Hjerteslag   Weekendavisen, 21 december 2007 Bob Dylan er, hvis nogen skulle have glemt det, allerede en klassiker. Og det er han blandt andet, fordi hans værk lever langt ud over hans eget virke. Ikke alene fragter han det selv igennem tiden på sin Never Ending Tour, andre kunstnere giver også hans kolossale katalog af sange nyt liv og dermed også et efterliv. Og den proces kommer næppe nogensinde til at stoppe. Dertil er såvel hans tekster som hans musik af en sådan kapacitet, at der er tolkninger til sekler af musikere, der ønsker at skrive hans poesi ind i menneskers hjerter. Dette år har budt på Bryan Ferrys stilfulde og stramme tolkninger på Dylanesque, og stort set samtidig med Ferrys udgivelse i foråret barslede den svensk-danske troubadour Mikael Wiehe sammen med Ebba Forsberg med en række live-koncerter med Dylan-sange. Disse er nu samlet på Dylan på svenska fra en koncert 11.-12. maj på Nalen i Stockholm med i alt 15 numre. For Mikael Wiehe er der tale om gammel kærlighed. Han har genskrevet Dylan på svensk igennem mange år, og fra en Dylan-turné helt tilbage i 1980erne husker jeg et klip fra svensk tv, hvor mesteren selv sidder på sit hotelværelse og er ved at gå til af grin over en optagelse med Mikael Wiehe, der synger "Its all right Ma, I’m only Bleeding". I 2006 udgav Mikael Wiehe en CD med Dylan-sange, indspillet sammen med den nu afdøde svenske bluessanger Totta Näslund. Ebba Forsberg er derimod ny i Dylan-sammenhæng. Den 43-årige sanger og tangentspiller, der har et par soloplader bag sig og dertil et vist ry i USA, er en kæmpe gevinst for projektet. Hun kontrasterer Mikael Wiehes fræsende skånske fraseringer med lysende søjler af ren lyd, hvor hendes stemme slutter sig organisk om sanglinjerne. Tilsammen skaber de to et vekselspil, hvor Mikael Wiehes heftige og herlige udladninger på sange som "När mitt mästerverk blir klart" (When I Paint My Masterpiece), "Utan tvekan min Marie" (Absolutely Sweet Marie) og "Ni som tjänar på krig" (Masters of War) afløses af hendes stille, melankolske fortolkninger af "För att jag älskar dej" (To Make You Feel My Love), "Allra minst en morgon" (One Too Many Mornings) og ikke mindst "Bara om min älskade väntar" (Tomorrow Is A Long Time), der rejser sig som en katedral af følsomhed omkring lytteren. I sangen er Ebba Forsberg helt nede i de ur-dylanske lag fra 1960ernes begyndelse og hente det rolige hjerteslag frem i linjerne til den elskede: Jag kan inte se min spegelbild i vattnet Jag kan inte säga sorglösa ord Jag hör inte mitt eko slå mot gatan Kan inte minnas vem jag var i går Men bara om min älskade väntar Och om jag hör hans hjärta slå Bara om han låg här tätt intil mig Kan jag bli den jag var igår Det er ikke Mikael Wiehe, der har gendigtet denne sang, men musikeren Ulf Dageby, og det har han gjort godt. Guitaristen Eddie Nyström lægger en flot solo ind over, der frisætter sangen i balancepunktet mellem lykke og smerte. De to har hver sine sange igennem koncerten, men løfter Dylan ind i et fælles rum i duetterne, den flirtende "Jag ska va med dej i natt" (I’ll be Your Baby Tonight) og "Sakta lägger båten ut från land" (It’s all over now, Baby Blue) og ikke mindst Dylans hymniske "Every Grain of Sand" fra mesterværket Shot of Love (1981). I Mikael Wiehes svenske tolkning er den blevet til "Där anar jag din hand". Hvor god en lyriker, den gamle protestsanger Wiehe også er, bliver tydeligt, når man hører de to synge tredjestrofen sammen, der hos Wiehe får en desperat, flosset nerve over sig, som den egentlig ikke har i Dylans original: Jag har gått från brist till överflöd Genom galna nätters rus Genom somrars heta drömmar Genom vintrars frosna ljus Jag har dansat under stjärnorna I förbittrat ensamhet Över grusade förhoppningar Och i tomma själars sken Jag hör dom tunga stegen Som ett dån från fjärran hav Ibland så finns nån annan där Ibland finns bara jag Och i varje mänskans vacklan Mellan kaos och balans Och i liljorna på marken Anar jag din hand Mikael Wiehes foredrag om fortabelse og forsyn er intenst, ligesom stødt ud, mens Ebba Forsberg modstandsløst forløser linierne, og med en anelse timbre får sangen til at bævre som aspens blade. Det er et lille mirakel de to kunstnere skaber med Bob Dylans sange i Nalens rum, der trods et talstærkt publikum er alldeles tyst. Henrik Wivel, Weekendavisen nr 51, 21 december 2007     Overraskende bra Dylan   Plater med Dylan-tolkninger framstår ofte som skuffende eller unødvendige. Ikke denne. Få artister har vært mer utsatt for coverversjoner enn Bob Dylan. Ikke rart. Litt pussig er det derimot hvor forutsigbare mange av coverversjonene, og særlig coverprosjektplatene høres ut. Mye av forutsigbarheten ligger i låtutvalget, hvor alt fra gamle raddiser til gamle romantikere (dvs. Bryan Ferry) ender opp med de samme sviskene fra perioden mellom "The Times They Are A Changing" og "Knockin' On Heavens Door". Mens noen av oss gleder oss til soundtracket til Dylan-filmen "I'm not there" hvor et 30-talls artister fra Calexico til Sonic Youth tolker Bob Dylan, kommer Mikael Wiehe og Ebba Forsberg med en Dylan-hyllest som for meg, på papiret, kun virker marginalt mer spennende enn "På danske læber: Cohen på dansk" - ei coverplate om ikke fra helvete, så i hvert fall fra Danmark. Derfor skal det straks innrømmes: "Dylan på svenska" er en av de fineste Dylan-tolkningsplatene jeg har hørt. Innspilt på to kvelder i Stockholm i mai viser plata artister som i sjelden grad klarer å gjøre Dylan til sin. Det gjør de gjennom et egenartet og kledelig låtutvalg, gode gjendiktninger, eminent band og sangere som klarer å kombinere egen autoritet med dypt kjennskap og kjærlighet til materialet. Tekstene til Wiehe og sangen til Forsberg lever hele veien. Kåte, varme, "I'll be Your baby Tonight" får ekstra glød som duett, mens han og hun gløder hver for seg I "Blind Willie McTelll" og "Tomorrow Is A Long Time", sistnevnte i Nationatheaterns fine gjendiktning. Med få unntak har Wiehe og Forsberg konsentrert seg om de litt underkjente perlene i Dylans katalog. "Simple Twist Of Fate", "Every Grain Of Sand" og "One Too Many Mornings" har fått en selvfølgelighet over seg på svensk, som gjør at "Dylan på svenska" framstår usedvanlig helstøpt og vellykket til en Dylan-hyllest å være. Høydepunkt: "Adjø Angelina" og "Där anar jag din hand" Dylan med glød: Ebba Forsberg gløder både i duettene med Mikael Wiehe og alene med Dylan.  Adresseavisen 27.11.2007   Mikael Wiehe & Ebba Forsberg: "Dylan på svenska"   Dagens Nyheter 28 november 2007 Rollen som idog Bob Dylan-översättare kräver en vass textförfattare som just Mikael Wiehe. Den ständigt Nobelprisomsusade rockpoeten vinner också på att överlåta sångbiten åt någon annan. Här om året gav Wiehe ut albumet "Dylan" tillsammans med Totta Näslund. Den här gången kör han "Dylan på svenska" i sällskap av Ebba Forsberg och ofta drar det mer åt Norah Jones-hållet. Gubbdammet på förra skivan borstas bort till förmån för fint avskalade arrangemang, gärna med piano. Liveinspelningsformatet känns däremot inte helt idealiskt men helheten - själva tolkningarna - är ytterst sympatisk. I synnerhet mot slutet bränner det till på allvar med en skarpladdad nyversion av "Ni som tjänar på krig" ("Masters of war"). Johanna Paulsson, DN   […] Bandet hittar rätt stämning och Forsbergs röst är varm och målande även på svenska. Som bäst lyckas Wiehe plocka fram något nytt och patososande eget ur de genomgående ganska välkända sångerna, men ibland blir det lite torrt och kantigt. Bästa spår: "Jag ska va med dej i natt". Håkan Steen, Aftonbladet, 28 november 2007   […] Kan man sin Wiehe och sin Dylan vet man ungefär hur det här låter. Skickligt hantverk, många fyndiga språklösningar, men bara riktigt engagerande i "Blinde Will McTell". Smart då att bjuda in Ebba Forsberg. Hennes röst ger lyster åt några låtar som borde bli klassiker men som ännu inte är det. Lyssna på "För att jag älskar dig" ("To make you feel my love") och "Allra minst en morgon" ("One too many mornings"). Lollo Asplund, Corren 28 november 2007   […] Här är det Wiehe som ännu en gång återvänder till sin ungdoms idol. Inte så att den gamle stöten inte kan. Men man har hört det förr. Därför är det mötet mellan Forsbergs röst och Wiehes översättningar som gör att man pallar ännu en sväng i Dylans sångskog. Ebba sjunger så ekonomiskt att Miljöpartiet skulle kunna göra henne till språkrör. De ack så slitna sångerna får nytt liv, ny mening. Per Hägred, Expressen, 19 november 2007   Efter syntexperimentens 1980-tal väljer Mikael Wiehe numera att göra sina Dylantolkningar på traditionellt vis; kittlingen kommer främst av att de svenska orden förstås är hans. Bäst är han när han tar fasta på humorn och söker Dylans flyt, som i ”Utan tvekan min Marie”, eller när han låter Ebba Forsberg ta hand om de allvarsmättade orden. Hon var makalös på vårens turné som nu resulterat i den här liveplattan. Tagningarna av ”Allra minst en morgon” och ”Ödets sista bud” är just så där gastkramande och personliga att man nästan glömmer att det faktiskt är ”One Too Many Mornings” och ”Simple Twist of Fate” man hör. Håkan Engström, Sydsvenska Dagbladet, 5 november 2007