska
kampen högst aktuell och jag reagerar när jag hör saker
som jag finner oacceptabla. Jag hoppas att du tar dig tid att fundera
över vad jag skrivit. Det är ett viktigt ämne och du vill
väl inte vara den som blir exemplet vad gäller mannens förtryck
över kvinnan?
Hälsningar,
Maria,
Student
Samhälls- och kulturanalys
Linköpings universitet
Hej Maria!
Tack för ditt mail!
Jag är totalt enig med dig i sak!
Själv anser jag mig skämta om självgoda män som tror
att de talar om viktiga saker i stället för att ta hand om sina
barn eller tycker att "den alkoholrelaterade överdödligheten
bland finska tangodansare" är ett förnuftsargument när
de vill sätta sig på sina kvinnor. Men - jag vet - humor och
ironi är inga entydiga uttrycksmedel.
När jag påstår att det finns en avundsjuka mot dem som
var med på 70-talet är det ett annat sätt att säga
att vi som ifrågasatte den härskande ordningen då, har
fått ta skit de senaste tjugo åren ända tills nu, när
en ny generation (förmodligen i din ålder) äntligen har
börjat utmana den kapitalistiska/imperialistiska/patriarkala världsordningen
igen. Ingen är lyckligare över detta än jag!
Lycka till med kampen!
(Men jag tror att man har lika mycket nytta av att kunna skratta åt
sig själv som att kunna skratta åt andra.)
Många hälsningar.
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Hej Mikael jag heter Riad, bor i Lomma och är 14 år.
Det nya albumet har varit **** bra, jag har fällt en och en annan
tår. Jag tyckte alla dina låtar var bra men Stockholm den
15 Februari var min absoluta favorit. Anledningen till det påminner
mig mycket om förrhållandet till mitt födelseland fd Jugoslavien
(Bosnien). Jag är muslim
trots att vissa på vänstersidan säger att man inte kan
vara vänster och muslim. Jag ber inte fem gånger om dagen och
sånt, jag kan inte. Min Pappa och lillebror är inte särskilt
troende heller.
Men låten har inspererat mig för att den är som tagen
ur mina tankar: att vi ska glömma det vi gjort och fortsätta
på ny bana. Det är svårt att förlåta såna
som Milosevic men det gör jag heller inte, men däremot folket
som inte gjorde något.
Kompisar, lärare och allmänna människor vet oftast inte
vad jag har varit med om. De vet inte att min morfar blev torterad i nåt
slags koncentrationsläger och sedan mördad och att en av min
pappas bästa kompisar blev prickskjuten i huvudet.
Men jag fattar inte hur detta hemska har börjat, det gör nog
ingen. Men jag har fått en liten positiv sida ur det också,
och det är mitt engagemang i politiken och min lust att skriva.
Allt i den låten påminner mig om min dröm om en framtida
försoning så jag har börjat översätta texten
till bosninska nu.
Jag betraktar dig som att du är en stark människa trots allt
som har hänt dig. Jag menar det krävs mod till att skriva dessa
texter och sedan gå ut i branchen med dem.
Jag har även en fråga det gäller en sak som jag hoppas
du har läst om
Vad tycker du om Tito och hans kommunism?
Jag hoppas på ett svar
Kamratligen Riad
Hej Riad!
Tack för ditt mail!
Klart att man kan vara muslim och vänster samtidigt!
Jag vet för lite om Tito för att kunna uttala mig.
Många hälsningar.
Mikael Wiehe
------------------------------------------------------------------------
Fråga: Goddagens. Hur ser du på terroriststämplingen
av PKK (numera KADEK) och PFLP? /Ola.
Svar: Jag är motståndare till politisk
terror, d.v.s. våld riktat mot oskyldiga för att uppnå
politiska mål. Jag är motståndare till politisk terror
oavsett om den utövas av individer, organisationer eller stater.
Makthavare har alltid kallat väpnat motstånd för terrorism.
Ibland med rätta. PKK och PFLP känner jag för lite till
för att uttala mig om.
Fråga: Goddag Mikael. Jag är mycket intresserad av att höra
vilka politiska figurer förr som nu som du respekterar och gillar.
Att du är kommunist, det är ju allmän känt, men du
nämner sällan i namn några kommunistiska förebilder
för dig. Vilket land tycker du i historien har kommit närmast
det perfekta socialistiska samhället? /Hälsningar din vän
Oskar
Svar: Kommunismen i opposition har ibland gjort
storartade insatser. T.ex. i kampen mot fascismen i Spanien på 30-talet,
mot nazismen under andra världskriget, mot militärjuntorna i
Latinamerika på sjuttiotalet, mot USA-imperialismen i Asien under
60- och 70-talen och mot apartheidsystemet i Sydafrika.
Kommunismen vid makten har gjort sig skyldig till fruktansvärda övergrepp.
T.ex. i Sovjetunionen, i Kina, i Östeuropa och Kampuchea. Jag kallar
mig inte längre kommunist.
Det finns inget land som kommit i närheten av den perfekta socialismen...
Jag misstror mer eller mindre alla politiska ledare.
------------------------------------------------------------------------
Ett beundrarbrev om EU och annat:
Det här är det första ‘beundrarbrev' jag skriver på
över tio år. Senast var det på högstadiet då
jag och min vän Emelie samlade autografer och skrev till alla Sveriges
partiledare och bad om deras namnteckningar. Ian, Bert, Bengt Westerberg
och Ingvar Carlsson svarade.
Du och Björn var mina första idoler. Ihop med Var-bor-du-lilla-råtta
var det Hoolalåtar jag först lärde mig utantill. LP-skivor
med hack i och sönderbläddrade omslag var min första port
till den stora världen. Det var så jag lärde mig att det
fanns ett Sydamerika, ett Hiroshima och att det också i Sverige
skedde oegentligheter. Det var så jag kopplade mig själv till
det större vid 70-talets slut och så jag såg världen
innan jag fick möjlighet att själv resa.
Så har 25 år gått. Jag har hunnit se små bitar
av världen. Nyligen kom jag hem efter en tids utlandsvistelse och
läste din artikel i Ordfront (9/2003). Sen tvingade jag vänner,
familj och bekanta att läsa den. ”Fatta att allt det här
har hänt under min livstid” (minus ett par år i början...),
upprepade jag energiskt och exalterat gång på gång och
försökte få alla att fascineras lika mycket som jag själv.
Jag tog tåget till Malmö den 23e oktober för att se dig
spela och sjunga på Victoria. Det var kalas. Det var det verkligen.
Det var bara en sak jag hängde upp mig på. Du sa att du inte
kunde komma på några bra saker som EU fört med sig.
Man ska förstås inte vara okritisk. Det finns anledning att
ifrågasätta mycket av det som görs i unionens namn och
vi kan vara överens om att mycket är svårt att förstå
sig på. Men att inte komma på en enda positiv sak. Jag ska
ge dig ett tips.
EU satsar stora resurser på skolutbyten, universitetsutbytesprogram,
forskarutbyten och utbyten mellan organisationer. Vi kan bo och studera
nästan var vi vill i Europa. En vän till mig fick möjlighet
bo i det nordligaste Ryssland några månader som deltagare
i ett fältbiologprojekt. Själv fick jag studera i Manchester
i England en termin. Redan i grundskolan byggs broar genom att skolklasser
har utbyten med varandra. Jag säger inte att det inte gick förut.
Naturligtvis existerade liknande saker innan 1994. Men det var inte lika
självklart. Det uppmuntrades inte på samma sätt.
Ibland känns det som om det finns tendenser till att bygga murar
- eller barriärer, som du kalasbra konkluderade på Victoria
- snarare än broar med EU. Men det betyder inte att det inte existerar
broar både inom och till platser utanför det fysiska EU. Det
är klart att det känns typiskt att det börjat så
här, men det är ju ändå en början. När
vi får möjlighet att tillbringa en termin eller två i
Skottland, Barcelona, Aten eller Frankfurt vidgas våra vyer. Vi
blir ödmjuka och kan se ännu lite längre än vår
blå-gula näsa räcker. Via EU tar vi ett litet steg och
för varje litet steg blir det lättare att ta de stora. Det var
ganska coolt när jag i somras fick se Kambodjas tredje demokratiska
val äga rum med assistans från EU. Människor i en före
detta diktatur som på några få år lyckats lära
sig lite om vad demokrati är och inget hellre vill än att rösta
och få lära sig med om världen. De vill samarbeta.
Jag är inte naiv, tror inte att Kamboja får bli medlem i EU.
Genom de sånger jag lyssnade till som liten lärde jag mig att
vitt kan vara svart men att det mesta oftast är grått och suddigt.
Därför tror jag att det finns positiva saker med att också
européer sinsemellan möts i större utsträckning
och inser att likheterna är större än skillnaderna oss
emellan. Nyss härjade ett krig som var kallt och nationalstatens
makt stod immun mot ifrågasättande. Dagens situation är
inte perfekt. Men det fins positiva sidor att utveckla. Och jag tror på
att förändra saker inifrån, att inte rasera vilt. Det
blir så mycket mer konstruktivt så.
Genom dina och Björns sånger har jag lärt mig massor om
internationell solidaritet. Det är coolt att ha idoler med underbyggda
åsikter och självdistans. Idoler som jag fått möjlighet
att se och höra många gånger, inte bara avlägsna
rock stars.
‘Och allt krävde sitt ställningstagande och sin insats
och varje insats tog sin tid' skrev du i Ordfront. Det kanske är
så med EU också. Vi har precis börjat byta verklighet
med varandra för en tid i form av utbyten i Europa. Och det händer
allt oftare att vi åker längre än så. Man får
ju trots allt börja där man står när man sätter
sig i ett större perspektiv. EU skulle kunna vara ökad solidaritet.
Om vi ställer in oss på det och låter det ta sin tid.
Och det positiva är att det redan börjat.
Slut för idag, tack för idag… Kristina
------------------------------------------------------------------------
Fråga: Tror du på Gud? /Erik
Svar: Jag tror inte på Gud men jag tror på
människans behov av andlighet.
------------------------------------------------------------------------
|
|
