|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
|
|
|
Vid några tillfällen har han funderat på att lämna Malmö, men planerna har aldrig blivit av. Det är ju här han hör hemma. – Här har jag min familj, min släkt och mina vänner och här känner jag mig trygg. Framför allt när folk börjar komma upp i 50-årsåldern tror jag att behovet av att knyta samman livet blir större. Och själv behöver jag bara gå ner till Öresundsparken för att känna var jag kommer ifrån, säger Mikael Wiehe, 60 år den 10 april. – Jag och Nina Persson (från Cardigans) stöter ibland på varandra i affären med var sin matkorg, och då brukar jag tänka att vad skönt att hon kan gå omkring sådär utan att någon bryr sig. Och samma gäller mig. Sydsvenskan träffar honom i den lägenhet han bott i under 25 år. Köksbordet är rustikt med plats för många. Längs vitrinskåpets väggar står en rad viner. Han har tre månaders intensivt turnerande bakom sig, 52 spelningar, och har gjort flera intervjuer i tidningar och tv med anledning av sitt nyutkomna Dylan-album med framlidne Totta Näslund. Nu är han hemma några dagar i Malmö, lite trött – han har varit vaken sedan fem på morgonen – och ska packa upp, tvätta och packa ner. Två dagar senare ska han åka till Kalifornien med delar av familjen, för att hälsa på dottern som är utbytesstudent och för att fira sin födelsedag. Politiken är fortfarande viktig för Mikael Wiehe och har genomsyrat många av hans låtar. Tiden har varken gjort honom blasé eller cynisk och han skräder inte orden när han beskriver dagens samhälle. – Den solidaritet som byggde välfärdsstaten Sverige har varit starkt ifrågasatt under 25 år. Klyftorna har blivit större – och de som fått det sämre är de som samhället definierar som problem. Men det är de rikas fel att de fattiga sover på gatan, ingen ska säga något annat, då blir jag arg. – Som tur är väcker de nyliberala idéerna allt mer motstånd, så det finns hopp. Han pratar gärna om framtida projekt – en samlingsbox till hösten med outgivet material, ett tv-program och en bok om honom – men mindre gärna om familjen. På frågan om han känner att han har försakat sina barn under ett liv med ständiga turnéer svarar han undvikande. – Det vet jag inte. Det får de svara på. Mikael Wiehe är stolt över att han har lyckats försörja sin stora familj. Han har jobbat hårt och inte förfallit åt någon rockmyt utan försökt uppföra sig som folk. Men något renlevnadsliv har det inte varit alla gånger. – I många år såg jag turnerandet som en förevändning för att sätta mig på stans bästa krog och äta en fyrarättersmiddag, med tillhörande alkohol. För fem år sedan började han inse att även hans tid är begränsad. Konsekvensen blev att han lade om vanorna, minskade alkoholkonsumtionen, började värna om sömnen, röra sig mer och äta sundare. – Det känns inte som en uppoffring utan som en vinst. Men hade någon sagt detta för tio år sedan hade jag slagit ner honom, skrattar han. Länge stod det också på hans rider, artistens kravlista: ”Sätter ni in en flaska Gammeldansk så blir han extra glad”. Något som inte var så hälsobefrämjande, även om Mikael Wiehe ofta bytte ut flaskan på Systemet mot ett bättre vin. – Jag sätter fortfarande oerhört stort värde på god mat, dryck och gott sällskap, men inte klockan elva på kvällen, det faller bort. 60 år är egentligen ingen ålder, men... – Åjo, det är en aktningsvärd ålder, avbryter Wiehe rättande. Jag förväntar mig hädanefter att bli kallad ”Herr kompositör” och bli behandlad med stor respekt, vänlighet och hjälpsamhet. ... men faktum är att du förlorat en hel del kollegor i förtid, senast nu Povel Randén. – Ja, innan han lämnade min lägenhet sista gången sa han till mig ”Det ska du veta, jag är inte ett dugg rädd för att dö”. Det är uppmuntrande. Jag ser döden komma närmare, men den skrämmer mig inte. Men nackdelen med att bli äldre är att tiden att utveckla de relationer man vill utveckla är begränsad. Är du nöjd med ditt liv? – Jag har så mycket att vara tacksam över både professionellt och privat. Jag har en stor familj som jag är stolt över. Jag får applåder på jobbet, det är kul. Det är också en ära att få vara med vid en massa högtidliga tillfällen i människors liv. Jag spelas på bröllop, begravningar och stundtals på barrikaderna. Och när man tar sin publik på allvar så blir man också tagen på allvar av sin publik. Mikael Wiehe Yrke: Sångare, kompositör och textförfattare. Skrev sin första sång som sjuttonåring. Innan solokarriären och tiden i Hoola Bandoola Band studerade han litteraturvetenskap och arbetade som invandrarlärare. Uppvuxen: I Malmö och Köpenhamn. Familj: ”Ett hav av kvinnor.” (Han har fem döttrar mellan 14 och 29 år, från två äktenskap, och ett barnbarn, också det en flicka.) Bor: I lägenhet i centrala Malmö. Intressen: Stadsplanering, mat, dryck och kultur. Skrattar åt: Woody Allen. ”Jag skrattar också mycket på jobbet.” I ridern idag: Frukt, godis, öl och vatten. Om sina låtar: ”Alla är inte lika bra, men jag ångrar inga.” Om de runda glasögonen: ”Jag provade att byta bågar en gång men familjen protesterade.” Aktuell: Fyller 60 år den 10 april.
|
