|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
| Nordbor som väcker undran |
MANAGUA. Det var något märkligt med kön som växte framför experimentscenens ingång i Teatro Ruben Dario i Managua den här kvällen. Småkillarna som sålde tuggummi och jordnötter och tävlade med varandra om de anländande bilförarnas uppmärksamhet, för att kanske benådas med det leende som innebär att man utsetts till parkeringsvakt, var lätt förundran. De var så överjordiskt ljushyllta, de här människorna. Okammade var de också. Och så hade de sandaler, och några av dem hade lika trasiga jeans som de själva. Här och där fanns visserligen en och annan som skulle kunna platsa i en normal publikkö utanför Ruben Dario. Ryssar? Knappast. Fel kläder och fel bilar. Dessutom var de alldeles för unga. –Suecos? Från Amerika? –Nej, Suecos från Sverige. Även om det var ett obegripligt svar, så var det ändå ett svar. Småkillarna lät sig, om än motvilligt, nöjas. Men när de ljushyllta strömmade ut igen, ett par timmar senare, växte deras förundran åter. Skrattande, fnissande, pratande och till och med dansande kom de ut ur teatern. Och dricks gav se i nästan omoraliskt stora mängder. Märkliga människor…
Märklig kväll Det var också en lite märklig kväll för de 250 nordiska biståndsarbetare, experter, brigadister som kommit till Nicaragua för att plocka kaffe och bygga skolor, och annat löst folk som bara råkade befinna sig i Managua den här kvällen när Mikael Wiehe och Björn Afzelius höll koncert på den teater vars ombyggnad de är med om att finansiera. Mer rolig än nostalgisk blev koncerten ändå ett slags möte mellan övervintrade veteraner från –68 och unga entusiaster från –88. Konserten var, på sätt och vis, de gamlas hyllning till de unga. Men de ungas reaktion visade att de gamla, trots allt, kanske inte var så gamla. Det var, hur som helst, en lyckad kväll, då de avlägsna, vintriga och kanske romantiska drömmarna om revolutionen för en gångs skull smälte samman med en närvarande revolutions mindre vintriga och mindre romantiska verklighet. Björn Afzelius och Mikael Wiehes besök i Managua handlade annars mest om att lukta på revolutionen, träffa nicaraguanska artister och kulturarbetare. Men framför allt om att lyssna sig till hur ett fortsatt solidaritetsarbete med kulturarbetare i Nicaragua skulle kunna te sig. Renoveringen av Teatro Ruben Dario, som finansierats genom den stora galan på Johanneshovs isstadion den 4 december, ska få efterföljare. Francesco Ippolito och Gert-Ove ”Tarzan” Wårdstam, från Tältprojektet (den organisation som administrerar det hela) var här tillsammans med Björn och Mikael, och hade redan efter ett par dagar ett nytt projekt på gång.
|
||||||||||||||
|
|
| | |
| | |
| | |
| | |
| | |
| |
