"Mamman är kärlekens källa för barnet. Men hon ställer krav för att ge kärlek. Man måste bli som hon önskar, man måste uppfylla hennes förväntningar." Den uppfattningen har präglat mig mycket starkt. Att kärleken är villkorad.

Jag la min mor i jorden en tidig sommardag En burk med lite aska det var vad som fanns kvar av alla hennes drömmar av hela hennes värld av allt som höll oss samman och bände oss isär Jag fällde inga tårar Jag kände ingen sorg Jag stod och såg i marken som var så kall och hård Jag tänkte på min barndom för länge sen en gång Jag nickade till avsked Sen gick jag därifrån Hon kom till mej på natten Vi gick i en arkad Det var nånstans i Florens Det var bara hon och jag Hennes ögon låg i skugga Men jag visste att hon såg Och jag berätta’ allt, jag tigit om i alla tysta år Jag berätta’ om den kärlek jag alltid velat ha Jag berätta’ om den längtan jag burit varje dag Jag berätta’ om min saknad som aldrig fick nåt slut Och hon såg på mej och lyssnade som hon aldrig gjort förut Sen tog hon mina händer som om det fanns ett svar och strök mej över håret som då, när jag var barn Hon öppna’ sina armar och vagga’ mej och sjöng Och jag grät för att jag visste att det bara var en dröm Jag vaknade på morgonen med rummet fyllt av sol med hjärtat fyllt av oro och sängen fylld av jord Det finns så många frågor som aldrig får nå’t svar Men hur det än har varit så är jag hennes barn    Musiker/Sättningar:   "Sevilla" /"Aldrig bli som ni, CD10": Mikael Wiehe: sång, ak.gitarr Pelle Jernryd: el.gitarr, Thomas Nyberg: el.bas Stellan Colt: keybords Håkan Nyberg: trummor Inspelad hemma hos Stellan Colt i Malmö, hösten 1997 Mixad i Medley Studio i Köpenhamn av Stellan Colt och Lars Overgaard, våren 1998