I Expressen den 24 november påstår
Ulf Hjertonsson, Sveriges ambassadör i Helsingfors, att jag om amerikanerna
skulle ha sagt ”och så börjar de med att döda barnen,
sedan dödar de kvinnorna och sedan dödar de männen och de
sjuka och sist åldringarna”. Detta är en grov förvanskning
av det jag verkligen sa. Jag talade om det moderna kriget och dess följder
för civilbefolkningen. Jag började med att beskriva slaget vid
Gettysburg i det amerikanska inbördeskriget och sa sedan: ”Detta
var på den tiden när krig till största delen gick ut på
att soldater från den ena sidan dödade soldater från den
andra. Så är det ju inte längre. Nu är det i första
hand de civila man vill åt; barn, kvinnor, gamla och sjuka. Det är
deras mat- och vattenförsörjning, det är deras tak över
huvudet, det är deras elektricitet, det är deras mediciner, sjukvård
och överlevnadsmöjligheter som man strävar efter att slå
ut. Den första terrorbombningen av civila i Europa utfördes under
spanska inbördeskriget av tyska jaktbombare över den baskiska
staden Guernica. Terrorn mot civila fortsatte under andra världskriget.
I Vietnamkriget dog ungefär 2 000 000 sydvietnameser när USA bombade
landsbygden för att försöka komma åt FNL gerillan.
Detta var väl att märka i Sydvietnam som var USA: s allierade.
Detta ska jämföras med de 55 000 döda amerikanska soldaterna.
Enligt FN: s beräkningar har minst 500 000 irakiska barn dött
till följd av den angloamerikanska blockaden. Också i konflikten
mellan Israel och Palestina är det främst civila som drabbas.
Och så kommer det också att bli i det krig som USA nu planerar
mot Irak. Det är kvinnorna, barnen, de gamla och de sjuka som i första
hand kommer att bli offren”.
Min slutsats är alltså att vi om inte annat så av humanitära
skäl bör motsätta oss kriget mot Irak.
Att Ulf Hjertonsson så grovt felciterar mig kan antingen bero på
att jag gjort honom så upprörd att han inte hört vad jag
säger eller också på att han medvetet far med osanning.
Oavsett vilket är det ytterligare ett tecken på att han är
en dålig representant för Sverige och dess diplomatiska kår
och borde byta jobb. Jag är tyvärr inte i den positionen att jag
kan kräva att Ulf Hjertonsson avgår. Det är bara ett förslag
i all välmening från min sida.
Mikael Wiehe. Malmö den 25 november 2002
|
|
