tillbaka
tillbaka
tillbaka
tillbaka
tillbaka
tillbaka
tillbaka
tillbaka
tillbaka
tillbaka
tillbaka
tillbaka
| | | | | |  
 
 

Mikael Wiehe och Nicaragua

 
 

1983 spelade jag in min egen sång ”Fågel Fenix” som jag tillägnat det av Somoza-regimen förödda Nicaragua där den sandinistiska revolutionen hade segrat.

Fågel Fenix

Höj dej på vida vingar
Flyg, min vackra fågel, flyg
Över stadens torn och tinnar
över land och över by
Res dej ur askan
av det som var förbränt
Stig ur dimma, stig ur rök
Höj dej ur gruset
av det som gick i kras
stolt som dagen när den föds
Flyg, min vackra fågel
Flyg mot himmelen
Flyg mot rymd och flyg mot ljus
Svinga dej mot solen
Styr mot stjärnorna
Flyg dit drömmarna slår ut

Ave Fenix  (A Nicaragua)
(Texto español: Henry Engler)

Sube con anchas alas,
vuela, pájaro inmortal!
Sobre las más altas torres
sobre el campo y la ciudad.
Yérguete airosa de la ceniza, al fin!
de la niebla y el humo gris!
Sube del polvo, de lo que se arrasó,
orgullosa de resurgir!
Vuela majestuosa
por el cielo azul,
al espacio y a la luz.
Sube a las estrellas
busca ese lugar
donde un sueño es realidad.


1985 översatte jag och spelade in den chilenske kompositören Mario Salazars sång ”Basta ya” som hyllar bl.a. det nicaraguanska folket.

Basta ya!
(Musica & texto: Mario Salazar)

Al ver el diario en la mañana hoy
Una noticia y una foto fue
Una masacre de mi gente vi
Han vuelto a asesinar al pueblo si
Eso vi, eso vi!

Una mujer aquí, un niño allá
Un hombre solo y un anciano más
Habrá que unir al pueblo entero
Para enfrentar al enemigo si
Eso si, eso si!

Basta ya! Este pueblo ha dicho porque basta ya
Vamos ya, como una marea vamos a golpear

Sandino allá en el monte comenzó
Y un pueblo en armas lo siguió hasta el fin
Allende en la moneda entregó
su vida entera por el pueblo si
Eso si, eso si!

Basta ya! Este pueblo ha dicho porque basta ya
Vamos ya, como una marea vamos a golpear

Salvador, Guatemala ahora Nicaragua
Uruguay, Argentina, Chile la esperanza son.

Det räcker nu
(Text & musik: Mario Salazar, Basta ya! Sv. Text: M. Wiehe)

Det stod i tidningen igår igen
-en mycket kort notis med liten bild-
om en massaker i El Salvador
Dom hade mördat några hundra till
Nu igen
Nu igen

En kvinna lägger armen om sin man
En gamling tar en liten pojkes hand
Så håller folket på att ena sej
så dom kan övervinna fienden
Just precis
Just precis

Det räcker nu
Hör ni att dom ropar det
Det räcker nu
Dom gör det nu
Mäktigt som en flodvåg
ska dom resa sej
Det räcker nu
Miljoner mänskor ropar det
Det räcker nu
Dom gör det nu
Mäktigt som en flodvåg
ska dom resa sej

Sandino började för länge sen
Han ledde styrkorna mot friheten
Allende kämpade och föll i strid
Han gav sitt liv för att ge andra liv
Folket liv
Just precis

I Uruguay
i Guatemala och i Nicaragua
i El Salvador
i Argentina och i Chile
är det hoppets vår
Det räcker nu…


På sommaren 1986 gjorde jag och Björn Afzelius tjugo konserter och spelade in en miljon kronor till den sandinistiska regeringen i Nicaragua som försökte försvara sig mot de kontrarevolutionära invasionsstyrkorna stödda av Reagan-administrationen i USA.

1987 framträdde jag och Björn Afzelius på Johanneshov isstadion i Stockholm tillsammans med bl.a. Imperiet, Little Steven, Jackson Browne som skrivit Lives In the Balance och Nicaraguas kulturminister Ernesto Cardenal som hade varit trapistmunk och skrivit en fantastisk dikt om Marilyn Monroe. Konserten sändes via satellit i Nicaragua. Överskottet, en miljon kronor, gick till renoveringen av Ruben Darío-teatern i Managua.

1988 åkte jag och Björn Afzelius till Nicaragua. Vi åkte runt i landet, träffade ministrar och konstnärer, spelade för svenska biståndsarbetare och framträdde på TV.
Jag åkte till Nicaragua igen i december för att närvara vid invigningen av Ruben Darío-teatern i Managua och turnerade i landet tillsammans med Gnags från Danmark och Imperiet och Marco Ríos från Sverige.

1990 förlorade sandinisterna valet i Nicaragua. Jag skrev "Alla dessa minnen".

Alla dessa minnen

Dom många kan inte förlora
Vi visste det djupt i vår själ
Dom många har styrka
dom många har rätt
och kan inte tvingas på knä
Nej, folket kan inte besegras
Saken var enkel som så
För ett folk som är enigt
kan aldrig slås ner
Och så besegrades folket ändå

Alla dessa minnen…

Det gamla kommer aldrig tillbaka
Vi trodde det säkert och visst
Det gamla är över
och slut och förbi
och dömt att gå under till sist
Vi låter dom inte passera
Det var det som vi ropade ut
För här finns det ingen
som nånsin ger upp
Och så passera’ dom ändå till slut

Alla dessa minnen…

Så lärde vi nånting om livet
Så lärde vi nåt om att dö
Vi lärde oss nåt
om att möta varann
och nåt om att säga adjö
Och nu börjar vi om ifrån början
Nu börjar vi åter en gång
Och kanske kan något
av det, vi har lärt
va lite till glädje för nån

Alla dessa minnen…

Todos esos sueños
(Texto español: Julio Numhauser)

Los muchos no pueden perder
creimos de todo corazon
Los muchos son la fuerza
ellos tienen la razón
de rodillas no pueden caer
El pueblo no puede ser vencido
así de simple se creyó
Porque al pueblo unido no lo pueden vencer
y al pueblo igual se venció

Todos esos sueños...

De nuevo no vuelve la historia
Nos sentimos seguros así
El pasado ya paso como todo termino
Su destino fue undirse al fin
Que no pasaran!, gritamos
Y que nadie nos movera
Pues aqui ni hay ninguno que vaya a ceder
Pero ellos pasaron igual

Todos esos sueños...

Aprendimos un poco de la  vida
Aprendimos un poco al morir
Tambien al encontrarnos y al separarnos
Aprendimos un poco al partir
Ahora empezamos de nuevo
De nuevo volver a empezar
Y pueda ser que  algo de lo que vivimos
En algunos podrá continuar

Todos esos sueños…

1994 fick jag en nicaraguansk medalj för mitt arbete för Rubén darío-teterns restaurering.

1995 skrev jag ”En sång till modet” inspirerad av en sång ”Coraje” som jag hört Katia Cardenal sjunga.

En sång till modet

Här är en sång till modet
Den är till alla dom
som vågar tro på morgondan
fast natten är så lång
Här är en sång till modet
en liten, enkel låt
Det kanske verkar meningslöst
Men jag sjunger den ändå

Här är en sång till modet
till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Till alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
och ändå säger ”ja”

Här är en sång till modet
hos dom som vågar se
Som inte låter tysta sej
men säger som det är
Till alla som bygger broar
Till alla som släpper in
Till dom som tror att människan
kan göra det, hon vill

Här är en sång till alla
som vägrar att ge opp
Till dom som kämpar vidare
fast livet är så hårt
Till alla som vågar längta
till nåt, dom aldrig sett
Som inte låter kuva sej
men håller på sin rätt

Här är en sång till modet
Den är från mej till dej
En liten enkel visa
med det, jag helst vill säg'
Så vårda den väl och lär den
och nynna den ibland
För då växer den och sprider sej
i hela Sveriges land

I maj 2006 besökte jag Nicaragua igen, inbjuden för att närvara vid firandet av sjuttio år av svensk-nicaraguanska diplomatiska förbindelser. Åkte också runt i landet, spelade och sjöng bl.a. med Luis Henríque Mejia Godoy.

Mikael Wiehe, augusti 2006
Mikael Wiehe, augusti 2006

 
mikael wiehe | | | | | |