|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
Mikael Wiehe och Nicaragua |
|
1983 spelade jag in min egen sång ”Fågel Fenix” som jag tillägnat det av Somoza-regimen förödda Nicaragua där den sandinistiska revolutionen hade segrat. (Text & musik: Mario Salazar, Basta ya! Sv. Text: M. Wiehe) Det stod i tidningen igår igen -en mycket kort notis med liten bild- om en massaker i El Salvador Dom hade mördat några hundra till Nu igen Nu igen En kvinna lägger armen om sin man En gamling tar en liten pojkes hand Så håller folket på att ena sej så dom kan övervinna fienden Just precis Just precis Det räcker nu Hör ni att dom ropar det Det räcker nu Dom gör det nu Mäktigt som en flodvåg ska dom resa sej Det räcker nu Miljoner mänskor ropar det Det räcker nu Dom gör det nu Mäktigt som en flodvåg ska dom resa sej Sandino började för länge sen Han ledde styrkorna mot friheten Allende kämpade och föll i strid Han gav sitt liv för att ge andra liv Folket liv Just precis I Uruguay i Guatemala och i Nicaragua i El Salvador i Argentina och i Chile är det hoppets vår Det räcker nu… På sommaren 1986 gjorde jag och Björn Afzelius tjugo konserter och spelade in en miljon kronor till den sandinistiska regeringen i Nicaragua som försökte försvara sig mot de kontrarevolutionära invasionsstyrkorna stödda av Reagan-administrationen i USA. 1987 framträdde jag och Björn Afzelius på Johanneshov isstadion i Stockholm tillsammans med bl.a. Imperiet, Little Steven, Jackson Browne som skrivit Lives In the Balance och Nicaraguas kulturminister Ernesto Cardenal som hade varit trapistmunk och skrivit en fantastisk dikt om Marilyn Monroe. Konserten sändes via satellit i Nicaragua. Överskottet, en miljon kronor, gick till renoveringen av Ruben Darío-teatern i Managua. 1988 åkte jag och Björn Afzelius till Nicaragua. Vi åkte runt i landet, träffade ministrar och konstnärer, spelade för svenska biståndsarbetare och framträdde på TV. Jag åkte till Nicaragua igen i december för att närvara vid invigningen av Ruben Darío-teatern i Managua och turnerade i landet tillsammans med Gnags från Danmark och Imperiet och Marco Ríos från Sverige. 1990 förlorade sandinisterna valet i Nicaragua. Jag skrev "Alla dessa minnen". Alla dessa minnen Dom många kan inte förlora Vi visste det djupt i vår själ Dom många har styrka dom många har rätt och kan inte tvingas på knä Nej, folket kan inte besegras Saken var enkel som så För ett folk som är enigt kan aldrig slås ner Och så besegrades folket ändå Alla dessa minnen… Det gamla kommer aldrig tillbaka Vi trodde det säkert och visst Det gamla är över och slut och förbi och dömt att gå under till sist Vi låter dom inte passera Det var det som vi ropade ut För här finns det ingen som nånsin ger upp Och så passera’ dom ändå till slut Alla dessa minnen… Så lärde vi nånting om livet Så lärde vi nåt om att dö Vi lärde oss nåt om att möta varann och nåt om att säga adjö Och nu börjar vi om ifrån början Nu börjar vi åter en gång Och kanske kan något av det, vi har lärt va lite till glädje för nån Alla dessa minnen… Todos esos sueños (Texto español: Julio Numhauser) Los muchos no pueden perder creimos de todo corazon Los muchos son la fuerza ellos tienen la razón de rodillas no pueden caer El pueblo no puede ser vencido así de simple se creyó Porque al pueblo unido no lo pueden vencer y al pueblo igual se venció Todos esos sueños... De nuevo no vuelve la historia Nos sentimos seguros así El pasado ya paso como todo termino Su destino fue undirse al fin Que no pasaran!, gritamos Y que nadie nos movera Pues aqui ni hay ninguno que vaya a ceder Pero ellos pasaron igual Todos esos sueños... Aprendimos un poco de la vida Aprendimos un poco al morir Tambien al encontrarnos y al separarnos Aprendimos un poco al partir Ahora empezamos de nuevo De nuevo volver a empezar Y pueda ser que algo de lo que vivimos En algunos podrá continuar Todos esos sueños… 1994 fick jag en nicaraguansk medalj för mitt arbete för Rubén darío-teterns restaurering. 1995 skrev jag ”En sång till modet” inspirerad av en sång ”Coraje” som jag hört Katia Cardenal sjunga. En sång till modet Här är en sång till modet Den är till alla dom som vågar tro på morgondan fast natten är så lång Här är en sång till modet en liten, enkel låt Det kanske verkar meningslöst Men jag sjunger den ändå Här är en sång till modet till glädje, hopp och skratt Till dom som tror på kärleken fast hatet är så starkt Till alla som slår sej samman Till alla som ställer krav Till dom som vet hur svårt det är och ändå säger ”ja” Här är en sång till modet hos dom som vågar se Som inte låter tysta sej men säger som det är Till alla som bygger broar Till alla som släpper in Till dom som tror att människan kan göra det, hon vill Här är en sång till alla som vägrar att ge opp Till dom som kämpar vidare fast livet är så hårt Till alla som vågar längta till nåt, dom aldrig sett Som inte låter kuva sej men håller på sin rätt Här är en sång till modet Den är från mej till dej En liten enkel visa med det, jag helst vill säg' Så vårda den väl och lär den och nynna den ibland För då växer den och sprider sej i hela Sveriges land I maj 2006 besökte jag Nicaragua igen, inbjuden för att närvara vid firandet av sjuttio år av svensk-nicaraguanska diplomatiska förbindelser. Åkte också runt i landet, spelade och sjöng bl.a. med Luis Henríque Mejia Godoy. Mikael Wiehe, augusti 2006
|
|
|
| | |
| | |
| | |
| | |
| | |
| |
