| | | | | |  
 
 
Skivinspelning i Skandinaviens enda mobila studio
 
 När skivbolaget Nacksving, Göteborg, fyllde ett år köptes Skandinaviens första och fortfarande enda mobila studio. De grupper som äger Nacksving (Nynningen, Nationalteatern och Motvind t.ex.) fick tillgång till en egen studio, utrustningen finns i en grå, oansenlig Mercedesbuss. Året var 1976.
 
Då var studion försedd med en 16-kanalsutrustning. Denna ersattes 1977, då Tältprojektet spelat färdigt och det var dags att göra filmen om och kring Tältet. Den ljudteknik som skulle användas i filmen krävde en 24-kanalare.
- Det har plockats in grejer efterhand. Nu senast köpte vi en eko-maskin, som är mikrodatorbaserad och ansedd som världens bästa, berättar Tommy Rander, en av de tre som brukar följa med i den mobila studion.
 
Går ihop
 
48 veckor om året måste studion användas för att den ska gå ihop ekonomiskt. Hittills har den gjort det. Sammanlagt har ett 30-tal LP spelats in med hjälp av utrustningen i bussen. Första produktionen var Göteborgsgruppen Motvinds debut-LP "Känn dej blåst!".
- Ibland spelar vi in under ganska lustiga förhållanden. Loger, toaletter etc. används som inspelningsrum medan vi sitter i bussen och mixar ihop ljudet, fortsätter Tommy Rander. Skollokaler används också. Så var bl.a. fallet, när musiken från Tältprojektet spelades in i Borlänge, Östersund och Örnsköldsvik.
 
Två prislistor
 
Inspelningsstudion utnyttjas främst för inspelningar åt det egna skivbolaget, men många gånger även åt andra bolag. Manifest (Luleå), Musiklagret (Stockholm), Avanti (Göteborg), Amalthea (Malmö) och Proletärkultur (Göteborg) har hyrt dess tjänster. - Vi har två prislistor. En för grupper och bolag inom musikrörelsen och en för de kommersiella bolagen. En del musik vägrar vi dock att spela in, kommenterar Tommy vidare.
 
Så görs en skiva
 
Så här går det i stora drag till när en skiva ska produceras:
 
Först görs en grund, d.v.s. själva ackompanjemanget till låtarnas spelas in. Komp-instrumenten är gitarr, bas och trummor.
 
Därefter görs pålägg. Övriga instruments stämmor spelas in på skilda kanaler.
 
Sedan är det dags för sången som hamnar på en eller flera egna inspelningskanaler.
 
Vid instrument- eller sångpålägg har musikerna hela tiden hörlurar på sig. I dessa hör de ljudet från det komp, som tidigare spelats in. Ljudet har passerat ett mixerbord för att få s.a.s. mänsklig volymnivå. Från bandspelaren går ljudet nämligen ut med maximal styrka för att bandbrus ska kunna undvikas.
 
Medan bandet rullar och musikerna hör ljudet i sina hörlurar spelar de in sina stämmor. Bandspelaren inne i studiobussen är nämligen försedd med två tonhuvuden, ett för avspelning och ett för inspelning.
 
När påläggen är gjorda och allting klaffat (vilket tar en otroligt lång tid ibland) finns allt inspelat på band och fördelat på 24 kanaler.
 
Efter detta görs vissa ändringar. Inspelningsteknikerna lägger i samråd med musikerna kanske på extra eko eller färgar ljuden på annat sätt.
 
Då är det dags att dra ner allt till en stereo-tape, d.v.s. de 24 kanalerna ska inrymmas på endast två.
 
Denna stereo-tape (eller detta stereoband) skickas sedan till gravering. Då har teknikerna i Nacksvings studio i stort sätt gjort sitt, men de följer ändå med hela produktionsvägen för att kolla att allt blir som det tänkts.
 
När bandet graverats har det formen av en mjuk lack som går till en matrisverkstad. Med hjälp av elektrolys, lacken behandlas med silvernitrat, framställs en hård matris. En s.k. fadermatris.
 
Denna gjuts till en skiva, eller till det som det kallas, modermatris.
 
Av modermatrisen görs sedan plastmatriser. Det är dessa som sätts in i skivpressen.

Sista steget är de skivor som ska ut i marknaden.
Gugge Häglund, Borlänge Tidning, 21 december 1978