Mikael Wiehes Soweto som politisk mobilisering i samband med ANC-galan i Göteborg 1985 Tor Sellström menar att det under 1980-talet existerade en stark och enad "svensk" hållning mot det sydafrikanska apartheidsystemet, och han påpekar att denna hade en stark förankring i ANC-galan i Göteborg 1985. Då sång de senaste åren har lyfts fram som ett viktigt inslag i kampen mot apartheid, har jag, genom att studera Wiehes Soweto, försökt ta reda på hur sång fungerar som ett verktyg för politisk mobilisering. Jag har velat ta reda på hur Soweto mobiliserade stöd för befrielseorganisationen ANC såväl inom som utom den svenska solidaritetsrörelsen, och hur Soweto bidrog till att skapa och befästa en enad hållning mot apartheid – en hållning som överskred de meningsskiljaktigheter som ändå existerade i den svenska debatten. Texten som följer bygger på en den mer omfattande studien ANC-galan i Göteborg 1985: en analys av sången Soweto som politisk mobilisering. Musikens politiska potential Musikens politiska potential ligger i dess förmåga att skapa arenor för kommunikation och identitetsskapande, arenor som exempelvis kan utgöras av konserter och musicerande i olika sammanhang. Musik förmedlar budskap som enar människor och får dem att känna samhörighet – något som i sin tur skapar tilltro till gruppens kapacitet att åstadkomma förändringar. Själva sprängstoftet i musiken är det förflutna – musikens kommunikativa och identitetsskapande egenskaper bygger på dess roll som historieförmedlare. I texten nedan kommer historieförmedlingen i Soweto att studeras utifrån det faktum att musiken bär kollektiva minnen – d v s, den representerar inte bara en enskild musikers eller kompositörs subjektiva världsuppfattning, utan dess budskap är tillgängligt för alla att uppfatta och tolka. De frågor som ställs är vilken historia som lyfts fram i Soweto och hur den lyfts fram. På detta sätt är det möjligt att studera Sowetos potential att mobilisera politiskt genom att det då går att dra slutsatser kring vilka mer eller mindre övergripande identiteter sången ger upphov till. Soweto som historieförmedlare och identitetsskapare Soweto informerar lyssnaren och läsaren om varför han eller hon ska ta ställning mot apartheid. Detta sker bland annat genom beskrivningen av apartheidsamhället och den svenska demokratin. Det politiska initiativet – protesten – uttrycks genom att sången anspelar på en, vid tiden för ANC-galan, lika aktuell som kontroversiell händelse, nämligen studentupproret i Soweto 1976 – ett uppror som blev kulmen på flera års missnöje bland Sydafrikas svarta studenter, och i samband med vilket ett stort antal studenter dödades och skadades av polis. De frågor som lyfts fram i sången och som utgör själva protesten mot apartheid är Sydafrikas brist på demokratiska rättigheter för landets icke-vita befolkning, d v s själva apartheidpolitiken. I den första versen beskrivs hur det blir allt svårare att leva – att överhuvudtaget andas – "[f]ör varje dröm som skjuts till döds[,] för varje kvävd och tystad röst [ . . . ]. För varje hopp som slås i kras [ . . . ][,] för varje mördad som begravs". I vers fyra, vänder så texten och skildrar istället en tillvaro där "det [blir] lättare att leva" och "lättare att andas", något som, mot bakgrund av den första versen kan tolkas som att livet är lättare att leva när alla människor äger samma demokratiska fri- och rättigheter. Då ANC-galan framförs i Sverige, under benämningen Svensk rock mot apartheid, liksom inför en i huvudsak svensk publik kan slutsatsen dras att det är den svenska demokratin som ställs mot det sydafrikanska apartheidsamhället. Det är också dessa två identiteter som uppstår så här inledningsvis i sången. Soweto är ingen protestsång i den mening att texten innehåller politiska slagord eller uttalade benämningar på vilket samhälle den vänder sig mot respektive verkar för. Texten rör sig alltså inte med ord som apartheid, segregation eller demokrati. Inte heller finns det några nationsbeteckningar inkluderade. Därmed blir sången mångtydig och möjlig att ta till sig för en lång rad olika samhällen eller identiteter. Detta innebär att Soweto, istället för att uttrycka endast två motsättande identiteter, ger utrymme för ett identitetsskapande som omfattar såväl ett flertal mindre som en mer övergripande samhörighet. Uppståndelsen kring studentupproret 1976 orsakade en långvarig debatt i Sverige. Frågan bestod inte i huruvida det var rätt av den sydafrikanska polisen att slå ned studentupproret eller inte, utan i synen på hur det skulle kunna ageras inför en politik (apartheid) som fick så tragiska konsekvenser. Medan den svenska solidaritetsrörelsen ville införa sanktioner och bojkotter, fanns det flera exempel på hur svenska representanter i form av företag och investerare istället utnyttjade de ekonomiska fördelar som följde med apartheidpolitiken, fastän det fanns information om hur denna drabbade den icke-vita befolkningen. Trots att Sverige som nation officiellt gick ut och protesterade mot apartheid, bland annat genom 1979 års förbud mot nyinvesteringar i Sydafrika, och 1985 års förbud mot lån till den sydafrikanska staten, fanns det alltså inslag i den svenska kollektiva identiteten som kunde anses bidra till att upprätthålla apartheidsystemet. Soweto debatterar de meningsskiljaktigheter som existerade i den svenska debatten kring apartheid bland annat genom att i vers fyra skildra ett samhälle som innebär demokratiska rättigheter, men även förpliktelser, ett samhälle som kräver att varje människa, såväl man som kvinna "fattar mod[,] [ . . . ] vågar slåss och stå emot", och i vers fem förstår vi att det även kräver att dess medborgare gör sina röster hörda – att de tar ställning i frågor som rör inte bara de själva utan även andra. Vidare konstateras i vers tre att det "blir [ . . . ] svårare att blunda" – en fras som kan tolkas som att det i Sverige faktiskt har blundats för apartheidpolitikens verkningar. Genom ett sådant här resonemang går det att urskilja den obeslutsamhet som rådde i apartheidfrågan, men Soweto avgör inte hur människor ska agera, bara att de ska agera. Samtidigt som sången talar till en rad olika identiteter eller uppfattningar i frågan och därmed befäster dessa, riktar den sig alltså till en mer övergripande samhörighet. De kollektiva minnen som kan urskiljas i Soweto bygger på att sångtexten lyfter fram och åskådliggör debatten kring apartheid, men också att sången, samtidigt som den berättar om en konkret händelse och specifika samhällen, bär ett budskap som är möjligt att förstå även för den som inte känner till den sydafrikanska historien, eller den svenska. Exempelvis är "fred", i vers sex, ett begrepp som alla människor, oavsett tillhörighet, har en relation till och vanligtvis strävar efter, åtminstone för den grupp de själva tillhör. Freden i Soweto blir därmed något som alla kan förhålla sig till, och Soweto verkar på det viset genom att foga samman det förflutna på två olika plan: genom att påverka lyssnarens förhållningssätt till apartheid då den konkretiserar kärnfrågan (avskaffa apartheid!), och genom sin kapacitet att allmängiltiggöra kärnfrågan så att det blir möjligt för alla som lyssnar att ta ställning och agera. Ett mångtydigt budskap Avslutningsvis får konstateras att de olika sätt på vilka Soweto verkar identitetsskapande hänger samman med hur väl insatt lyssnaren eller läsaren är i apartheidfrågan i synnerhet och i sydafrikansk och svensk historia i allmänhet. Även lyssnarens öppenhet för alternativa perspektiv på det historiska skeendet bygger på dennes kunskap i ämnet. Genom att ta del av den historia som direkt eller indirekt förmedlas i Soweto kan lyssnaren välja att tänka över sin egen och andras syn på apartheid och därigenom möjligen, om kanske inte acceptera och ta till sig som sanning, öka sin förståelse och tolerans när det gäller andra synsätt. Det är det mångtydigheten i Soweto – skildringarna snarare än definitionerna – vädjan till medkänsla snarare än fördömandet – hoppet snarare än desillusionen – som lyfter sångens budskap och faktiskt kanske resulterar i att lyssnaren orkar samla kraft och mod att ifrågasätta sina värderingar och föreställningar. Kanske tjänar Soweto till att skapa en nyfikenhet hos lyssnaren så att denne lär sig mer om de frågor som berörs i sången och därigenom får kännedom om vilka meningsskiljaktigheter som existerar mellan olika uppfattningar – meningsskiljaktigheter som lyssnaren sedan själv kan ta ställning till och förmedla vidare. En analys av Soweto visar vilken potential sång har att "dela ner" en övergripande identitet i flera mindre – hur den "debatterar" olika identiteter – men också hur sång kan ena människor i specifika frågor och skapa handlingskraft. På samma gång som Soweto alltså åskådliggör den svenska debatten kring apartheidfrågan genom att ifrågasätta svenskarnas demokratiska ansvarstagande, manifesterar sången en, som Sellström låter uttrycka det, "enad svensk hållning" genom att hylla den svenska demokratin i kontrast till apartheidsamhället. För vidare läsning se exempelvis: Bjelkenbrant, P. ANC-galan i Göteborg 1985: en analys av sången Soweto som politisk mobilisering (2006) Mattern, M. Acting in Concert: Music, Community, and Political Action (New Brunswick, New Jersey, London: Rutgers University Press, 1998) Sellström, T. Sweden and national liberation in Southern Africa. Volume I: Formation of a popular opinion 1950-1970 (Uppsala: Nordiska Afrikainstitutet, 1999) Sellström, T. Sweden and national liberation in Southern Africa. Volume II: Solidarity and Assistance 1970-1994 (Uppsala: Nordiska Afrikainstitutet, 2002)