Mikael Wiehe om senaste skivan:
|
|
 |
| "Den är inspirerad av Cornelis." |
| När jag spelade med min bror Thomas i The Moccers uppträdde vi i januari 1968 på visklubbarna Michell i Helsingborg och Scandinavian Discothèque i Malmö tillsammans med Cornelis Vreeswijk. Vi var mycket imponerade. |
|
| |
|
|
1971 uppträdde Cornelis Vreeswijk på den första folkfesten i Kungsparken i Malmö och sjöng ”Parken åt folket” till John Lennons melodi ”Power To the people”. Riktigt övertygad var jag inte. Det kändes lite för snabbt ihopsnickrat.
Hösten 1972 blev Hoola Bandoola Band hembjudna till Bim och Cornelis Vreeswijk på kött och sallad i deras hus i Vismarlöv utanför Malmö. När vi kom till kaffet föreslog Cornelis att Hoola skulle kompa Monica Törnell som han just ”upptäckt”. Det ville inte vi. Året innan hade Stikkan Andersson bett oss kompa Lena ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång” Andersson. Det hade vi också tackat nej till. Vi hade ju en egen framtid att tänka på. No hard feelings. När vi skulle gå gick Cornelis in i sitt arbetsrum och hämtade en bunt papper med texter som han räckte över till mig. ”Kan inte du se om du kan skriva lite musik till dom här?” ”Kan jag väl”, sa jag.
Fräna texter
Texterna var ganska fräna påhopp på personer i dåtidens offentlighet, ”hästhandlare Wallenberg”, med flera. Jag tog med mig dem hem och gjorde musiken. Sedan hörde jag aldrig av Cornelis i ärendet. Och jag hörde inte av mig till honom. Det var ju han som hade bett mig om en tjänst, tyckte jag…
I oktober 1973 stormade säkerhetspolisen in på tidningen FiB/Kulturfronts kontor, tog med sig allt som fanns i lokalen och arresterade journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt som hade avslöjat att den hemliga socialdemokratiska Informationsbyrån (IB) bedrivit olovlig underrättelseverksamhet mot svenska vänsterorganisationer.
I december gav Hoola ut LP:n På väg där jag använde en del av Cornelismelodierna till egna texter, bland annat till en sång som vi kallade ”Danslåt för yttrandefriheten” som vi sedan spelade på olika solidaritetsmöten för de fängslade journalisterna.
Tidigare under året hade Cornelis gett ut skivan I stället för vykort med egna melodier till de texter han gett till mig.
37 år senare, 2010, var I stället för vykort en av inspirationskällorna när jag skulle göra en egen platta som jag hade tänkt döpa till I stället för mail men som till sist kom att heta Ta det tillbaka. Tack Cornelis! |
