Det enda jag visste när jag skulle göra den här skivan var att jag ville göra en skiva för, till och om dem som inte kan göra sig hörda i dagens Sverige. Och att jag ville spela med Bernt Andersson. Jag visste inte vilka musiker jag för övrigt ville ha med. Jag visste inte vilka sånger jag skulle välja. Jag visste inte vilken studio jag skulle arbeta i. Jag visste inte vilken inspelningsteknik jag skulle använda. Och jag visste inte om nån överhuvudtaget skulle vara intresserad av att ge ut skivan. Jag spelade alltså in ett 30-tal sånger. Jag spelade in med både Hoola Bandoola Band och en grupp unga musiker runt Pontus Snibb (son till Håkan Nyberg, en av mina gamla favorittrummisar). Jag spelade in både hos Hans Åkerhjelm och hos Martin Hennel. Och jag använde mig av både datorer och analoga 24-spårsbandspelare. Sen blandade jag, gjorde om, strök och valde ut det jag tyckte blev bäst. Och här är skivan ”En sång till modet”. Utgiven av EMI. Och Bernt är med på alla låtar utom en.