När musik kan få 1 500 människor att lyssna andäktigt, trots gråa skurar, då är det riktigt bra. Enligt GP:s recensent lyckas Mikael Wiehe på Liseberg fantastiskt väl.
 
 

MIKAEL WIEHE & EBBA FORSBERG Liseberg, Taubescenen, onsdag 6 augusti 2008 Coverband Publik: Ca 1 500. Bäst: Bara om min älskade väntar. Sämst: Trångt. Varför inte en sista minuten-flytt till Stora scenen? Foto: Mats Udde Jonsson

 

Att det här varken ska handla om sjunkande skepp eller skadade kråkor är nog större delen av den imponerande månghövdade publiken med på. Men Wiehe känner sig ändå nödgad att påpeka det.
Som om någon intresserad hade missat hyllningarna av hans och Ebba Forsbergs svenskspråkiga Bob Dylan-tolkningar. Eller velat missa andra svängen den ytterst väl avvägda duon valt att göra med dem.
För det är ju bra. Och inte bara på ett "med halvslutna ögon och vaggande huvud vuxet"-vis, även om vissa sjok av den långsamt lunkande konserten inbjuder till detta. Nä, det är bra på exakt det där fingertoppskänsliga sättet Ebba Forsberg rakt och enkelt gjuter betydelse i varje ord i låtar som Adjö Angelina. För den självklarhet med vilken Wiehe har gjort Dylans låtar till sina. För den kontrast Forsbergs och Wiehes röster utgör i Jag ska vara din i natt. För det fantastiskt säkra kompbandet.
Mikael Wiehe lyckas till och med hålla sitt mysigt självgoda mellansnack till ett minimum - tills Ni som tjänar på krig, såklart. Där, efter drygt 50 minuter får också konserten den tyngd som i mycket saknats tidigare.
Men en viss seghet får höra till lyxgnäll. En lite allvarligare anmärkning är att Ebba Forsberg får sitta sysslolös så mycket.
Fast när musik kan få 1 500 människor, de flesta stående, att lyssna andäktigt, glömma spridda, gråa skurar - då är det bra på riktigt.
Och i ärlighetens namn, i konsten att göra någon annans låtar till sina finns stor musik. Då behövs inga flickor och kråkor.
Egentligen behövs bara Ebba Forsberg som gör en makalös tolkning av Bara om min älskade väntar i hällregn. Då är det lätt att förlåta alla långsamma sjok.

Kalle Malmstedt, Göteborgs-Posten, 7 augusti 2008