"Basin Street Blues"

En självbiografisk historia, om tradjazzbandet han spelat med under uppväxten. Kanske är den nostalgisk; om inte annat är den väldigt vemodig.
- Jag skrev den 1987 tror jag. Det var tjugo år efter att jag lirat jazz, men 25 år efter att jag suttit med de här killarna och spelat. Det var nog så att jag satte mig ner och berättade historien om dem. Tror jag skrev ett helt A4-block, sen skulle jag stryka ner det till en låt. Det var nog då jag började tänka att "nu kan man börja berätta långa historier, nu har man varit med". Jag var på så vis väldigt inspirerad av Tom Waits. "Vänta lite, jag har också en historia att berätta".
Låten handlar delvis om musiken som kitt och frigörare; den värld där tjugoåringarnas drömmar formas. Och hur människor tappar kontakten med varandras verklighet när kittet försvinner.
- Vi sitter där och lirar. Och så går det ju åt pipan för alla på ett eller annat vis, till och med för mig själv som irrar omkring i ett ingenmansland.
Det liknar självömkan, en sorts känsloyttringar som Mikael Wiehe normalt sett tycks kämpa emot.
- Jag har inte tänkt på det, men det har du säkert rätt i. Mitt ideal har i många år varit antingen Hemingway eller Dylan eller Norman Mailer. De tuffa killarna, stiff upper lip. Dylan sjöng med samma röst om det var kärlek eller politik. Hemingway var ju oerhört känslomässig, fast dolt på något vis. Jag tror att jag lämnat det. Jag kan nog tillåta mig att vara ganska sentimental numera. I "Måndåren" har jag hjärnan full av hundar och katter, och det är en bild som tar bort sentimentaliteten. Numera? Numera vet jag inte vad som är idealet.

-------------------------------------------------------------------------

 "Bofors"

 "Början=slutet"

Hej Richard!

Tack för ditt mail!
Uppriktigt sagt så minns jag inte riktigt men det är möjligt att vi gjorde en kortare variant i TV av tidsmässiga skäl.
Vänliga hälsningar

Mikael Wiehe

 "De ensligas allé"

"Den jag kunde va"

"Det här är mitt land"

Svar: Hej August!
Jag kände inte till att det fanns flera versioner av sången när jag
gjorde översättningen.
Med vänlig hälsning
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

"Det sorgliga sändebudet"

Fråga: Hej,
Det finns tre låtar som jag tycker är bättre än dom andra på "De Ensligas Allé" (CDAM 30). "Tattardrottning", "Det sorgliga sändebudet" samt titelspåret "De Ensligas Allé". Dessa är otroliga översättningar av originallåtarna! Dessutom är arrangemangen mycket bra. Men varför spelar du dom så sällan (eller aldrig!) på dina framträdanden?
Dessutom undrar jag när du skall släppa en live platta. Det är ju ett tag sedan!

S&CT
PS. Ser fram emot en översättning av "Every Grain of Sand"! DS. Svar: Hej S&CT!

Tack!
Somliga låtar bara glider ut ur reportoaren.
Håller just [hösten 2003] på med ny studioskiva.

------------------------------------------------------------------------

"Elden är lös"

I Mikael Wiehes omfattande katalog står "Elden är lös" för sig själv: en svit som täckte en hel LP, hårt arrangerad musik som Wiehe på mer eller mindre jämställd fot skapade jämte en rad framstående instrumentalister - Ale Möller, Chico Lindvall och Frans Sjöström för att nämna de tre mest framträdande.
Om Hoola Bandoola i princip varit kompbandet bakom ledaren Mikael Wiehe så var Kabaréorkestern under en kort period ett jämställt kollektiv. Flera medlemmar komponerade, Ale Möller trädde till och med fram jämte Wiehe och sjöng en av låtarna.
Det icke-hierarkiska återfinns i sångtexterna, som är en samling mer eller mindre fragmentariska och mycket trosvissa stycken om hur människorna i periferin - läs: tredje världen - ska trotsa ledarna i maktens metropoler och skapa sin egen framtid. Åtskilligt av styrkan och tjuskraften kommer av hur bandet skapade en symbios mellan texten och musiken som var en form av tidig världsmusik.
Men "Elden är lös" var också Mikael Wiehes första kommersiella flopp, och med tiden blev situationen inom denna unika orkester ohållbar och smärtsam.
– Det var en oerhört bra orkester. Men det var stört omöjligt att balansera alla dessa duktiga musiker och starka viljor. Så småningom hoppade alla av, en efter en, och så blev det något annat. Men det var ju väldigt mycket på grund av dessa som musiken blivit som den blev. Fast det kostade på för alla inblandade. Det krävdes oerhört mycket disciplin. Ingen kunde spela ut ordentligt, ingen fick riktigt fritt spelrum därför att då trampade man in på de andras område på något sätt. Så det var väldigt svårt att förverkliga min idé om sviten.
Det allra mest karakteristiska i den här musiken är att man hör att detta är musiker som är vana att improvisera, att sträcka ut, men som tvingar sig själva eller varandra att hålla sig på mattan och till noterna. Det är hårt arrat.
- Det var ju det som var spänningen. Med så många duktiga musiker måste det finnas inte bara en centrifugalkraft utan också en sammanhållande kraft, och det fick bli jag. Och det var ingen kul sits.
Ale Möller känns inte som någon som ska vara i periferin. Det är inte sannolikt att han skulle trivas där.
- Nej, det tror inte jag heller. Han är en stark personlighet och har gjort mycket bra, men efter den här orkestern träffades vi inte mycket. Inte för att vi var ovänner, men liksom han gjorde sin grej. Nu har vi setts en del på senare år, och bandet han har är skitbra, men då var det svårt.
Istället för ett nytt spår
"Elden är lös" förblir en intressant parentes i Wiehes produktion, snarare än inledningen på en epok. Det blev inga fler sviter. Dels för att han inte tycker han behärskar det, dels för att han inte fick sagt det han ville få fram.
- Jag försökte studera kompositionslära då, eftersom jag inte hade verktygen för att utveckla det musikaliskt. Om man inte kan måla så hjälper det inte att stå framför en duk med en hel massa penslar, man får inte ordning på det. Så kände jag i det formatet. Och texten blev lidande. Texterna lämnade mycket utrymme för musiken, och det var ju också meningen, men det blev för abstrakt.
Vad som tydligt kommer fram är om inte annat en revolutionär trosvisshet, som kan verka naiv och som är allt annat än representativ för Wiehes låtskrivande. "Där viljan hos dom många blir till handling/Där genomgår världen en våldsam förvandling", heter det bland annat. Så där skulle han inte sjunga när 70-tal blivit 80-tal. Trosvissheten byttes snart mot ett vemod, klentroget och slokörat, som tog sig uttryck i rader som "Jag tror att sanningen segrar/Men att tro är ju bara att tro". I en låt som "Vem kan säga vad som kommer sen" sjunger han om hur man stänger fönstret mot omvärlden och går in i småborgerligheten.
- På så vis är "Elden är lös" kulmen. Jag ser det egentligen som slutet på Hoolaepoken, det kanske egentligen är samma sak. Sen dör kråkan.
– Den första svartsynta låten är "Titanic" - skeppet sjunker. Det som hade varit en rörelse föll i bitar, jag blev ensammare på det planet. Som tur var hade jag Affe som jag kunde jobba med. Jag tror det var den där politiska ensamheten mer än en personlig ensamhet som jag omedvetet uttryckte i sjunkande skepp, döende kråkor, fallande lindansare, och trollkarlar som inte kunde trolla. Det låg nära mig. Jag minns att jag betecknade mig som nederlagets besjungare. När jag blev klar med det - och det var nån gång i mitten av 90-talet - då skrev jag "En sång till modet". Jag gjorde en sorts kraftansträngning för att bryta med det svartsynta.
 

------------------------------------------------------------------------

"En fattig stackare"

En Dylantolkning, texten skriven på Totta Näslunds uppdrag för det som blev hans sista album. Den kom aldrig med, vilket är synd - den hör till Wiehes bästa. Istället fick den en plats på albumet "Bra dagar" där Tottas musikerkompisar efter hans död samlades för en hyllning.
- Den här har jag försökt översätta sen den kom, jag har hållit på med den låten i 30 år. Den blev bra till slut, jag blev lite galen. Och jag gillar ju det.
Att Mikael Wiehe och andra översätter Bob Dylan har man vant sig vid. Vi har glömt ställa frågan "varför?". För att få folk att begripa texterna, eller för att introducera låtarna, eller för att ge en tolkning av något som betyder mycket för den som tolkar?
- Jag översatte Bob Dylan 1984 för plattan "De ensligas allé", med en Absicht. För att min generation som kunde sin Bob Dylan skulle lyssna på den syntmusik som jag gjorde då. Och för att den unga generationen som gjorde syntmusik, trodde jag i alla fall, skulle få sig lite Dylan till livs. Och så för att jag hade gjort ett par översättningar och plötsligt upptäckte att jag översatt hela "Desolation Row" utan att anstränga mig nämnvärt. Då gjorde jag ett par till. Då fanns det en avsikt.
– Att översätta är ibland ett sätt att få igång hjärnan. Det är lite Ruriks kub att översätta, man ska få saker på plats. Därför har jag översatt, men också för att de sade nånting som jag ville säga.
Tottaplattan ville han egentligen inte göra; han drog sig för uppdraget, men gjorde det till slut i alla fall. Och han tyckte det var så roligt att han av bara farten fortsatt. Men nu lockas han mer av Leonard Cohen, att översätta hans låtar - för att texterna är bra, och för att det är roligt. Och kreativt. Att översätta poesi är inget språktekniskt uppdrag.
Även om man översätter varenda rad poetiskt riktigt och det rimmar så måste den på ett annat språk ha ett eget liv, sina egna korsreferenser och associationer. När man översatt allting rätt och duktigt och fint och bra, så får man glömma originaltexten, skita i den och fråga sig: men vad säger denna text? Och då kommer den att säga nånting som aldrig blir exakt vad originaltexten säger. Och det kan ju möjligen vara lite kul. Jag kan inte skriva Cohens texter bättre än vad Cohen kan, men jag kan skriva nånting som är kul för mig att skriva och som är kul för dem som kan sin Cohen. Ja men så här kan man göra!

------------------------------------------------------------------------

"55"

En självbiografisk låt om medelålderskris, om ett äktenskap där man upphört att se varandra. Den fick drag av dokusåpa, om inte förr så när tidningarna började skriva om hur Mikael Wiehes fru lämnat honom och när vi som brukar bevista hans konserter på hemmaplan noterade att han inför extranumret inte fick någon blomsterkvast från hustrun längre. Låtar som denna och låten "Tango" hade kunnat uppfattas som fiktion, men inte nu längre.
- Nästan alla mina låtar är självbiografiska. Väldigt få låtar - "Aliosman Hristov" och några till - har inget med mig att göra alls, men väldigt många har det. Även "Keops pyramid", på ett eller annat vis. Men visst, den här är nästan privat. Jag går ut här, över denna gräsmatta, förbi den där fotbollsplanen, förbi teatern, centralstationen, triangeln, gubbarna som gapar.
Är man hemmastadd i Malmö kan man följa låten som en snitslad bana. Hela livet, de 55 första åren, passerar revy under denna promenad och denna låt. Den har ett flöde av ord, i raskt promenadtempo, rytmiskt och utan störande melodiösa utsmyckningar. Musiken tycks imitera skeendet i låten, med ett flöde som man inbillar sig fanns i själva skapandet.
- Ja. Texten kom faktiskt som ett flöde när jag väl kommit hem. Det var en sån text som jag bara skrev, och så rytmiserade jag lite och så blev det som det blev.
- Jag kan inte avgöra om den är för privat. Det kan jag inte avgöra när det gäller tangon heller, men jag tycker tangon är en riktigt bra låt. Oavsett hur privata de är så hoppas jag att det går att hämta något ur dem. Precis som hos Lennon som var en av de första som gjorde väldigt privata låtar offentligt. Naturligtvis är det också så att han lärt mig att skriva privata låtar.
För egen del får jag säga att låten "Tango" tappade en del värde, mystik om inte annat, när jag insåg att det inte bara var påhittat. Den berättar saker som jag egentligen inte vill veta om privatpersonen Mikael Wiehe, som jag inte har med att göra. Hade Lennon gjort det hade det inte spelat så stor roll, för jag riskerar inte att träffa honom på Konsthallen eller hans fru på cykelbanan. Artister som är privata vill jag studera på avstånd, utan att riskera möta hans blick.
Jag tror dessutom att det är intressantare med en man som sitter i sitt hörn och inbillar sig att nånting händer som han har anledning att vara svartsjuk på - ett drama inne i hans huvud - än när det faktiskt händer, när det inte är inbillning. För att det är lite banalt att det händer.
- Ja. Jag förstår precis. Men med den reservationen att man aldrig själv kan avgöra riktigt, inte bedöma det man själv gjort, så tycker jag att det är en av mina bästa låtar och jag spelar den varje kväll.
"55" är en låt om att bli sedd eller ignorerad, en låt om svartsjuka och hjärnspöken, om självupptagenhet och självutplåning. Mannen i låten promenerar mot tågstationen, frestas av tanken att lösa enkel biljett till Någon Annanstans, men vandrar slokörad hemåt - för att hemma i lägenheten inse att hustrun inte ens märkt att han varit borta.
- Det där inte bara handlar om mig, utan jag inbillar mig att det handlar om en man vemsomhelst som är i övre medelåldern och bestämmer sig för att "jag ska bryta upp". Och så gör han inte det. "Ah, det blir för jobbigt ändå".
Jag ska ta min lost weekend, men jag pallar inte.
- Precis.
Och det bittra är att när du kommer tillbaka så har hon inte märkt att du varit borta.
- Hela den oerhörda kamp som jag fört, den bara sviiiisch. Där finns ju en viss ironi och en väldig självironi.
Allt jag gör och tänker är så oerhört viktigt, men min omgivning märker ingenting.
- Här har jag minsann genomlidit ett drama, men no one fucking cares.
Jag gillar också bilden, visionen, med den torrlagda fontänen med gubbar som gapar. Har man hittat den snitslade banan fattar man att fontänen står på Triangeln, men jag tror att man faktiskt behöver kunna se fontänen framför sig för att bilden ska fungera.
- Nej nej nej, allting är ju så. Var och en hämtar väl nåt. Alla våra favoriter har också detaljer i sina låtar som vi inte fullt ut greppar, men det gör inte något alls. Låtarna blir ju ofta sämre av att man vet för mycket om deras tillkomst. Så på det sättet har du rätt.

"Flickan och kråkan"

Sandra Stendahl, Sydsvenskan, december 2014


------------------------------------------------------------------------

"Fristen"

Du kunne kommentere Fristen, kanskje?
R

En desperado på flykt undan sitt öde. Tiden är utmätt. Slutet är oundvikligt. Lyckan är bara en tillfällig följeslagare.
Vänliga hälsningar.
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

"Gbg, Gbg"

Kravallerna i Göteborg i samband med George W Bushs besök sommaren 2001 gav upphov till en uppsjö tidningsartiklar, debatter och tv-inslag men inte till så många låtar. Att Mikael Wiehe skulle göra en kanske var väntat, men det säger i så fall mer om den som väntar än om Mikael Wiehe.

Dagsaktuella händelser eller väldigt konkreta politiska spörsmål kan man beskriva journalistiskt eller framgångsrikt ta sig an i ett debattinlägg, men rockmusik och reportage är en svår blandgenre.
Bob Dylan gjorde några stycken - så kallade "topic songs" - de flesta tidigt i sin karriär, men med ett par undantag hör de inte till hans klassiker. Han hävdar bestämt att hans topic songs är få, och han har rätt; genrens egentliga portalfigur var snarare Phil Ochs, och han är symtomatiskt nog nästan lika bortglömd som frågorna han gjorde låtar av.
Dessa låtar kan funka som pamfletter eller, i sämsta fall, som plakat. De tillåter inte mångtydigheter och mår inte bra av nyanser. De tenderar att slitas ut rätt snabbt, faktiskt även dessa som trots allt rymmer poesi eller bär på konstnärliga anspråk.
Inte heller Mikael Wiehe har gjort särskilt många topic songs. Jag ställde samman en lista och lät honom checka den. Han nickade åt de flesta: "Stoppa matchen". "Soweto". "Berg är till för att flyttas". "Gbg Gbg". "Jag har vänner" ("den blev ju det", säger han). "Victor Jara" ("Ja, det kan man väl säga. Men den är bättre än så"). "Fråga Guillemo Marquez Jara". "Sången om CIA". "Aliosman Hristov".
Det blev ett gäng, men ändå inte så många. Själv lade han till "Den enda vägen", skriven utgiven under Carl Bildts tid som statsminister.
– Är inte det en topic song? När jag skrev den så tänkte jag att det är den låten som alla tror att jag alltid har skrivit men som jag aldrig har skrivit.
Jag hade övervägt att inkludera den, men kom fram till att den var lite för allmängiltig. Lite för tidlös, trots allt.
– Jag minns att jag redan tidigt funderade på hur svårt det är att göra såna här låtar som håller, att sånger som är väldigt tidsbundna har kort livslängd. Men det är okej, särskilt nu. Jag tror att jag är uppe i 300 låtar. Det känns som en frihet på så sätt, nu har jag gjort så mycket låtar att jag i fortsättningen kan göra vad jag vill Jag kan göra låtar som är korta och fjantiga eller bara går att använda två gånger. Har jag tur så lyckas jag göra låtar som går att använda länge.
Problem uppstår förstås om de här låtarna som faktiskt bara funkar två gånger blir de låtar som folk vill höra, som förknippas med artisten. Då blir artisten lika otidsenlig och irrelevant som låten. I Wiehes fall kommer hotet från "Stoppa matchen", en protestlåt skriven inför Davis Cup-matchen i Båstad där Sverige mötte Chile som då lydde under diktatorn Augusto Pinochet. Låten har i många sammanhang fått representera Hoola Bandoola Band, men Wiehe verkar inte vara så förtjust i den.
– Den har blivit lite halvkultig, kanske just för att den är så tydlig och lite halvpunkig. Det var mycket energi i den, gjord efter schablonen "Give Peace a Chance" eller "Power to the People". En enkel refräng och så en rad påståenden. De har ju också hållit, för att de är så tydlig.
- Jag skulle aldrig få för mig sjunga "Stoppa matchen". Vi spelade den när vi lirade med Hoola på återföreningsturnén 1996, och det var jag väldigt skeptisk till. Det blev nostalgi. Jag tyckte inte om det.
Medan "Stoppa matchen" anknöt till den samtida John Lennon så skvallrar "Gbg Gbg" om hiphopinfluenser. Harmoniskt är det renskalat, med få och rena ackord; här och i liknande låtar - främst "Det vackra" och "55" - visar Wiehe hur han tagit intryck från nya musikformer där rytmen och flödet är nästan allt. Det är musik som kanske anknyter till jazzen han växte upp med, men knappast till Olle Adolphson. Jason Diakité, alias Timbuktu, hör till favoriterna.
– Jasons sätt att göra det är inte alls renlärigt. Det svänger på ett annat sätt, och det finns en del melodiska inslag - han svänger när han sjunger. Det tycker jag är väldigt bra. Och jag tyckte att Ken var skitbra när han kom fram. Men det där är förstås inte jag. Jag menar, jag ser ut som jag ser ut, jag är i den ålder jag är. Men man kan låta sig inspireras av energin, sno lite här och lite där och gör till sitt eget.
– Det är dels själva beatet jag inspireras av, men dels också det faktum att betoningen ligger på texten; det tilltalar mig. Sen var jag uppe och försökte rappa med Martin Bentancourt en gång; det var jättesvårt, tyckte jag. Jag kunde inte alls få till det. Det låter ju väldigt lätt, man släntrar in och snackar lite, men att göra det i det tempot är skitsvårt. Så det ska jag inte alls försöka göra.

Hej

Säg att det inte är sant det som stod i aftonbladet i dag, att en av mina idoler både musikaliskt och politiskt,
att vi har sett så olika på det som hände här i Göteborg.
Jag såg förkrossade demonstranter som kom hem och inte ville tro vad dom varit med om, dom såg sin stad förstöras av ligister och deras åsikter politiskt spelade plötsligt ingen roll allt handlade bara om våld.
Visst borde man rättsligt pröva skotten men också de som kasstat gatsten mot folk och varför inte de som förstörde Göteborg.
Det sorgligaste va när ingen ville ta ansvar för sitt demonstrationståg alla bara skylde ifrån sig, precis som poliserna.
Anledningen till demonstrationerna är jag helt med, men sen tar det stopp.
Har alltid försökt att värna om den lilla människan men det var dom som kom i kläm i allt våld, ingen lyssnade på dem det var bara våld.
Det var en massa ligister ute dessa dagar både med och utan uniform men jag kan aldrig acceptera våld vare sej mot folk eller en stad.
Hoppas av hela mitt hjärta att vi inte har sett med så olika ögon.

mvh Martin

Hej Martin!
Lyssna på låten när plattan kommer och läs texten en gång till. Så himla olika tror jag inte vi har sett det.
Vänliga hälsningar.
Mikael Wiehe


------------------------------------------------------------------------

Hej Mikael

Såg att du skulle göra en låt om Göteborg !
Har ett eget lite underground projekt där jag kallar mig "Captain Seafart"
och lirar lite ostämd och skön engelsk akustisk protest musik.
Här nedan en länk till en låt jag tillängnar "Göteborgs kravallerna" och kampen för demokrati.
 
Captain Seafart - I Want To Fight
http://w1.651.telia.com/~u65106305/ljud/Captain%20Seafart-%20I%20want%20To%20Fight.mp3
 
Ha de
Lennart Andreassen /aka. Leppe (C.Seafart)
http://welcom.to/Leppe
 
Har en egen Captain Seafart sida där på min hemsida med fler låtar om samhällsfrågor.
Spelar annars punk i ett punkband som heter Sniffing Glue.
Är nu 38 år gammal punkare eller vad man ska kalla sig politiskt kritiskt åskådare.
 
Allt går att förändra bara man ger sig fan på det...mest sig själv.

------------------------------------------------------------------------

 "Gökungen"

I hiten "Vem kan man lita på?" hade Mikael Wiehe inte enbart beklagat hur auktoriteten Bob Dylan flytt till landet med miljonerna, utan också kommenterat hur John och Yoko Lennon - lika förvirrade som någon annan - går i psykoterapi för att få något slags rätsida på tillvaron.
Ett decennium senare spelar han in den här låten, som bland mycket annat är en oförtäckt hyllning till Lennons primalterapeutiska album "Plastic Ono Band". Man tycker sig höra barnets ångestfyllda rop, ungefär som i Lennons "Mother", men också en variant på hur Lennon i "Well Well Well" dubblar en melodi med sin röst och sin gitarr. Jan-Erik "Fjellis" Fjellströms gitarr har samma ton som Lennons.
- Det fanns tre skivor som betydde mycket för mig. Det var Robert Brobergs "Jag letar efter mig själv", Dylans "John Wesley Harding" och den här Lennonplattan. Men den här låten skrev jag när jag hört Robert Palmer som lirade i Folkets park. Han hade gjort en låt där man lägger gitarren samtidigt som sången, det var en direkt följd av det. Men det är klart att det är Lennoninspirerat.
Musiken är rå, texten hård - direkt anklagande. Man kan tycka att mamma får mer skit och mer skuld än hon rimligen förtjänar.
- Ja, men jag är inte barn i den här låten - jag är man. Låten är egentligen inte skriven ur barnets perspektiv utan från en man till en kvinna. Men det har jag aldrig låtsats om. Den blev med rätta tolkad på annat sätt, men den var inte skriven så.
Det är ändå svårt att befria sig från tanken att det punkigt gapiga ursinnet med vilken han sjunger "Jag är ditt barn/Flytta på dig!" är ett slags fadersuppror som, i frånvaro av en far att gnälla på, riktas mot mor som råkar vara vid liv.
- Det kan hända att jag i sista versen kommit till besinning och förstått att man kunde skriva den som ett barns upprorssång, men egentligen är detta den förtvivlade mannens rop i ett parförhållande: "Gör nånting!".
Min tänkta länk från den här låten till det sena 90-talets "Jag la min mor i jorden" brister härmed. Tror jag.
– Det finns säkert en länk, även om den kanske inte handlar om mamma. De tankar som gav mammalåten kanske egentligen kom först. Förhållandet till ens mamma dikterar ens förhållande till kvinnor. Det tror jag väldigt mycket på, åtminstone när det gäller mig själv.
"Jag la min mor i jorden" är plågsamt känslostark, men inte sentimental. Det finns inget sliskigt alls i den.
- Jag tycker också det. De första tio gånger jag sjöng den kände jag att jag var svettig på ryggen, för det var så jobbigt att sjunga den. Jag tänkte: "Kan man utsätta en publik för hur man stoppar ner sin morsa, och hur det inte ville sjunka som det skulle?". Och det kunde man.

------------------------------------------------------------------------

 "Händerna sjunger det, hjärtat kan se"

Fråga: Hej! Jag var på din konsert på Halmstads teater i november där du spelade en låt som var av en norrman. En mycket vacker låt. Skulle nu vilja veta om du gjort den på skiva? Och vad heter låten? Kram Linda

Svar: Hösten 2001 spelade jag en sång av norrmännen Jonas Fjeld och Ole Paus som i svensk översättning heter Händerna sjunger det, hjärtat kan se. Sången finns på Jonas Fjelds album Tidevann från 2001. Min svenska översättning finns i boken "Sångerna", Mikael Wiehe, Carlssons förlag, Stockholm 2002.

------------------------------------------------------------------------

 "Ingenting förändras av sig själv"

Fråga: Hej!

Jag heter Johan och är ett stort fan av både dig och Joakim Thåström. Jag har läst att du, Thåström och Afzelius spelade in "Ingenting förändras av sig själv", vilket jag tycker är en underbar låt. Men det skulle vara roligt om du hade just denna inspelning kvar. Om det vore möjligt för dig att skicka vill säga. Det var väl inför ANC-galan den spelades in? Även Imagine, men vad jag vet så spelades ingen av dom, eller har jag fel? Men just den inspelningen med Thåström har jag länge velat höra. I och med att jag sett när du och thåström spelat förr ( ANC-Galan (Fred) och Minneskonserten för Björn ( Keops Pyramid & Fred), även om jag inte såg det live utan på TV och en gammal inspelning som pappa hade från ANC. ). Och det tyckte jag ni gjorde mästerligt. Har även funderat på om du inte kunde släppa en Wiehe/Thåström (Ungefär som Wiehe/Afzelius skivorna) skiva med det mesta ni gjort tillsammans, både Live och studio. För jag vet att ni stått på scen tillsammans en del gånger. Tror även att många skulle uppskatta att en sådan skiva kom till. Eller, tror inte du det? Men det kanske är bra om jag säger att jag är 16 år och privatperson, så det är inget som kommer spridas på något sätt om du skulle mot förmodan kunna skicka denna låt (Ingenting förändras av sig själv). Och hoppas du tar en funderare och pratar med "Pimme" om en eventuell samlingskiva.
 
Ha en god fortsättnig av Julen!  
MVH: Johan

Svar: Hej Johan!
Ingenting förändras... blev aldrig inspelad så vitt jag vet. Tyvärr! Låtarna med mig och Joakim finns redan. Fred finns på ANC-plattan och Keops på minneskonserten för Björn som finns på DVD.
Vänliga hälsningar.
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

"Jag har vänner"

Vilka vänner har han? (Insändare i GT lördagen den 9 juni 2001)
Den gamle proggsångare Mikael Wiehe har nyligen kommit ut med en låt som heter "Jag har vänner". I den sjunger han att han har vänner på gatorna i Malmö, i Seattle och i Prag. Det är tydligt att Wiehe syftar på de våldsamma demonstranterna som i sin kamp mot globalisering och kapitalism gärna krossar skyltfönster och bränner bilar.
Det är tråkigt att Wiehe verkar sakna vänner i Bangladesh, Bolivia, Gabon och andra fattiga länder. Men vi borde nog inte vara så särskilt förvånade över att just Wiehe valt att sälla sig till frihandelns och välståndets fiender.
Det är patetiskt att se hur den gamla avgrundsvänster fått nytt liv i dagens samhälle i gäng som Attac. En rörelse som bildats, för att bevaka franska bönders ekonomiska intressen och som gör gemensam sak med Le Pen, Haider och andra vänner av gränser och isolering.
Låt de fattiga förbli fattiga är det osmakliga budskap som göms i Wiehes refränger. Han och hans vänner i Malmö och Seattle vill effektivt hindra fattiga länder från att handla med rikare länder på lika villkor. Fattigdomen ska bevaras bakom tullmurar och skatter. Vi är därför väldigt glada att vi inte tillhör Wiehes vänner. Vi i MUF vet att globalisering och en ökad frihandel ger välstånd till många länder som idag är fattiga.
Världen behöver mer frihet, kärlek och kapitalism, inte fler av Wiehes vänner.
Fredrik Sawesthål och Elias Lindström, MUF

Kära Fredrik och Elias
Jag anar en liten kampanj från Moderata Samlingspartiet bakom ert inlägg i GT den 9/6. Häromdagen läste jag exakt samma formuleringar i ett inlägg i DN. Nåväl, åsikter behöver ju varken bli bättre eller sämre för att de har varit i säck innan de kom i påse.
Jag är naturligtvis glad över att ni uppmärksammar JAG HAR VÄNNER –mitt blygsamma musikaliska inlägg inför EU-toppmötet i Göteborg. Det är inte var dag jag får draghjälp av MUF.
Så till politiken där vi naturligtvis inte är eniga: Jag anser att den nyliberala politik som MUF förespråkar och som EU delvis tillämpar har lett till högre arbetslöshet, fler utslagna, minskad trygghet och ökade klyftor mellan rika och fattiga i Sverige och världen. I den ideala ekonomiska modellen leder säkert frihandel till ökat välstånd för alla. I den reellt existerande nyliberala världsordningen används den istället till att stärka de multinationella företagen och de redan starka ländernas ekonomiska makt.
JAG HAR VÄNNER bland de som kämpar mot den globala girigheten, spekulationen, utsugningen och förtrycket i Sverige och i världen.
Ni får också gärna vara med

Med vänliga hälsningar  Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

"Jesus älskar alla barnen" (outgiven, från 1981)

En nästintill övertydlig satir över religionen - minns ni? Det var det där som var ett opium för folket - som är intressant av flera anledningar. En av dem är att Wiehes satir ligger ganska nära de högstämda och garanterat icke-ironiska sånger och slagord som de mindre konstfärdiga proggarna, och ibland WIehe själv, formulerade.
– Många olika rörelser har tron på en kommande bättre väg gemensamt, konstaterar han.
Är det en av anledningarna till att den ironiska generationen har svårt för proggen - dels det trosvissa, dels ett lite gammalmodigt sätt att uttrycka sig?
- Nej, det är för att din generation är feg och oföretagsam.
Den där bad jag nästan om. Det gäller att slipa sina formuleringar när man möter Mikael Wiehe. Han är bra på snabba bitska repliker, men är alldeles för intresserad av att utveckla sina idéer för att låta det stanna där.
- Det är klart att folk som bekänner sig till nånting är lätta mål. Jag tror att din generations skepsis till min generation är något vår generation själv vållat. Vi lovade betydligt mer än vi kunde hålla, och det gjorde att orden förlorade sin valör.
Han fortsätter briljera i sin allra bästa grej: självkritiken.
– När pendeln styrde över på 80-talet, när Reagan och Thatcher tog vid, var vi inte bara offer för ränksmideri från höger utan också offer för våra egna misstag. "Lindansaren" handlar ju om detta, om dig som ska titta på mig som ska gå på lina och som faller ner. Och då vill du inte gå på cirkus mer. Det är en sund och riktig reaktion. Sen kan jag beklaga att ni inte kunde se bortom oss. För vi var ju inte de viktiga, utan det viktiga var ju världen. Skiten fortsatte, förtrycket, tortyren, diktaturerna. Det fanns så mycket att vända sig mot.
Men detta med att vilja vara de svagas vän och fårens herde, en ledare med enkla lösningar, det är en roll som idag gärna populister på den yttersta högerkanten tar på sig. En del av språkbruket går igen.
Men Wiehe värjer sig.
- Jag är ingen anhängare av den här idén att högern och vänstern möts här bak i cirkeln. Utan att på något vis förringa misstagen den svenska vänstern begått, eller de fruktansvärda övergrepp som skett i så kallade vänstersamhällen som Sovjetunionen, så tycker jag att det har funnits en god vilja. Och det har ibland lett till resultat som varit förödande. Den goda viljan har socialismen gemensam med kristendomen. Men jag ser inte denna goda vilja i högerextremismen. Jag ser mer hat.
– Det finns likhet mellan socialismens och kommunismens längtan efter en bättre värld och deras kamp mot en förtryckande överklass och Jesus utdrivning av månglarna ur templet. Det där är inte ondska, det är berättigad vrede. Men det finns ingen berättigad vrede i att försöka hitta syndabockar i form av tutsier, judar, fattiga muslimer, folk som kommer hit för att de flyr undan krig och elände.
"Jesus älskar alla barnen" skrevs 1981, inför samma platta där Wiehe sjöng om cykelhandlaren som blivit frälst. "Det är lätt att tro på spöken när allting går igen". Det skulle kunna vara en kommentar till Dylan som då var inne i sin evangeliska period. Självaste John Lennon, som retirerat till hemmaplan i en gigantisk våning på västra Manhattan, blev så ursinnig på Dylans dualistiskt färgade kristendom i "Gotta Serve Somebody" att han bröt sin tystnad, klev in i sitt arbetsrum och skrev "Serve Yourself". Men Lennons reaktion var inte Wiehes.
- Nej, inte alls. Om det var en kommentar till nånting så var det nog till min bror som alltid sysslat med olika andliga övningar. Närmare än så, alltså.
I en annan låt från samma epok sjunger Wiehe dock om hur "Allende gav sitt liv för att ge andra liv", verkligen det evangeliska språket.
- Men det är en översättning, texten är inte min i original. Men visst är det lite Jesus där. Det har jag faktiskt inte tänkt på.

------------------------------------------------------------------------

 "Juanita"

Hej, Idag är det ju 40 år sedan Franco dog och det förtjänar ett glas! Det jag undrar över är vem som producerade Hoolas sista album "Fri Information". Jag gillar den och gillar låtarna. Men vem ligger bakom den elektrifierade halva versen (den sista)? Inspelningstekniker är ju Tommy Berkert, men är/var de hans idé att lägga elgitarrer på den halvan? Jag har inget emot elgitarrer, men just där tycker jag inte det passar. Vad tycker du? Vänligen,

Susan och Charlie

Hej Charlie!

Vi producerade själva. Minns inte vem som föreslog elgitarrerna. Nu skulle man kanske ha gjort annorlunda. Ha det bra.

Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

"Jägaren"

Kjære Mikael!
Hva jakter du på i sangen? Vi har gjettet mye!
mvh Erling

Hej Ehrling!
Det finnes så mye man kan jakte…
Venlig hilsen.
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

"Man måste veta vad man önskar sej"

Hej Mikael

I livets olika skeden dyker det ibland upp några rader från dina sånger.
En del är helt rakt på: "…man måste veta vad man önskar sig…"
Andra är konstiga men ändå självklara "… just som snäckan öppnar sig och man vågar andas ut…" har jag hört rätt!?
Ytterligare andra är mer förbryllande och jag skulle vilja fråga om vad du menar med en text som har ringt i mina öron:
…du köpslår så förslaget och tar så pass bra betalt, att hur än kunden förödmjukar sig, blir affären aldrig av…
Vad syftar du på? Efter att ha hört detta i mina öron i flera decennier har jag kommit på att för att man ska lyckas i affärer så måste man förödmjuka sig … alltså motsatt den konventionella bilden av den smarte och hårde…..?
 
Så är det va? Men det var väl inte din avsikt att vara en ledarskapsguru?

Aapo

Hej Aapo!
Det handlar så klart om kärlek. Hon lockar och lovar men vågar inte ta steget. Så det blir aldrig nånting av.
Vänliga hälsningar.
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

 "Men bara om min älskade väntar"

Hej Mikael  

Jag vet ju att du översätter Bob Dylans texter. "Men bara om min älskade väntar" ("Tomorrow is a long time" är visst originalet-titeln.) Jag älskar "Masters of War-översättningen" ("Ni som tjänar på krig".) Hur kom det sig att du översatte "Masters of War".
2007 släppte du skivan "Dylan på svenska" och där är "Masters of War" ("Ni som Tjänar på krig") med. Jag hörde i någon låttext att du nämner Bob Dylan, men du säger "Robert Zimmerman". Dylan heter ju så på riktigt. Undrar varför.

Mvh Hampus.

Hej Hampus!

Det är Ulf Dageby som har översatt Tomorrow Is A Long Time. Jag översatte Masters of War därför att jag tycker att den är bra och mycket aktuell. När jag skrev Robert Zimmerman var det inte så många som visste att det var Bob Dylans riktiga namn. Det var ett sätt för mig att "avslöja" Bob Dylan.

Vänliga hälsningar.
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

 "Min älskade stod inför rätten idag"

hej!
mitt namn är tobias, 16 år, bor i södertälje...
Jag satt i bilen, och farsan spelade sin progg-musik som vanligt, men så plötsligt kom en låt fram.
Kommer inte ihåg några andra ord än "Vind vagga mej vind" och "Regn regn Regna mej i ro".
Ja frågade farsan vem det va som sjöng, och då svarade han stolt, Mikael Wiehe... Sen babblade han på som farser gör du vet, ja hörde att han nämnde Bob Dylan också...
Vad heter denna låt? hur får ja tag på den?
farsan har ju givetvis lyckas ta sönder bandet.
M.V.H Tobbe

Hej Tobias!
Sången som Bob Dylan har skrivit heter Percy´s Song. I min översättning heter den Min älskade stod inför rätten idag och finns på en skiva med andra Dylan-översättningar som heter De ensligas allé (AM 30). Skivan kan beställas från MNW.

Vänliga hälsningar.
Mikael Wiehe
P.S. Cool farsa du har. D.S.

------------------------------------------------------------------------

 "Ni som tjänar på krig"

Hej Mikael  

Jag vet ju att du översätter Bob Dylans texter. "Men bara om min älskade väntar" ("Tomorrow is a long time" är visst originalet-titeln.) Jag älskar "Masters of War-översättningen" ("Ni som tjänar på krig".) Hur kom det sig att du översatte "Masters of War".
2007 släppte du skivan "Dylan på svenska" och där är "Masters of War" ("Ni som Tjänar på krig") med. Jag hörde i någon låttext att du nämner Bob Dylan, men du säger "Robert Zimmerman". Dylan heter ju så på riktigt. Undrar varför.

Mvh Hampus.

Hej Hampus!

Det är Ulf Dageby som har översatt Tomorrow Is A Long Time. Jag översatte Masters of War därför att jag tycker att den är bra och mycket aktuell. När jag skrev Robert Zimmerman var det inte så många som visste att det var Bob Dylans riktiga namn. Det var ett sätt för mig att "avslöja" Bob Dylan.

Vänliga hälsningar.
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

"När allt är gjort"

Fråga: Har funderat lite över din låt "Trädet" från skivan "Det ligger döda kameler i min swimmingpool" och skulle gärna vilja att du kommenterar och förklarar den lite. Bland annat vad som menas med en "potentat". Är det ett ord som finns eller har du hittat på det själv ? Har aldrig hört det förut.
Också funderar jag på om det inte är så att "När allt är gjort" och "Trädet" är samma låt fast med olika texter. Tycker de låter rätt lika men jag kanske har fel.
 
Sen så undrar jag om du har några tips på vart man kan få ideér och inspiration till låttexter ffrån. Har försökt komma på en idé i ett par veckors tid nu och de kommer aldrig. Ibland så dyker det upp ett par meningar i skallen men när jag har skrivit ner dem och läst igenom dem så tycker jag de låter konstiga och suddar ut dem igen. Antar att du har varit i samma situation. Jag menar även den bäste kan ju ha en dålig dag.
 
De var nog allt för den här gånger men det kommer säkert upp fler funderingar o frågor ju mer tiden går.
Ha de bra och jag hoppas att du någon gång kommer att ha en konsert i närheten av Skövde.
 
Med Vänliga Hälsningar
 
Jenny

Hej Jenny!
Du har alldeles rätt, Trädet och När allt är sagt är olika texter till samma musikbakgrund. Du kan läsa om bakgrunden till texten på Trädet på www.mikaelwiehe.se / Sånger / Trädet. Potentat betyder makthavare. Jämför potent och potens.

Vänliga hälsningar
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

 "På egna vingar"

Hej Mikael!

Som en oerhört inbiten Hoola Bandoola-fan i allmänhet och Wiehe/Afzelius-fan i synnerhet så rullade igår videobandet med Hoola och Afzelius-programmen som Magnus Gertten och SVT Malmö gjort. Tittar ofta på de programmen och särskilt bra är minneskoncerten för Björn som ger mig gåshud och tårar i ögonen varje gång jag ser det. Särskilt avslutningslåten "På egna vingar" är mycket, mycket fin.
 
Men, nu i skrivande stund när jag sitter och håller på med bokföring i min lilla firma, och har cd:n Country Pleasures i bakgrunden då hör jag plötsligt något välbekant.....som säger mig att "På egna vingar" inte var fullt så sentida som jag trott. Melodin fanns uppenbarligen färdig sen sisådär början på 70-talet i form av "Sun and Summerlight". Men jag sväljer förtreten och tycker fortfarande att såväl du som Björn är/var musikaliska genier och textsnidare.

Med vänlig hälsning
Ronny
Trelleborg.

Hej Ronny!
Tack för mail! Du borde dock inte ha låtit dig överraskas. Sambandet mellan låtarna redovisas noggrannt på min hemsida under bägge sångtitlarna.
Vänliga hälsningar.
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

"På väg"

Fråga: Hur många körpålägg är det egentligen på Hoola-låten "På väg"? Den är oerhört maffig. Kan detta uppnås 'lajv' i studion?
/Magnus.

Svar: Körerna på på väg sjungs av fyra killar och sju tjejer. Vi sjöng två gånger.

------------------------------------------------------------------------

"Rocksamba"

Hej!
Jag undrar om du hört punklåten "Sossarnas fel". Den
gjordes 1993 av Alingsåsbandet Räserbajs (de kallade
sig "definitivt mer räser än bajs" och i min mening så
är namnvalet inte det bästa med gruppen). Hursomhelst
så avslutas låten med raderna:
RÖDARE
För var dag som går blir man rödare
KLARARE
För var dag som går blir saken klarare
VI KLARAR DET
Vi klarar att begrava det
VI SKA BEGRAVA DET
Vi ska begrava det som förtryckte och föraktade,
förudmjukade och förslavade.
Det är misstänkt likt Rocksamba. Frågade låtskrivaren
Rickard Stark dig innan?
MVH // ANTON.

Svar: Nej, han gjorde nog aldrig det. Hälsningar  Mikael

------------------------------------------------------------------------

"Rosie"

En av ett fåtal låtar som Wiehe skrev åt popbandet The Moccers, där han var en av tre medlemmar. Hans bror Thomas var den andra, Håkan Ripa den tredje. Det låter ungefär som om 1967 års Bee Gees tolkar Paul Simon; det drar lite åt det psykedeliska men det är en väluppfostrad psykdelia - låter som någon som läst om LSD men aldrig tagit det.
The Moccers var en popgrupp, varken mer eller mindre. Textmässigt var det fullt fungerande popnonsens, men inget som river några murar eller ens rispar i tapeterna.
Så där kunde det rent teoretiskt ha fortsatt. Det gjorde det inte.
– Min bror drog åt ett annat håll, Håkan Ripa, som skrivit ett par av de bästa låtarna, skrev aldrig fler. Han skrev fem låtar i sitt liv. Sen gick ju allting ganska fort. 66 hade jag lirat sax, 68 lirade jag plötsligt detta, 70 började vi med Hoola Bandoola.
Med tradjazzbandet låg Mikael fyrtio år efter sin tid, här låg han kanske bara två år efter. Inte mycket, men mer än nog.
- Tradjazz var vad läroverksungdomar lyssnade till. Det var skolungdomsmusik på den tiden. Detta var som att komma ifatt sin tid. Jag tror det var tiden som trängde sig på. Moccers musikaliskt var ett försök att spela egna låtar i den tidens anda. Och så blir det lite snällare än förebilderna.
Även efter att han bildat Hoola Bandoola Band hade han ett ben kvar i pastichpopen. Bandet spelade in en engelskspråkig platta - några låtar är utgivna - samma vecka som de gjorde sitt debutalbum. Samma killar, samma blad i almanackan, ändå en ocean där emellan.
- Man hör hur mycket influenser där är från The Band och Beatles i de engelska låtarna, och det är kul att höra. Men på den första svenska plattan hör man hur det blir något eget. Så vi kunde inte ha fortsatt som en popgrupp som sjöng konstiga låtar som handlade mer om ordens klangfärg än om innehåll.

------------------------------------------------------------------------

"Sakta lägger båten ut från land"

Hej!
Läste någonstans där du berättade att du ryktesvägen hade hört att Bob
Dylan hade kommenterat din tolkning av "It´s all over now, baby blue"
(som för övrigt, även jag tycker är en kanontolkning) som du hade gjort i TV när
han besökte Sverige sommaren 1981. Om du inte redan har fått reda på det
på något sätt så kan jag berätta att det stämmer. Fick tag på en bootleg
från Isstadion i Stockholm den 8 juli 1981 (hmmmmm...ska man egentligen prata
bootlegs med artister som kanske inte är så förtjusta i att själva bli
illegalt dokumenterade...hmmmm...skratt) och innan den näst sista låten,
det andra extranumret, "It´s all over now, baby blue" säger Bob exakt
ordagrant följande:
 
"All right, thank you! I saw...i saw somebody on television last night
play this song. I'm gonna try to do it as good as he did it."
 
Det är bara att gratulera!!!! Det är du värd!!!!

Många hälsningar
Mikael, Örebro

------------------------------------------------------------------------

"...ska nya röster sjunga"

Hej Mikael.  
Jag hoppas att det är okej att jag mejlar dej denna fråga:   Jag skriver en artikel om Owe Wikströms bok "Sonjas godhet".
Vet du vem Owe Wikström är? Han är bland annat professor i religionspsykologi vid Uppsala universitet.
För några år sedan fick han hjärtstopp, och boken är skriven mot bakgrund av den händelsen. Han skriver om medkänslans betydelse.  
Hur som helst, för att göra en lång historia kort: Owe skriver bland annat i boken om textens läkande betydelse, om böcker och musik.
Han berättar om ett tillfälle på väg hem till Uppsala. Han är orolig inför ett svårt samtal han ska ha gällande en tung diagnos. I tågkupén väller det plötsligt upp musik inom honom, Owe sätter fingret mot örat och hör din sång "…Ska nya röster sjunga".
Han sjunger för sig själv. Innan han nått Arlanda har friden inom honom blivit återställd. Sången har gett lindring och hopp.  
 
I artikeln skulle jag vilja bolla en fråga till dig:  
Vet den som skrivit texten om att den kan ha en sådan inverkan? Är det något du tänker på när du skriver? Kan man i huvud taget ha ett sådant perspektiv när man skriver?  
 
Ditt svar vore intressant att få med i artikeln. Därför är jag jättetacksam om du vill / hinner svara!  

Med vänliga hälsningar   Emil Tjärnström

Hej Emil!  
Jag tycker att textförfattaren i första hand har ett ansvar gentemot sig själv: att så hederligt och upprigtigt han/hon förmår försöka uttrycka det man vill ha sagt. Ibland kan det bli väldigt konkret, typ Stoppa matchen (i Båstad 1975) eller "Jag ska pissa på er (vapenhandlarnas) grav (i Ni som tjänar på krig).
Ibland blir det mer abstrakt som i Hon kommer över ängarna som egentligen bara är en stämning.
Ibland är det sorgligt (Tystnaden tätnar, kärleken har tagit slut), ibland är det glatt (Nu kan jag gå ut och möta världen, hittat kärleken igen).
MEN: hur det uppfattas av mottagaren kan man aldrig styra och heller inte ta ansvar för (utom i rena propagandalåtar, typ Döda alla judar/tutsier/palestinier eller Sverige/Chile/ Tyskland är bäst i världen). Flickan och kråkan uppfattar jag som desperat medan många uppfattar den som hoppfull.
Kärleken vet tycker jag sjungs inför en stundande katastrof medan många uppfattar den som en vacker kärlekslåt. Det är klart att man i viss mån kan försöka styra tolkningsmöjligheterna men säker kan man aldrig vara.

Vänliga hälsningar.
MikaelWiehe

------------------------------------------------------------------------

"Som en duva"

Har du fremdeles troen på at innvandrere i ditt land er en skadeskutt duva?

Terje

Hej Terje!
Malmö är Sveriges tredje största stad och, tillsammans med Södertälje, den stad i Sverige som har störst andel invandrare. Ungefär en tredjedel av Malmös 300 000 invånare kommer någon annanstans ifrån eller har föräldrar som gör det. En tredjedel av de här människorna har upplevt krig eller förföljelse, blivit torterade, sett sin mamma bli våldtagen eller sin pappa dödas, o.s.v. Detta betyder att ungefär 30 000 personer, en tiondel av invånarna, i den fredliga staden Malmö, i det fredliga landet Sverige, skulle behöva specialistvård för posttraumatiska syndrom. I Malmö har Röda korset en rehabiliteringsklinik för krigs- och tortyroffer som kan ta emot, högt räknat, hundra personer om året. Det betyder att kötiden, om man har otur, är ungefär trehundra år. Så svaret är ja.
Vänliga hälsningar Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

"Som om ingenting har hänt "

Det blev 80-tal, ett decennium som för den politiska vänster som kommit att kallas 68-rörelsen handlade om reträtter och om besvikelser och - ibland, men bara ibland - om omprövningar. En del dogmer var huggna i sten, lojalitetsband var starkare än ståltråd.
Så när Mikael Wiehe gjorde en låt där han kritiskt betraktade stagnerade och förfelade revolutioner och inbegrep inte bara den ryska utan också den kinesiska måste det ha förvånat högern och upprört delar av vänstern. Attacken på Svensk-kinesiska Förbundet ("På väggarna hänger porträtten av Mao Tse-Tung, där dom alltid har hängt/Som om ingenting har hänt") bör väl ändå ha föranlett rätt mycket liv?
- Det minns jag inte. Det jag minns från tidigt 80-tal var att de gamla maoisterna lierade sig med högern i kampen mot Sovjetunionens invasion av Afghanistan. När jag vid en konsert på en klubb i Oslo snackade om Nicaragua så satt tjugo norska maoister och sa "Afghanistan. Afghanistan". Hela konserten. Så jag blev förbannad, sa "håll flabben, vad sysslar ni med". Det där gav upphov till en artikel i deras tidning, som heter Klasskampen. De beklagade mitt klavertramp, tyckte det var förfärligt.
– Det var många som drog i mig. Men jag sa att jag kan inte stödja den afghanska motståndsrörelsen - jag är motståndare till Sovjetunionens ockupation, men det finns inget motstånd jag kan stödja. Och då blev jag åthutad av Jan Myrdal i egen hög person i DN. Vilket jag blev väldigt stolt över. De uppfattade alltså budskapet, men jag minns inte att det blev liv om just den låten.
Slutklämmen är självironisk. Efter att ha sjungit om hur utvecklingen avstannat i först Frankrike, sedan Sovjet och Kina sjunger Wiehe att "Själv sjunger jag mörkrädda sånger och sätter rimmade ramsor på pränt/Som om ingenting har hänt" - kanske en nödvändig självspäkning för att undvika att framstå som självrättfärdig.
– Ja, kanske det. Men mina låtar är fulla av sånt, små skämt. Och jag är väldigt mycket sådan när jag snackar på scen, jag tar inte mig själv så högtidligt som man kanske kan tro om man ser mig på bild. Textskrivandet skulle ju gärna vara väldigt medvetet och genomtänkt på alla sätt, men i allt konstnärligt skapande så finns ju ett stort mått av oberäknelighet, slump och tillfälligheternas spel som gör att man plötsligt kommer på nåt, "ja visst det blir bra, det tar jag".
Det finns en uppfattning om Mikael Wiehe som en dryg, självgod och präktig typ som alltid intar en förväntad vänsterståndpunkt. Rigid, omedgörlig och trist. Antagligen är Wiehe intressantast när hans låtar går emot den uppfattningen. Lyckligtvis gör de det mest hela tiden. Den som bryr sig om att lyssna hör en resonerande låtskrivare som ständigt blottar sin osäkerhet, likväl som han med det mod som krävs söker upp de oväntade perspektiven. Som plakatskrivare är han däremot inte mycket att ha.
– Det kan nog hända att det fanns en period på 70-talet då jag visste väldigt mycket om hur saker var. Åtminstone framstod jag så offentligt. Jag var också, det har jag förstått först senare - och det säger jag helt uppriktigt - en sorts ledarfigur. Jag har nog ett sätt att prata, som nog verkar väldigt … bestämt. Men den självsäkerheten har jag nog ifrågasatt i mina samtal, och inte minst har jag visat det i handling i musiken där jag hela tiden ifrågasatt min egen musik.
– Utan att förfalla till konspirationsteorier: Det finns naturligtvis en önskan hos dem som inte tycker som jag - och som såg mig och andra i den vänster som var stark som fiender - att misskreditera. Besserwisser, gaphals, protestsångare. Det finns många sätt att stämpla ut folk så att man inte riktigt hör vad de säger, utan det blir något annat. Och de tricken använder vi oss ju alla av. Det har jag säkert också gjort - man hör inte vad folk säger, och man vill inte att andra ska höra det heller.

------------------------------------------------------------------------

"Stockholm den 15 februari år 2003"

15:e februari 2003
Hej - ville bara utgjuta mina kommentarer om en av dina nya låtar!
Jag läste texten till "15:e februari"... och man blir ju tagen. Du har
så rätt. Äntligen börjar det röra sig igen. Äntligen vaknar spöket.
Äntligen inser folk vad mobilisering innebär. De gamla kugghjulen börjar
snurra efter åttio-nittiotalens mörka tidsåldrar.
Jag gjorde själv en låt om Irak demonstrationerna (den hette "En av tio
miljoner"), men nu ser jag att det knappt behövdes. Det börjar hända.
Tack för att du visar det!
hälsningar Ola

Hej Ola!
Tack!
Det gör nog inget om det finns två sånger.
Kollegiala hälsningar.
MikaelWiehe

------------------------------------------------------------------------

Hej Mikael jag heter Riad, bor i Lomma och är 14 år.

Det nya albumet har varit **** bra, jag har fällt en och en annan tår. Jag tyckte alla dina låtar var bra men Stockholm den 15 Februari var min absoluta favorit. Anledningen till det påminner mig mycket om förrhållandet till mitt födelseland fd Jugoslavien (Bosnien). Jag är muslim
trots att vissa på vänstersidan säger att man inte kan vara vänster och muslim. Jag ber inte fem gånger om dagen och sånt, jag kan inte. Min Pappa och lillebror är inte särskilt troende heller.
 
Men låten har inspererat mig för att den är som tagen ur mina tankar: att vi ska glömma det vi gjort och fortsätta på ny bana. Det är svårt att förlåta såna som Milosevic men det gör jag heller inte, men däremot folket som inte gjorde något.
 
Kompisar, lärare och allmänna människor vet oftast inte vad jag har varit med om. De vet inte att min morfar blev torterad i nåt slags koncentrationsläger och sedan mördad och att en av min pappas bästa kompisar blev prickskjuten i huvudet.
 
Men jag fattar inte hur detta hemska har börjat, det gör nog ingen. Men jag har fått en liten positiv sida ur det också, och det är mitt engagemang i politiken och min lust att skriva.
 
Allt i den låten påminner mig om min dröm om en framtida försoning så jag har börjat översätta texten till bosninska nu.
  
Jag betraktar dig som att du är en stark människa trots allt som har hänt dig. Jag menar det krävs mod till att skriva dessa texter och sedan gå ut i branchen med dem.
 
Jag har även en fråga det gäller en sak som jag hoppas du har läst om
Vad tycker du om Tito och hans kommunism?
 
Jag hoppas på ett svar
 
Kamratligen Riad

Hej Riad!
Tack för ditt mail!
Klart att man kan vara muslim och vänster samtidigt!
Jag vet för lite om Tito för att kunna uttala mig.
Många hälsningar.
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

"Stoppa Matchen"

Musikanalys – Stoppa Matchen
 
Inledning: Jag ska analysera låten "Stoppa Matchen!", skriven av Mikael Wiehe år 1975 och framförd av Hoola Bandoola Band.
Låttextanalys: "Fascisterna regerar, med terror och tortyr" (http://lyrics.wikia.com/wiki/Hoola_Bandoola_Band:Stoppa_Matchen)
 
Musikanalys – Stoppa Matchen Inledning: Jag ska analysera låten "Stoppa Matchen!", skriven av Mikael Wiehe år 1975 och framförd av Hoola Bandoola Band.
 
Låttextanalys:
 
I den första raden på låten uttrycks en ilska mot Augusto Pinochets fascistiska styre i Chile år 1975. Wiehe påstår att "fascisterna regerar med terror och tortyr" vilket man tydligt märker att han tycker är negativt. Med denna rad kan vi säkerställa oss om att Mikael och Hoola Bandoola Band inte är fascister och att låten "Stoppa Matchen!" inte är fascistisk.
 
"Sen snackar dom om laganda, ja det är nästan så man spyr"
 
I den andra raden är det politiska budskapet mindre tydligt. Men det Wiehe troligtvis menar är att Augusto Pinochets fascistiska styre präglas av hyckleri då de pratar om "laganda" och en gemenskap samtidigt som det är vissa som jobbar och sliter under förtryck av de fåtal som styr och drar nytta. I och med detta börjar det politiska budskapet i låten röra sig åt vänster då det indirekt uttrycks en positivitet mot laganda som kan likställas med det många åt vänster vill ha, ett kollektiv. Denna rörelse mot vänster utesluter inte att låten är konservativ eller liberal då tecknet är väldigt vagt. Om låten är socialistisk, lutar låten utifrån denna rad åt det kommunistiska hållet då det pratas om en "laganda" som bl.a. nämns mycket inom kommunismen. Man pratar om lagandan i kollektivet och lagandan i ett totalt jämlikt land. Lagandan skulle i och för sig kunna handla om lagandan inom idrott. Då syftar Wiehe troligtvis istället på att det är "äckligt" att Chile ägnar sig åt idrott i andra länder när det egna landet präglas av "terror och tortyr". Detta är svårare att koppla politiskt då det endast kan ses som kritik mot fascismen.
 
"Medan bönderna och jobbarna hålls i schack med militär"
 
I den tredje raden uttrycks ett missnöje mot att "bönderna och jobbarna" blir kontrollerade och förtryckta av militären. Augusto Pinochets militärkupp på det socialistiska styret möttes av missnöje hos bl.a. "bönderna och jobbarna" eftersom det innebar mindre rättigheter för dem och att de blir mer kontrollerade. Att låten tar "bönderna och jobbarnas" sida talar för att låten är socialistisk eftersom socialisterna klassiskt sett har värnat om bönderna och jobbarnas rättigheter då de genom historien fått ta emot mycket förtryck av de mer förmögna. Detta hierarkiska samhälle är enligt socialisterna ojämlikt och fixas därför på bästa sätt genom att höja upp "bönderna och jobbarna". Samtidigt som raden talar för att låten är socialistisk talar den emot att låten är konservativ. Konservativa tror inte på arbetarnas rättigheter och gillar samtidigt det nationalistiska och kontrollerande (militären). Liberaler tror på varje individs förmåga att agera för sig själv (egoistiskt) är bäst för samhällets framgång, det finns ingen motsägelse mellan detta och raden, vilket håller öppen möjligheten att låten är liberal. Denna rad kan även tolkas som kritik mot militären. Med detta antagande lutar låten åt det anarkistiska hållet då de ogillar att det finns kontrollerande makter som begränsar individer. Det som talar emot denna tankegång är dock att det är just "bönderna och jobbarna" som hålls i schack av den kontrollerande makten. Anarkister brukar inte identifiera sig på det sättet, utan istället som individer. Det är snarare kommunister och socialdemokrater som brukar identifiera sig som just grupperna "bönderna och jobbarna".
 
"Så kan dom rika spela tennis, men dom ska jävlar inte spela här"
 
Det intressanta i denna rad är uttrycket "dom rika". Här uttrycks ganska tydligt kritik mot de rikas agerande, men även "dom rika" som en grupp. Detta stryker i princip både liberalism och konservatism då de både tycker det är positivt med rika personer. Liberaler tycker det är positivt med rika eftersom det fungerar som sporrning för de som inte har lika mycket att få lika mycket, vilket på så sätt gynnar båda parterna (konkurrens).
Konservativa tycker det är positivt med rika eftersom det genom historien alltid har varit så och det uttrycker naturliga olikheter. Det uttrycks också väldigt tydligt ett missnöje mot att Sverige ska spela Davis Cup-match mot Chile hösten 1975. Detta kan tolkas som ännu mer kritik mot det fascistiska Augusto Pinochet styret.
 
"Stoppa matchen!"
 
Uttrycket "Stoppa matchen" är slagorden som användes vid demonstrationen mot Davis Cup-matchen. Med det uttrycks det både ett missnöje mot det fascistiska styret i Chile och Sveriges agerande i beslutet att faktiskt vara värd för matchen mot Chile. Att faktiskt försöka stoppa en match är ett relativt sett revolutionärt agerande i jämförelse med att exempelvis bara protestera emot det. Detta gör att texten lutar lite åt kommunismen och anarkismen då de är för revolutionära förändringar, till skillnad från socialdemokrater som är för reformistiska förändringar som tar något längre tid.
 
"På Berlinolympiaden, 1936, fick Hitler så mycket reklam att han nästan blev perplex"
 
Här jämför man Sveriges beslut att vara värd för tennis matchen mot Chile med att Olympiaden 1936 tilläts hållas i Berlin. Eftersom det i låten uttrycks åsikter som är emot att matchen ska hållas kan man anta att låten indirekt ger kritik mot Hitler och därmed även nazismen. Detta eftersom man för fram det som en negativ jämförelse. I och med att kritik indirekt uttrycks mot nazismen blir det klart att Wiehe och låten inte är nazistisk.
 
"Och generalerna i Chile, dom är ute efter samma sak, men vi ska inte propagera för deras terrorapparat"
 
Det politiska budskapet i denna rad är inget nytt då den endast egentligen uttrycker kritik mot "generalerna i Chile" d.v.s. Augusto Pinochet och hans närmsta.
 
"Dom båstadbor som hotar med batonger och gevär, vill bara skydda dom profiter som turismen innebär"
 
Här anklagar man "båstadborna" som står bakom beslutet att matchen ska hållas för osolidariska eftersom de prioritera pengar (i form av inkomst) över folkets lidande i Chile. D.v.s. motsatsen till vad socialismen vill. Denna rad går emot liberalismen då liberaler prioriterar frihet och människans vilja att tjäna pengar över solidaritet. Båstad är politiskt och generellt sett höger (http://www.bastad.se/kommun-och-politik/politik/). Därför kan "båstadbor" på sätt och vis även tolkas som "högermänniskor, vilket gör att hela denna rad tydligt kritiserar högerpolitik vilket gör det mer troligt att låten är socialistisk.
 
"Precis som generalerna har dom ekonomiska motiv, och sen säger dom att sport inte hör ihop med politik"
 
Att påstå att någon gör något p.g.a. ekonomiska motiv är generellt sett något socialister brukar göra då de menar att man glömmer det solidariska och endast tänker på det ekonomiska. Detta talar också för att låten är socialistisk. Som argument för att hålla matchen sa de som ville hålla matchen att "sport inte hör ihop med politik". Wiehe menar troligtvis att detta är hyckleri då de (de som är för att hålla matchen, bl.a. "båstadbor") tjänar pengar på att hålla matchen, alltså blir det då politiskt. 
 
"Man måste välja sida och man måste ta parti, man kan inte dra sig undan eller ställa sig bredvid"
 
Här uppmanas det till att man ska "välja sida" och stödja Chile genom att stoppa matchen. När man ser det på detta sätt är det svårt att koppla till en politisk ideologi. Men man kan också tolka det som en uppmaning till kamp och/eller revolution. Om man tolkar det på det sättet blir låten kommunistisk. Med enbart detta är det svårt att avgöra om det stämmer, mer som talar för måste följa för att den slutsatsen ska kunna dras.
 
"Om matchen spelas blir den chilenska överklassen stolt, men om matchen stoppas visar vi vårt stöd åt Chiles folk"
 
Eftersom låten uppmanar till att stoppa matchen kan man genom denna rad anta att Wiehe inte gillar den chilenska överklassen eftersom han inte vill göra den chilenska överklassen stolt. Detta talar för att låten inte är liberal eller konservativ. Wiehe uttrycker sig även att han vill visa stöd åt Chiles folk, vilket är socialistiskt eftersom Chiles folk är förtryckt under ett fascistiskt styre och han vill då ha ett jämlikt och solidariskt Chile.
 
Slutsats: Det enda helt säkra är att låten är socialistisk. När det kommer till frågan om vad inom socialismen som låten är blir det betydligt svårare. Med högst sannolikhet är låten inte socialdemokratisk då det inte finns något specifikt som pekar på det. Utifrån texten verkar det rimligast att låten är kommunistisk, men den skulle även kunna vara anarkistisk då en sak pekar på det. Med bl.a. lite bakgrundsinfo om Wiehe och Hoola Bandoola Band kan den definitiva slutsatsen om att låten är kommunistisk dras. Detta med grund av exempelvis Wiehes spelning på en gala anordnad av Revolutionär Kommunistisk Ungdom år 2007 i Malmö. Wiehe har dessutom sagt 1979 på ett besök i Kuba att den kubanska revolutionen (kommunistisk revolution ledd av Fidel Castro) är "en önskvärd självklarhet" (https://sv.wikipedia.org/wiki/Mikael_Wiehe). Han uttrycker därmed sitt stöd till kommunismen. Hoola Bandoola Band är inte uttalat kommunistiska, men är definitivt vänster då de var en del av den vänsterkaraktäristika proggrörelsen.
 
Bakgrund: Mikael Wiehe och Hoola Bandoola Band: Mikael Wiehe är en svensk kompositör, musiker, textförfattare och sångare, präglad av vänsterpolitik (https://sv.wikipedia.org/wiki/Mikael_Wiehe). Hoola Bandoola var ett svenskt proggband under 1970-talet och hörde på sin tid till en av de mest inflytelserika grupperna i Sverige (https://sv.wikipedia.org/wiki/Hoola_Bandoola_Band).
 
Sverige: Låten skrevs som sagt år 1975. Vid denna tid styrde Olof Palmes (statsminister 1969-1976) socialdemokratiska regering Sverige (https://sv.wikipedia.org/wiki/
Sveriges_regering#Statsr%C3%A5d_efter_regeringschefsreformen_1876.) I Sverige präglades mitten av 70-talet av den försvagade vänsterrörelsen. Några år tidigare, på pappret år 1968, hade den politiska vänstervågen sköljt över stora delar av västvärlden, speciellt i Sverige. En rad nya vänsterpartier uppstod och även den vänsterinriktade musikrörelsen (progg) tog fart (https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/proggr%C3%B6relsen). Enkelt sett kan man säga att den generella befolkningen blev mer vänster. Denna våg/rörelse tappade tillslut farten och där befann vi oss år 1975. Mitten av 70-talet präglades dessutom av stora ekonomiska strukturproblem för Sverige, bl.a. hög inflation, hög marginalskatt, problem i varvsindustrin och störst av allt, industriomställningen (exempelvis nedläggningen av textilindustrin) (https://sv.wikipedia.org/wiki/Industrikrisen_i_Sverige_under_1970-talet). (https://sv.wikipedia.org/wiki/1970-talet)
 
Chile: Militärkuppen i Chile ägde rum 11 september 1973 då den socialistiska och demokratiskt valda Salvador Allende fick makten tagen ifrån sig av generalen Augusto Pinochet och hans anhängare, som även hade stöd av CIA (https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/augusto-pinochet) (https://sv.wikipedia.org/wiki/Milit%C3%A4rkuppen_i_Chile_1973). Detta väckte enorm avsky bland många i Sverige som bland annat kom till uttryck i demonstrationen mot matchen mellan Chile och Sverige 1975.
 
Matchen: Matchen som det protesteras mot i låten var matchen mellan Chile och Sverige den 20 september 1975 i Davis Cup. Trots de omkring 6000 demonstranterna spelades matchen. De som kunde ha stoppat matchen (polisen, kommunen, Davis Cup-kommittén) är av tradition mer åt höger, vilket talar för att låten är socialistisk. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Stoppa_matchen)

Källor:
proggrörelsen - Uppslagsverk - NE.se
Ne.se. (2018). proggrörelsen - Uppslagsverk - NE.se. [online] Available at: https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/proggr%C3%B6relsen [Accessed 13 May 2018].
Stoppa matchen!
Sv.wikipedia.org. (2018). Stoppa matchen!. [online] Available at: https://sv.wikipedia.org/wiki/Stoppa_matchen! [Accessed 13 May 2018].
Hoola Bandoola Band: Stoppa Matchen
LyricWiki. (2018). Hoola Bandoola Band:Stoppa Matchen. [online] Available at: http://lyrics.wikia.com/wiki/Hoola_Bandoola_Band:Stoppa_Matchen [Accessed 13 May 2018].
Sveriges regering
Sv.wikipedia.org. (2018). Sveriges regering. [online] Available at: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_regering#Statsr%C3%A5d_efter_regeringschefsreformen_1876 [Accessed 13 May 2018].
Augusto Pinochet - Uppslagsverk - NE.se
Ne.se. (2018). Augusto Pinochet - Uppslagsverk - NE.se. [online] Available at: https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/augusto-pinochet [Accessed 13 May 2018].
Militärkuppen i Chile 1973
Sv.wikipedia.org. (2018). Militärkuppen i Chile 1973. [online] Available at: https://sv.wikipedia.org/wiki/Milit%C3%A4rkuppen_i_Chile_1973 [Accessed 13 May 2018].
Politik - Båstads Kommun
Båstads Kommun. (2018). Politik - Båstads Kommun. [online] Available at: http://www.bastad.se/kommun-och-politik/politik/ [Accessed 13 May 2018].
Mikael Wiehe
Sv.wikipedia.org. (2018). Mikael Wiehe. [online] Available at: https://sv.wikipedia.org/wiki/Mikael_Wiehe [Accessed 13 May 2018].
Hoola Bandoola Band
Sv.wikipedia.org. (2018). Hoola Bandoola Band. [online] Available at: https://sv.wikipedia.org/wiki/Hoola_Bandoola_Band [Accessed 13 May 2018].
1970-talet
Sv.wikipedia.org. (2018). 1970-talet. [online] Available at: https://sv.wikipedia.org/wiki/1970-talet [Accessed 13 May 2018].
Industrikrisen i Sverige under 1970-talet
Sv.wikipedia.org. (2018). Industrikrisen i Sverige under 1970-talet. [online] Available at: https://sv.wikipedia.org/wiki/Industrikrisen_i_Sverige_under_1970-talet [Accessed 20 May 2018].

Kort källkritik: Jag har valt att använda Wikipedia till fakta som är mer självklar och mindre kontroversiell, exempelvis Hoola Bandoola Bands bakgrund. När fakta varit mer kontroversiell har jag istället valt att använda NE eller officiella hemsidor för det de berör. Detta eftersom kontroversiella frågor kan leda till mer tendentiös information. Genom att då använda säkrare sidor än exempelvis Wikipedia säkerställer jag att information inte är tendentiös. Ett exempel på detta är Augusto Pinochets styre som enligt många är väldigt kontroversiellt. Här använde jag mig av NE.

Algot Henriksson 19 juli 2018

------------------------------------------------------------------------

"Stoppa Matchen"

Jag gick på din konsert på Storan i Göteborg den 18:e april i år [2004]. Efteråt var det signering av dina skivor. Själv köpte jag den eleganta samlingsboxen "Ingenting förändras av sig själv" (Hoola Bandoola Band) och fick den signerad av dig!
Tusen tack! Dessutom passade jag på att ställa en fråga om liveplattan "...för dom som kommer sen" (1999), om hur jag kunde få tag på den andra utgåvan med live-versionen av "Stoppa matchen". Du sa visst att den inte finns att få tag på längre.
Hur kan det komma sig? Kan man inte ge ut den igen? Har jag någon chans att få tag på den? Utomlands?

Svar: Jag tryckte upp 1000 ex av "...för dom som kommer sen" på eget skivbolag (MCW) till de två minneskonserter som vi gjorde för Björn Afzelius på Malmö Stadsteater den 22 maj 1999. Jag sålde slut på alla skivorna och överskottet gick in i Stiftelsen Hoola Bandoola Band som varje år delar ut Hoola Bandoola Bands pris till minne av Björn Afzelius. Sen sålde jag rättigheterna till skivan till Norske Gram som bytte ut Stoppa matchen mot Herkules. Också dessa pengar gick in i Hoola-stiftelsen. (Det samma gäller de pengar som kommer in vid försäljning av skivan.) Norske Gram köptes sen upp av EMI. Det är de som nu äger rättigheterna till "...för dom som kommer sen". Alltså kan inte jag trycka upp skivan.
MEN: Stoppa matchen finns också utgiven på skivan Framåt för Palestinas befrielse (BORDER MUSIC RKU CD001) utgiven av Revolutionär Kommunistisk Ungdom (KPML(r):s ungdomsförbund) i Göteborg. Den skivan borde finnas kvar.
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

 "Stormande vals "

Hej Mikael,
Senast i dag hörde jag en av dom allra vackraste svenska valserna som jag vet, framföras av en kille som heter Eric Sandberg. Tyvärr har jag aldrig hört "originalet" varken live eller i radio eller TV. Riktigt synd!
Ja, Du förstår nog att det handlar om den underbara valsen "Stormande Vals" som Du har gjort eller hur?
Blev förtjust i den första gången jag hörde den och det var på Visans Vänner i Malmö när Eric Sandberg sjöng den. Visste då inte att det var en visa av dej för den har ju inte så typiskt Mikael Wiehe stuk. Sedan dess är den flitigt framförd av Eric på våra visträffar och jag blir bara mer och mer förälskad i den. Precis som jag, så är det nästan ingen som känner till den och långt mindre vet att det är du som är pappa til den. Hur kan det komma sej? Varför hör man dej aldrig sjunga den?
Nu är det så att jag faktiskt hade tänkt att göra mitt enda besök på Malmö Festivalen på torsdag kväll för att lyssna på dej. Jag bor en bra bit bort, i Lilla Beddinge så det tar en stund. Tänk.....om man kunde få höra den "på riktigt" då? Det hade varit värt dom 11 milen tur och retur bara för att få höra dej sjunga den!
Hur som helst så Grattis i efterskott på födelsedagen. Jag kommer och firar på torsdag!
Vänliga hälsningar,
Inger Aparicio
Visans Vänner Malmö - Lund

Hej Inger!
 
Tack för ditt mail. Jag är så glad att du tycker om Stormande vals. Det är som du säger inte många som känner till låten fast Östen Warnerbring faktiskt spelade in den för många år sedan på en skiva som hette Från himlen till Österlen. Jag är också förtjust i den men vet att jag inte kommer att få plats med den i programmet på Stortorget på torsdag.
Vänliga hälsningar
 
Mikael Wiehe

 "Sun and summerlight"

Hej Mikael!

Som en oerhört inbiten Hoola Bandoola-fan i allmänhet och Wiehe/Afzelius-fan i synnerhet så rullade igår videobandet med Hoola och Afzelius-programmen som Magnus Gertten och SVT Malmö gjort. Tittar ofta på de programmen och särskilt bra är minneskoncerten för Björn som ger mig gåshud och tårar i ögonen varje gång jag ser det. Särskilt avslutningslåten "På egna vingar" är mycket, mycket fin.
 
Men, nu i skrivande stund när jag sitter och håller på med bokföring i min lilla firma, och har cd:n Country Pleasures i bakgrunden då hör jag plötsligt något välbekant.....som säger mig att "På egna vingar" inte var fullt så sentida som jag trott. Melodin fanns uppenbarligen färdig sen sisådär början på 70-talet i form av "Sun and Summerlight". Men jag sväljer förtreten och tycker fortfarande att såväl du som Björn är/var musikaliska genier och textsnidare.
 
Med vänlig hälsning
Ronny Svensson
Trelleborg.

Hej Ronny!
Tack för mail! Du borde dock inte ha låtit dig överraskas. Sambandet mellan låtarna redovisas noggrannt på min hemsida under bägge sångtitlarna.
Vänliga hälsningar.
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

"Tattardrottningen"

"Titanic"

"Trollkarlen"

 "Vargen"

Fråga: Hejsan!
Jag heter Anna-Lena och fyllde 35 år i går,det var en liten presentation av mig... ; ) Först ska jag berätta att jag har nästan alla Björn Afzelius och många av dina skivor. Så fort jag fick höra att den senaste skivan kom ut gick jag och köpte "Malmöinspelningarna". Och sedan fick jag en melodi på hjärnan, och det var ju så stressande så nu måste jag ju bara skriva till dig!
Det är låten "Vargen" som jag absolut inte blir klok på... Vad den handlar om? Så det skulle jag bli jätteglad att höra din syn på.
En annan låt som jag underar vad den handlar om är en som Björn sjöng, som hette Elsinore, om en kung som var fängslad på ett slott. Jag undrar om det finns någon verklighetsanknytning till den texten, och vem det var?
Jag försökte att titta på sidan med frågor och svar, men antingen fanns det ingen text där eller också fungerade inte sidan.
 
Och så eftersom du är en av mina "idoler" skulle det ju förståss vara roligt om du skriver en hälsning i min gästbok. www.anna-lena.se Jag har ett minst lika annorlunda yrke som du - jag letar försvunna saker åt folk.
Varma hälsningar
Anna-Lena

Svar: Det är en serie bilder som beskriver ABA formen: i vers ett är det ett neutralt viloläge. Vers två tages ett steg mot det som kan befria och i vers tre ges en trygghet.
Som dock inte räcker utan smärtan kvarstår. Sista raden skiljer sig alltså från den gängse formen ABA, som annars återspeglas i de stora religionerna (först var det paradis, nu är det jämmerdal men håll ut ty himmelriket är nära); i alla folksagor: trygghet ˆ äventyr ˆ lyckligt slut: eller från Bibeln dvs beroende ˆ förlorad son ˆ försoning. Lycklig barndom ˆ statusjakt ˆ skön ålderdom.
Vargen kompletterar detta mönster med att säga i sista raden att livssmärtan tarvar en djupare tillfredsställelse, en frid som övergår allt förstånd. Stäppvargen nöjer sig inte med varken stäppen eller ett Zoo. Han ylar mot månen tills dagen gryr.
Typ

/Thomas

 "Vem kan man lita på?"

Hur kom Vem kan man lita på till?
 
Sandra, Sydsvenskan, December 2014

Svar: Ja, hur fan kom den egentligen till? (Lång tystnad). Det är en Dylanlåt egentligen, med alla de här personerna som fladdrar förbi. Klart influerad. Jag skrev den i Bolagshuset där jag bodde, på Föreningsgatan 10b i Malmö. Där bodde stora delar av Hoola Bandoola Band då. Jag började skriva låten i Barcelona förresten, när jag satt på ett kafé. Sen skrev jag färdigt den hemma. Och den fick ge namn åt vår andra skiva. Jag sjunger den fortfarande med jämna mellanrum. När det är någon man inte kan lita på, då tillägnar jag dem den låten. Oftast borgerliga ministrar eller så.  När Lena Philipsson sjöng den i "Så mycket bättre" gjorde hon om texten lite och det tycker jag vässade den. Magnus Uggla gjorde en cover på den i slutet på 80-talet. Då blev jag uppringd av Björn Afzelius som var rosenrasande för Uggla hade gjort om texten och anklagade honom för skattesmitning. Jag hamnade i en jävla sits där. Jag kunde inte tillåta någon att använda en låt jag hade skrivit för att hoppa på en av mina bästa kompisar. Jag var tvungen att agera, precis som den smarta Magnus Uggla hade räknat ut. Naturligtvis blev jag den sure magistern och han den unge rebellen. Jag kunde inte göra annat är att klampa med foten rakt ner i den björnsaxen. Uggla fick förstöra den första upplagan. Den är väl en raritet idag kan jag tänka.

Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

Hej..

Tänkte på Magnus Ugglas textrader, där han bl.a. bytte ut Robert Z mot Björn A... Det gillades inte av dig, men är det inte lika illa att skriva såna textrader om Robert Z..?? Iofs har väl inte Robert Z. sett din text, eller fattar svenska,kanske, men ändå..
M.v.h. Jan-Yngve

Hej Jan-Yngve!

Tack för ditt mejl Du är den förste på fyrtiosex år som har framfört den här synpunkten! Bättre sent än aldrig! Jag tycker så klart att det finns vissa skillnader: Jag inkräktar inte på Bob Dylans upphovsmannarätt. Bob Dylan hade, efter motorcykelolyckan, flyttat till landet med sina miljoner. F.ö. avslutade jag igår översättningen av min sextionde Dylansång, Series of Dreams. Hittills har jag fått alla översättningar godkända (av hans förlag). Peppar, peppar, ta i trä...

Vänliga hälsningar Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

 "Victor Jara"

Hei. Jeg lurer på hva slags fløyte dur du spilte på Victor Jara, på Fri Information.
Ellers vil jeg si at din siste plate var flott.
Med venlig hilsen Ulf E. (Ivrig fløyte ny-begynner).

Hei Ulf!
På Victor Jara og Filosofen från Cuenca spiller jeg på en traeflöyte köpt på Indiska Magasinet for ti kroner. Senere har jag spilt Victor Jara på en tin whistle som finns att köpe vanliga musikaffärer.
Venlig hilsen.
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------

 "Vind, vagga mej vind"

hej!
mitt namn är tobias, 16 år, bor i södertälje...
Jag satt i bilen, och farsan spelade sin progg-musik som vanligt, men så plötsligt kom en låt fram.
Kommer inte ihåg några andra ord än "Vind vagga mej vind" och "Regn regn Regna mej i ro".
Ja frågade farsan vem det va som sjöng, och då svarade han stolt, Mikael Wiehe... Sen babblade han på som farser gör du vet, ja hörde att han nämnde Bob Dylan också...
Vad heter denna låt? hur får ja tag på den?
farsan har ju givetvis lyckas ta sönder bandet.
M.V.H Tobbe

Hej Tobias!
Sången som Bob Dylan har skrivit heter Percy´s Song. I min översättning heter den Min älskade stod inför rätten idag och finns på en skiva med andra Dylan-översättningar som heter De ensligas allé (AM 30). Skivan kan beställas från MNW.

Vänliga hälsningar.
Mikael Wiehe
P.S. Cool farsa du har. D.S.

------------------------------------------------------------------------