------------------------------------------------------------------------

Hej Mikael, jag heter Calle och jag är nyfiken på om du engagerar dig
något i fristaden Chistiania och dess överlevnad?

Mvh Calle

Hej Calle!

Jag uppfattar Danmark som ett mer individualistiskt land än Sverige.
Jag tror att detta delvis kan förklaras med att Sverige industrialiserades
tidigare och i större utsträckning än Danmark. I Sverige fanns en större
grupp människor på bruk och fabriker som tvingades agera kollektivt för att
stå starka mot brukspatroner, direktörer och annan överhet.
I jordbrukslandet Danmark fanns en större andel bönder, pigor, drängar och
småföretagare: tobakshandlare, slaktare, bagare, etc. Småföretagare agerar
för sitt eget bästa, inte för kollektivets: man "hygger sig" i familjen,
Man vill att kvinnan "ska veta sin plats", man är misstänksam mot staten och
försöker i möjligaste mån undgå beskattning, man tycker att det är den
enskildes sak hur mycket han eller hon röker och dricker eller vilka andra
droger man använder. Man avvisar insyn i privatlivet genom ytlighet och
ironi i kontakten med andra människor. Ett land som Sverige som i vissa
avseenden anser att kollektivets väl går före individens och låter det styra
t.ex. jämställdhets- och alkoholpolitiken, uppfattar man som ett
förbuds- och förmyndaramhälle. (Ett rökförbud på danska restauranger är i
det närmaste otänkbart. Feminism i Danmark likställs ofta med manshat.)
Jag tror, att på samma sätt som man skulle kunna säga att
mentaliteten i Sverige är i grunden socialdemokratisk så kan man säga
att mentaliteten i Danmark är mer småborgerligt liberalt.
På ett personligt plan kan jag känna någon sorts vag sympati för vissa delar
av denna danska individualism så som den bl.a. tar sig uttryck i Christiania
(som f.ö. ligger i kvarteret bredvid där jag växte upp i Köpenhamn) men på
det politiska planet har jag problem med att stödja den.

Vänliga hälsningar.
Mikael Wiehe

------------------------------------------------------------------------