|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
Bo Strömstedt, Expressen den 2/12 2003: Trons mallighet Inte alla vet att Göran Skytte är porträtterad i Lukas evangelium. Det är Jesus själv som skissar honom när han i artonde kapitlet beskriver farisén som i templet slår sig för sitt bröst: "Jag tackar dig Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättfärdiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan." Publikanen däremot - skriver Lukas - stod långt borta och tordes inte ens lyfta sina ögon mot himmelen. Han slog sig för sitt bröst och ropade: "Gud, misskunda dig över mig syndare." Denne publikan - säger Jesus - "gick hem igen rättfärdig mer än den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd." Det är vad Lukasevangeliet har att säga om dem som skryter med sin tro. Göran Skytte ondgör sig i Svenska Dagbladet (29/11) över att Svenska kyrkan bjudit in trettio personer - däribland poeter, vissångare också popartister - till Birgittaklostret i Rom för att där skriva förslag till nya psalmer. Han kan inte nog förfära sig över att också Mikael Wiehe - hans gamla revolutionskamrat från 70-talet, alla spelar vi ju ännu då och då "Titanic" - fanns med i sällskapet. Gud och Wiehe! Skyttes förakt är utan gräns. Det är denna typ av trons mallighet, självtillräcklighet, självbespegling som fått så många att lämna alla kyrkor. Tron som skryt, tron som trofé, uniform, överlägsenhet. Om trons, tillitens, förtröstans natur har den malligheten ingenting att säga. Inbillar sig Skytte att de stora psalmdiktarna - Wallin, Grundtvig, Kingo, med sitt svårt skadade barn bakom dörren - gick omkring och speglade sig i sin tro? Föreställer han sig att tvärsäkerheten är trons, och diktens, väsen? Ena dagen är han tvärsäker på socialismen. Nästa dag är han tvärsäker på kyrkan. Det var den tvärsäkerheten Karl Vennberg muttrade åt i dikten om att det hade varit bättre att bli träskomakare: En enkel men välbildad ängel nerkarvad i nosen och det skulle ha hetat: En träsko av Karl Vennberg är väl så from som en morgonbön av Bo Setterlind. Det började som en skakning på nedre däck. Sedan gick hela White Star Lines tvärsäkerhet åt helvete. |
| Bo Strömstedt |
