Fra herreværelset hinsidan

De svenske musikveteraner Mikael Wiehe, Ulf Lundell og Per Gessle har i de senere år fået kamp til stregen af yngre landsmænd. Men de kan endnu, de rutinerede ordgøglere og melodijonglører. Ikke mindst ham den politisk korrekte frelsermand fra lige rundt om hjørnet i Malmø. Det gamle protestikon og Björn Afzelius' lidt for firkantede og evig ordglade makker i svensk musikhistories Hoola Bandoola stempler ind, så det kan høres: M-i-k-a-e-l W-i-e-h-e, naturligvis. Nej, nej, han har ikke brændt sin akustiske guitar og sit penalhus. Tværtimod er sydsvenskeren aktuel med et rasende fremragende album betitlet "Främmande Land". Den snart 60-årige Wiehe har en lille intens trio bag sig, en djævelsk rytmisk og sitrende lille hob, der både kan trylle og manipulere, så alting lyder bedre, af mere og af lige præcis så meget, som det skal. Det er lidt af en kunstnerisk bedrift at tilføre så meget nerve til projektet, når alt er inspillet på to og en halv dag. De kalder sig i øvrigt The Chosen Few ligesom medlemmerne i Hells Angels! Tekstligt rummer albummet ikke overraskende en politisk side. En side hvor magthaverne får på verbalkajen. Således er titelnummeret en kras kritik af George W. Bush og krigen i Irak. Som det hedder i andet vers: "Och han huggar och skövler och skänder och slår/och städer och fält sätts i brand/och han härskar med hunger och han ger ingen nåd/langt borta i främmande land". Men også i den mere end syv minutter lange og i øvrigt fremragende åbningssang, "Det vackra", sigter og skyder Wiehe med skarpt. Her er det alt og alle - tidsånden, magthavere, ekstremister på begge sider - som står for skud. Mellem teenage-soldater og Pentagons seneste teser stopper Mikael Wiehe op i omkvædet og spørger stille og poetisk: "Ska jag söka det vackra/ska jag söka det sanna/ska jag söka det mjuka/ska jag söka det varma/ska jag söka nåt annat..." Det er svært ikke at genkende hans frustration over alt det uoverskuelige, alt det ufattelige. Over alt det der er upolitisk, men til gengæld så gennemsyret umenneskeligt. Alvoren er tung og stor på "Främmande Land". Men den er også poetisk og fuld af kærlighed. Og en sang som "Stjärnan" findes ikke meget smukkere og mere intens i Wiehes katalog, og læs i tilgift linjerne her: "Min själ är trasig och kroppen tung av vår/jag har fått rynkor, jag har fått gråa hår/Jag är på resa mott ett okänt mål/Jag håller kursen så gott det går/Jag följer stjärnan... på himmelen." Den sang kan meget vel gå hen og bliver en svensk klassiker i lige linje med Thåströms seneste mirakel "Fanfanfan". Alt i alt et fremragende udspil fra Mikael Wiehe, der turnerer gennem Danmark til marts. Thomas Søie Hans, Berlingske Tidende, 6 februari 2006

Vital Wiehe

Jeg må innrømme at jeg nesten hadde gitt opp Mikael Wiehe, hans siste utgivelser har vært ganske så lunkne. Så dukker han opp igjen, meget vital, energisk og sterk rytmisk. Egentlig hadde han tenkt å lage albumet med bare gitaren og trommer, men han valgte å ta med keyboards også. Det åpner meget intenst og repeterende med nesten ni minutter "Det vackra", et håp i alt det triste. Wiehe er i det politiske hjørnet og samfunnsbeskrivende hjørnet igjen. Observerende og velformulert. Deretter den typiske, rolige og vakre visen "Var inte rädd mitt barn". Slik veksler det, men størst vekt på det drivende rytmiske. "Nästan som forut" er en sugende og rystende sang om hun som dro, kom tilbake og hvordan han takler å gå videre. Tittelsporet burde kanskje vært oversatt for George Bush. Men alt er ikke bare trist, sistesporet "Det fins nåt vitare" gir håp til oss alle. Sterk av Mikael Wiehe å komme tilbake på denne måten, etter så mange år i bransjen. Og likevel klare å skape nye lydbilder. Helge Ottesen, Varden den 24 januari 2006

Kraftfullt - både politisk og musikalsk. Terningkast: 5

Mikael Wiehe er en av de mest utholdende og markante stemmer i det svenske kulturlandskapet. Han har godt over tretti års fartstid med bl.a Hoola Bandoola Band og ikke minst i tospann med avdøde Björn Afzelius. Meningsfulle tekster, veldig ofte med sterkt politisk innhold godt til venstre, har vært varemerket, ledsaget av viser og rock - eller i en kombinasjon av disse. I 2004 ga han ut «Kärlek och politik». Den handlet mest om kjærlighet, mens på «Främmande land» dreier det seg om politikk. Her er han lavmælt og kraftfull, både når det gjelder tekster, melodi og arrangementer. Her viser Wiehe hvilket allsidig register han behersker og hvor stor hans variasjon kan være uten at det spriker musikalsk. Mikael Wiehe er en artist som evner å utvikle seg og la seg inspirere av ulike retninger, enten de stammer fra hip hop, tradisjonsrock eller afrikanske folketoner. Anders Grønneberg, Dagbladet den 10 januari 2006

Kjærlighet og politikk II

Du verden hvor flott det lyder når denne svensken er i sitt mest inspirerte hjørne Som artist befinner Mikael Wiehe seg alltid midt i folks liv. Engasjert og meningsrikt til stede. Han utfordrer trygghetsbegrepet både artistisk og menneskelig. Alltid på en inspirert reise mot forståelsen av vår tid. Vekslende mellom de nære ting og de store linjene. Først og fremst er han en dyktig melodisnekker. Uten den dimensjonen kunne han heller gitt ut rene dikt. Det tematiske spennet i hans sanger er fascinerende. Han fremviser en genuin undring over tilværelsens mange valgmuligheter. Varmt stedsnærværende som i "Var inte rädd mitt barn", eller sårbart aldersbevisst som i "Stjärnan". Imidlertid åpner albumet voldsomt med "Det vackra". Nærmere ni minutter reinspikka intensitet. Wiehe i det dylanske hjørnet. En type låt som veksler mellom det vâre og det aggressive. Vi rives mellom det positive og det negative. I hans verden er kjærligheten og politikken en livsviktig bestanddel i hverdagen. Han er en ener i å tonesette dette engasjementet Svein Andersen, Aftenposten den 10 januari 2006

Mikael Wiehe fokuserar på de stora frågorna Men ger dem en ovanligt spartansk akustisk inramning

Främmande land (rock,visor) Efter den med Mikael Wiehe-mått mätt ovanligt personligt hållna ”Kärlek & politik” fokuserar Malmö-veteranen här åter på härskarna, hycklarna och kampen, vänskap och hopp. Detta i en ovanligt spartansk akustisk inramning, med mycket influenser från afrikansk och kubansk musik. Lite begränsande i formatet, kanske lite tjatigt ibland, men dedikationen är det som vanligt inget fel på. Bästa spår: ”Var inte rädd mitt barn”. Håkan Steen, Aftonbladet den 2 november 2005

Visrock

Artist: Mikael Wiehe Titel: "Främmande land" Skivbolag: (Amigo/Bonnier Amigo) I konvolutet dissar han alla kollegor vars skivor låter "dästa, helförsäkrade och proppmätta". Och i inspirationslistan samsas meningsfränderna med de ideologiska motståndarna och de andra fyrtiotalistmännen som var popvänster en liten stund för länge sen. Själv rimmar Mikael Wiehe på om trasproletärer och kritstrecksrandiga mångmiljonärer/före detta revolutionärer som viker ut sig i Veckans Affärer och mumifierade manschauvinister/mediedrogade ghettoligister/nya och gamla imperialister/neonazister och nykommunister. Han är en farbroderlig Timbuktu för alla före detta vpk:are som fortfarande betalar årsavgift till Amnesty. De fans som gillade hans senaste album, "Kärlek & politik", kommer säkert gå i gång på den här skivan, som är ett slags del två i samma anda. Och vad man än tycker om hans skånska visrocksidiom måste man respektera Wiehe för att han fortfarande verkar älska att gå till jobbet. Malena Rydell, Dagens Nyheter den 2 november 2005