| | | | | |  
 
 
Jag är mordhotad av nazister
 
Natten mellan söndagen och måndagen den 24 och 25 oktober detonerade vad polisen betecknar som en ”mindre sprängladdning ” utanför mitt hem i Malmö. Därefter ropade någon ”sieg heil” och försvann.
Ungefär samtidigt ringer någon som presenterar sig som medlem i en nazistisk organisation till polisens larmcentral och säger att man den här gången dessvärre har misslyckats med att döda mig men hoppas ha bättre tur nästa gång.
Det var väntat. Jag framträdde ju på den demonstration den 23 oktober på Gustav Adolfs torg i Malmö som var en del av den landsomfattande protesten mot det nazistiska våldet och mordet på Björn Söderberg.
Förra gången det hände något var i samband med en demonstration mot nazistiska trakasserier på Kirseberg – en stadsdel i Malmö. Jag var visserligen förhindrad att närvara. Men på morgonen samma dag hade någon ritat judestjärna och skrivit ” Mikael Wiehe landsförrädare ” på min port.
Jag är punktmarkerad. Någon vill skrämma, hota och tysta mig.
Jag är inte rädd. Men jag är upprörd!
Jag är upprörd över att en liten grupp nazister tillåts trakassera mej när jag utövar mina demokratiska rättigheter och säger vad jag tycker och tänker i olika samhällsfrågor.
Jag är upprörd över att få brev från polisen där man säger sej sakna spaningsuppslag och lägger ner ärendet.
Jag är upprörd över att, när jag vänder mej till säkerhetspolisen, få höra att dom är upptagna men att jag kan ringa igen imorgon.
Jag är upprörd över att medborgarna, trots allt som dom har betalat i skatt, tydligen med egna medel förväntas betala för skydd för sej och sina familjer.
Och jag är upprörd över att säkerhetspolisen och justitieminister, enligt vad jag förstår, är rörande eniga i sin syn på nazisterna som ofarliga för rikets säkerhet.
Jag anser att inte bara jag - och alla andra drabbade – utan också demokratin är hotad varje gång någon av oss tvingas se sej över axeln för att kontrollera om vi är förföljda eller om någon väntar på oss i skuggorna när vi kommer hem om kvällarna.
Jag anser demokratin vara hotad varje gång jag eller någon annan tvekar inför att yttra sej i frågor som gäller invandring, fascism eller rasism av rädsla för repressalier.
Jag anser att demokratin är hotad varje gång jag eller någon annan känner olust inför att delta i offentliga möten eller debatter därför att vi tvingas ta hänsyn till eventuella följder för oss själva eller våra familjemedlemmar.
Jag anser det vara ett hot både mot oss och demokratin och rikets säkerhet
varje gång någon av oss tvingas göra avväganden mellan å ena sidan våra demokratiska rättigheter och skyldigheter d.v.s. att yttra oss i de frågor vi finner väsentliga och å andra sidan oron för den personliga säkerheten. Vad är rikets säkerhet annat än säkerheten för dess medborgare?
Jag inser till fullo att nazismen inte kan bekämpas med enbart polisiära metoder. Jag är helt medveten om att den har sin grogrund i okunnighet, social otrygghet, arbetslöshet och den rädsla för andra som ”satsa på dej själv”- mentaliteten har medfört. Icke desto mindre kräver jag att det samhälle som jag har varit med om att bygga upp och bidragit till ska ställa de personella och ekonomiska resurser till förfogande som krävs för att jag och andra medborgare ska slippa känna oro för våld eller hot om våld från nazister och rasister när vi säger vår mening.
Jag vill varken låta mej skrämmas eller tystas!
Mikael Wiehe, Malmö den 26/10-99