Jag har förstått
att det råder delade meningar om mitt uppträdande på Svenska
Teatern den 6 november i år. Det var jag inte riktigt medveten om
under föreställningens gång. Visserligen verkade en del
av gästerna på första raden ägna stor uppmärksamhet
åt sina nya medaljer men det måste man ju förstå.
Det är inte varje dag man får medalj. Jag uppfattade dock att
största delen av publiken var både uppmärksam och positiv
av döma av skratten och applåderna.
Men några i publiken blev uppenbarligen upprörda över presentationerna
av några av mina sånger. Jag har t.o.m. jämförts med
de tjetjener som i Moskva tog teaterpubliken som gisslan. Det förvånar
mig. Jag har stått på scen i snart 40 år (Jo, jag började
tidigt.) Jag har spelat för många olika sortens publiker. Jag
har bl. a. uppträtt för svenska statsministrar från Tage
Erlander och framåt. Jag har haft medlemmar i svenska kungahuset i
min publik. Jag har citerats i Svenska Akademin och i Sveriges Riksdag,
bl.a. av partisekreterare i Moderata samlingspartiet Gunnar Hökmark.
Jag har inbjudits att framträda för mottagare av Nobels fredpris:
Rigoberta Menchu, Dalai lama och Nelson Mandela. Det har gått bra.
Ingen har klagat. Jag uppfattar dessa på olika sett samhällsbärande
grupper och individer som vidsynta och toleranta. Jag inbillade mig därför
- kanske av enfald - att medlemmarna i den finska och finlandssvenska elit
som fanns samlad på Svenska Teatern, för det första skulle
veta vem jag var och vad jag står för, och att det var därför
jag var ombedd att medverka, och för det andra skulle vara intresserad
av höra en del av de åsikter som finns i aktuella frågor
i Sverige utanför Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets ledarsidor.
Jag är ledsen om jag tog miste. Och jag beklagar om någon satte
i halsen eller på andra sätt fick besvär med matsmältningen.
Jag har rest och uppträtt utomlands en del under mina år som
artist. Jag har också träffat många svenska ambassadörer
bl. a. i Chile, Cuba, Nicaragua, Island, Tyskland, Zimbabwe och Sydafrika.
Jag har alltid fått all den hjälp och allt det stöd jag
har behövt och dessutom sympati för och uppskattning av det jag
gör. Det förvånar och upprör mig därför att
Sveriges ambassadör i Finland Ulf Hjertonsson anser sig behöva
be om ursäkt å mina vägnar. Och när han påstår
att min konsert innehåller "groteskt antiamerikanska inslag"
undrar jag vad han menar. Med utgångspunkt i den USA-stödda militärkuppen
i Chile den 11 september 1973, nämner jag i en av mina sångpresentationer
en del av de länder i Asien, Afrika, Latinamerika och Europa där
USA i början av 1970-talet aktivt stödde kupper, juntor, mord,
tortyr och "försvinnanden" och försöker på
det sättet förklara varför många människor ställer
sig skeptiska till USA som garant för demokrati och frihet. Om Ulf
Hjertonsson kallar detta oamerikanskt beror det antingen på att han
saknar elementära historiska kunskaper eller på att han kallar
historiska fakta för oamerikanska. I bägge fallen är han
en dålig representant för Sverige och dess diplomatiska kår
och borde bytta jobb.
Bortsett från dessa små anteckningar i marginalen vill jag tacka
min publik i Finland för många oförglömliga stunder.
Och till de, som av olika skäl, inte hade möjlighet att närvara
den 6 november vill jag säga att jag hoppas på att snart få
återkomma till ett av mina favoritländer, Finland, och en av
mina favoritscener, Svenska Teatern i Helsingfors!
Hjärtligt välkomna, alla!
|
