Flera av medlemmarna i den traditionella jazzorkestern  Blunck´s Lucky Seven från Malmö skulle senare bli betydligt mer kända - som Mikael Wiehe, altsax/klarinett, och Povel Randén, trombon, vilka bägge blev medlemmar i Hoola Bandoola Band, och Frans Sjöström, saxofoner, som skulle spela med Werup-Sjöströms kvartett. Även Mikaels bror Thomas Wiehe, blivande sångpoet, spelar banjo i ett par låtar. Orkesterledaren Leif Bluncks trumpettoner är fint avvägda - eller "mogna", som de omskrivs i cd-häftet.  Bix Beiderbecke var en de stora förebilderna för Blunck´s Lucky Seven och orkestern hämtade också låtar från t ex Duke Ellington. Omnämnde Leif Blunck var,  fortfarande enligt cd-häftet, "bandets nominella ledare". Men den egentlige kapellmästaren hette Mikael Wiehe, som även arrangerade de flesta låtarna. Arrangemangen är välgjorda och moderna - ja, fortfarande idag. Instrumenten spelar nära samman och det svänger kort sagt enormt. Blunck´s Lucky Seven, som bildades 1964,  gjorde några inspelningar till en skiva, som dock aldrig gavs ut. Ett par av dessa finns med här medan de övriga inspelningarna hämtats från konserter i Malmö och Stockholm 1966. Anledningen till att Blunck´s Lucky Seven aldrig riktigt slog igenom måste ha varit att man var alldeles för sent ute. I mitten av 60-talet var det ju engelsk popmusik som gällde - knappast tradjazz. På det här sent utkomna albumet framför Blunck´s Lucky Seven också Mikael Wiehes allra första komposition, "Up in Michigan".