|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
|
|||||||||||||
|
|||||||||||||
| Sincerely, Coretta Scott King Founder, The King Center. December 17, 2004 | |||||||||||||
 |
|
Joe Frans överlämnar Martin Luther King priset |
| Foto: Magnus Fröderberg | ||
|
Speech of thanks | ||
| Martin Luther
King är en av de mest betydelsefulla gestalterna i 1900-talets
historia. Liksom Mahatma Gandhi före honom och senare Nelson
Mandela, bidrog han till genomgripande förändringar av det
samhälle som han levde och verkade i. Förändringar
som han lyckades genomdriva utan våld eller blodsutgjutelse. Jag är inte pacifist och har aldrig varit. Jag anser att det finns situationer där våld är berättigat: en våldtagen kvinna har rätt att försvara sig mot våldtäktsmannen, ett våldtaget land har rätt att försvara sig mot ockupanterna och det finns situationer när grupper i ett land blir tvingade att tillgripa våld för att försvara sig därför att alla andra möjligheter är uttömda. Under USA:s krig i Vietnam – det krig som Martin Luther King så skarpt fördömde och tog avstånd ifrån – skrev jag t.o.m. en sång om det här med refrängen: "Är det verkligen fred vi vill ha till varje tänkbart pris?" Men jag har med åren kommit att inse att de sår som väpnade konflikter ger upphov till på bebyggelse, natur och framför allt i människornas hjärtan och sinnen blir så djupa och varaktiga att de kan ta generationer att läka. Och med stigande ålder och växande insikt om att krigets konsekvenser alltid främst drabbar de svaga grupperna i ett land - kvinnor, barn, gamla och sjuka - har jag kommit att hysa allt större beundran och respekt för Martin Luther King och den ickevåldslinje som han så konsekvent förespråkade. Frågan är dock om det bara är beundran och respekt som vi kan hysa för Martin Luther King eller om han också har något att lära oss som vi kan använda här och nu i ett annat land i en annan tid? Sverige har de senaste tjugofem åren genomgått stora förändringar. Som en konsekvens av den nyliberala politiken som internationellt framför allt förknippas med Ronald Reagan, Margret Thatcher och Milton Friedman och vars startskott i Sverige var SAF-kampanjen "Satsa på dig själv", har Sverige förvandlats från ett förhållandevis jämlikt och solidariskt land till ett land där egoism och roffarmentalitet råder, ett land där klassklyftorna är djupa och tydliga, ett land där den offentliga sektorn inte tillgodoser flertalets behov och där medmänsklig omsorg ersatts av privata vinstmotiv. En bild som inte är så olik bilden av USA på 50-talet. Sverige har också genom invandringen av jugoslaver, greker, italienare, chilenare, uruguayaner, bosnier, somalier iranier, irakier m.fl. utvecklats från ett blont, blåögt homogent land till ett mångetniskt samhälle. Fast vi inte delar in befolkningen i vita och svarta utan i svenskar och invandrare har likheterna med 50-talets USA också på detta område blivit större. Och det är i det här sammanhanget som jag tror att vi kan ha nytta av Martin Luther King idag. Martin Luther King är ju framför allt känd som ledare för kampen mot rassegregationen USA:s sydstater i slutet på 50-talet och den stora medborgarrättsmarschen i Washington 1963 där han också höll sitt mest berömda tal: "I have a dream…" När Black Power-rörelsen började växa sig stark i mitten av 60-talet var Martin Luther King skeptisk mot dess betoning av just svart makt. Black Power-rörelsen svarade med att stämpla honom som en Onkel Tom-figur. Men Martin Luther Kings planer sträckte sig längre än till att skapa lika rättigheter för USA:s svarta medborgare, hans solidaritet omfattade inte bara folk med hans egen hudfärg, hans visioner handlade om mer än den egna etniska gruppen. Martin Luther King betonade vikten av samarbete mellan alla utsatta grupper oavsett ras. 1968 – samma år som han mördades – startade han organisationen Poor People’s Campaign. Och det är här som Martin Luther King blir vår samtida. För också i Sverige tror jag att vi måste sluta tala om ras och etnicitet, hur man äter, hur man klär sig eller vad man tror på. Detta är privatsaker. Att lägga tonvikten där är inte ett fruktbart sätt att lösa de problem som förvisso finns. Vad vi i stället borde tala om är majoritetens rätt till arbete, barnomsorg, utbildning, trygghet, sjukvård och äldrevård, om demokrati och jämställdhet. Och detta oavsett hudfärg eller ursprung. Det är inte den vita medelklassen som jag själv tillhör som uppifrån i någon sorts patriarkal välvilja ska integrera den invandrade underklassen. Det är underklassen – majoriteten i Sverige, i hela dess mångfald - som ska bygga ett bättre och rättvisare samhälle för alla. Jag har också en dröm, och det är en dröm om att alla de undertryckta, nertrampade, föraktade och utnyttjade människorna i Sverige ska sluta sig samman och bygga allianser och organisationer för att förbättra villkoren för befolkningen som helhet. Jag har också en dröm om att denna kamp för bättre villkor kan komma att föda fram en svensk Martin Luther King; en man eller kvinna som kan föra dessa gruppers talan och vars planer, solidaritet och visioner ser till mer än den egna gruppens intressen. Och jag har en dröm om att denna kamp för ett solidariskt och rättvist samhälle i en solidarisk och rättvis värld ska kunna vinnas utan våld eller blodsutgjutelse. |
|||
|
Tack. Mikael Wiehe |
|||
Martin Luther King is one of the most influential political personalities of the 20th century. Just like Mahatma Gandhi before him, and later Nelson Mandela, he contributed to big transformations of the society where he lived and was active. Transformations that he managed to realize without violence or bloodshed. I'm not a pacifist and have never been. I believe that there are situations where violence is justified: A raped woman has the right to defend herself against the rapist. A raped country has the right to defend itself against the occupants. And there are situations where people in a country have the right to defend themselves when every peaceful means have been unsuccessfully tried. During the Vietnam War I even wrote a song that had a chorus saying "Is it really peace that we want, at any price". But throughout the years I have come to realize that the wounds that are left from violent conflicts, affecting buildings, environment and above all people’s hearts and minds, will take generations to heal. And by growing older and an increased insight that the consequences of war mainly affect the weak groups of the society - women, children, senior citizens and handicapped people - I have increasingly come to respect and admire Martin Luther King and the non-violent course that he so consequently advocated. The question is however, whether it is only respect and appraisal that we can feel for Martin Luther King or if there is more to it. If he has something to teach us here and now in a different country in a different time. In the past 25 years, Sweden has gone through major changes. The neo liberal politics that we see today in Sweden have been heavily inspired by Ronald Reagan, Margaret Thatcher, and Milton Friedman. These policies were initiated by SAF's (Swedish Employers’ Organization) campaign called "Satsa på dig själv" ("Support yourself") and ever since, Sweden has gone from a relatively equal society to an egotistical and greedy one, a society where the class differences are more visible than ever, a country where the public sector isn't able to fulfill the basic need of the people and where private profits have become the main priority. This is a situation that doesn't differ much from the one we saw in the USA during the 50’s. Sweden has, through the immigration of people from Yugoslavia, Greece, Italy, Chile, Uruguay, Bosnia, Somalia, Iran, Iraq, and others, developed from a blond, blue eyed homogeneous country to a multiethnic society. Even though we don't split people up in black and white, we do split the country up in immigrants and Swedes. Also in this aspect the similarity with the USA of the fifties is increasing. And it is precisely at this point I believe that we can learn a lot from Martin Luther King today. Martin Luther King is mainly known for his struggle against the segregation in the Southern USA during the late 50’s and the big Civil Rights march in Washington 1963 where he held his famous speech "I have a dream…". When the Black Power movement grew strong in the middle of the 60’s, Martin Luther King was rather skeptical about their strong focus on black power. The Black Power-movement replied by branding him as an Uncle Tom! But Martin Luther King’s plans were far more extended than to just the rights of the black people. His solidarity incorporated not only people with the same color of the skin as his own. His visions went beyond his own ethnic group. Martin Luther King emphasized the need for cooperation between and among all minority and weak groups of the society. 1968 – the year he was murdered – Martin Luther King founded the organization Poor People’s Campaign. This is the point where Martin Luther King becomes contemporary. In Sweden too I think we have to stop focusing on race or ethnicity and how people dress, eat and what their beliefs are. These are private issues and emphasizing those matters won't solve the problems that as a matter of fact exist. What we should discuss are the rights of the majority; the right to work, education, health care, social safety, equality and democracy for the majority! And this has to be discussed independently of the color of the skin or the religious belief. It’s not the white middle class – to which I belong myself – that in some kind of patrimonial benevolence is to integrate the immigrated lower classes! It is the lower classes – the majority of Sweden with all its multiplicity – that should build a better and more just country. A country for all! I also have a dream, a dream that all the oppressed people, the stepped-on people, the abused people and the despised of Sweden would get together, build alliances and start organizations that will improve the conditions of the entire population. I also have a dream that this struggle will bring forth a Swedish Martin Luther King; a male or a female who can plead their cause and whose plans, solidarity and visions are focused on more than the interest of just his or her own group. And I have a dream that this struggle for a better and less selfish society in a better and less selfish world can be won without violence and bloodshed! |
|||
Thank you. Mikael Wiehe |
|||
När jag häromdagen gick förbi Martin Luther Kings plan i Uppsala, så tänkte jag att det var helt naturligt och mycket passande att några folk i Sverige skulle stifta ett pris till Martin Luther Kings minne. Svenskarna i allmänhet har sedan länge uppskattat och hyllat det bästa som USA har att erbjuda. Jag tänker nu inte på McDonalds, raggarbilar eller någonting i den stilen. Nej, jag tänker i stället på en kväll 1994 här i Stockholm, till exempel, då en stor scen upprättades framför Kulturhuset för ett evenemang som hette "One Day of Peace". Tusentals människor fanns på plats för att hedra Rosa Parks. Som ni kanske minns, var hon den snickares assistent i staden Montgomery i Alabama som på den första december 1955 var trött i ryggen och vägrade överlämna sin plats på bussen till en vit man. Hennes vägran att fortsätta finna sig i dåtidens rasetikett var startskottet för den stora bussbojkotten i Montgomery som pågick i 382 dagar. När det slutade hade de svarta protesterna segrat, och en ung pastor med namn Martin Luther King Jr. hade blivit en världskänd protestledare. Den kväll i Stockholm 1994 berättade den som presenterade Rosa Parks att denna då 81-åriga kvinna aldrig tidigare varit i Europa. Jag var förvånad över detta, men tyckte ändå att det var alldeles lämpligt att det just skulle bli Sverige som Rosa Parks först besökte. Och i dag har vi, för första gången, ett svenskt pris till Martin Luther Kings minne — som också känns helt rätt. Martin Luther King besökte Stockholm trettio år före Rosa Parks. Detta besök beskrevs av David Garrow i sin bok Bearing the Cross. Pastor King kom hit december 1964, efter att ha tagit emot Nobels fredspris i Oslo. Det var åtta svenska riksdagsledamöter som nominerade honom till priset. På Luciadagen här i Stockholm väcktes han som traditionen bjuder till frukost på sängen. Han predikade i domkyrkan, deltog i firandet av Kenyas nyvunna självständighet, och dansade en vals med sin fru Coretta -- för första gången sedan deras studenttid tillsammans. Efteråt besökte de Alva och Gunnar Myrdal. Under sitt besök i Skandinavien sade pastor King vid en presskonferens: "Vi anser att vi har mycket att lära av Skandinaviens demokratiska och socialistiska tradition, samt av det sätt på vilket ni har bemästrat många av de sociala och ekonomiska problem som fortfarande plågar ett mycket mäktigare och penningstarkare land." På hemresan berättade Martin Luther King i New York att hans idéer om ekonomisk rättvisa hade förstärkts av Skandinavien, som enligt honom hade ingen arbetslöshet, inga slumkvarter, och bättre system för hälsovård och utbildning än USA. Nobelpengarna skänkte han till medborgarrättsrörelsen, därför att han ansåg att priset — som han kallade för "den förnämligaste av alla utmärkelser på jorden"— i själva verket var ett erkännande av hela rörelsen. Nu på denna dag kunde man nog säga att det nya svenska priset till pastor Kings minne hedrar även de många andra som kämpade vid hans sida, och inte sällan själva blev mördade eller drabbade på annat sätt. Det finns som bekant oerhört mycket som vi kan lära oss av Martin Luther Kings liv, och jag vill säga några ord om fem viktiga lärdomar som jag har fått: För det första, hur man ökar folkets makt genom att vägra samverka i orättvisa strukturer– vad han kallade för "non-cooperation". Pastor King hade under en längre tid studerat Mahatma Gandhis liv och lära, och av detta fick han förstå att en makthavares ställning är beroende av andras samtycke och samverkan, som de kan vägra att ge. Medborgarrättsrörelsen är mest känd för sina dramatiska icke-våldskonfrontationer. Men odramatiska bojkotter och liknande aktioner med en ekonomisk udd spelade minst lika stor roll. Pastor King betonade att icke-samverkan måste vara resolut och välorganiserad därför att, som han förklarade, "ett försök att övertyga utan att samtidigt trycka på kommer inte att röra maktstrukturen." Effekten av bojkotterna var enligt pastor King att "omfördela lidandet" i en situation av förtryck. Historikern Howard Zinn har iakttagit att pastor Kings metoder skapade en alternativ makt som kunde sätta press på den officiella makten. Jag citerar: "Medborgarrättsrörelsen har visat att det är nödvändigt för människor som bryr sig om friheten, även om de själva lever i en mer eller mindre demokratisk stat, att skapa en politisk makt som finns utanför det politiska etablissemanget. På så sätt utanför, bortom ämbetenas lockelser och nära till de källor till mänskligt umbärande som gav upphov till rörelsen, kan denna makt använda tusentals olika knep för att övertyga och pressa den officiella strukturen att erkänna dess behov." Den andra lärdomen jag fått av Martin Luther Kings liv och gärning är att ekonomiska klyftor skall betraktas som en form av våld. Pastor King blev allt radikalare i sin ekonomisk analys efter hans besök i Skandinavien. Han prisade arbetarrörelsen som källan till det bästa i det amerikanska samhället, och påpekade att företagsledare hade stretat emot alla reformer som var till hjälp för vanliga människor. Han propagerade för en garanterad inkomst för alla medborgare, och planerade en tältstad på Washingtons stora allmänning -- inspirerad av liknande aktioner av arbetarrörelsen under trettiotalet-- där de allra fattigaste kunde kräva ekonomisk rättvisa. Till sina närmaste kolleger sade pastor King att han inte trodde att kapitalismen förmådde sörja för de fattiga, samt att USA kunde behöva något slags demokratisk socialism. Därför är det passande att även dagens pristagare, Mikael Wiehe, har kämpat emot ekonomiska orättvisor. I hans låt, "Den enda vägen" står det bland annat: "Ännu högre arvoden till dom som redan har, ännu högre fallskärmar och avgångsvederlag. Ännu lägre skatter för dom som bidrar minst, ännu större företag men ännu högre vinst." Wiehe har kritiserat ". . . de individer inom näringslivet som anser sig själva värda allt groteskare förmåner." "Nyliberalerna," sade Wiehe i en intervju, "är de verkliga terroristerna! De terroriserar oss inte bara ekonomiskt utan också mentalt." Detta är minsann ett budskap i Martin Luther Kings anda. Den tredje saken jag vill nämna är hur Martin Luther Kings liv hjälper oss förstå utvecklingen mot en polisstat. Pastor Kings värsta motståndare var varken Ku Klux Klan, nynazisterna eller Vita medborgarnas föreningen. Det var USA:s nationella polisstyrke, FBI med dess chef, J. Edgar Hoover. I början begrep pastor King inte att FBI var emot honom; han litade på dem och tackade för vad han trodde var deras stöd. En av FBIs uppgifter var att varna pastor King om de farligaste hoten mot honom. Men det gjorde de inte. 1963 beskrev FBI honom som en samhällsfiende. Därefter fick han ingen information om olika människor som ville döda honom. Som Taylor Branch skrivit i sin bok Parting the Waters: "FBI stämplade pastor King som en fullkomlig fiende— denne man som hade satsat sitt liv och sin tro på chansen att fiendetänkandet kunde övervinnas. Att en underrättelsetjänst tog ett sådant steg i tron att han var frihetens fiende. . . var en av USA-historiens sorgligaste ironier." Istället för att hjälpa pastor King, avlyssnade FBI hans och kollegernas rum och telefoner. Dessa "statens skyddare" infiltrerade och saboterade hans organisationer, skickade hotbrev samt även falska brev som påståddes vara från svarta amerikaner som tyckte illa om honom. De publicerade artiklar med falska uppgifter om pastor King i tidningar, och tryckte på honom med groteska hot i ett försök att pressa honom att begå självmord. Allt detta hände under demokratiska presidenter som visade större respekt för lagen än republikanen George W. Bush tycks hysa. Om Robert Kennedy, som justitieminister beviljade tillstånd för delar (men inte alla) av FBIs aktiviteter mot pastor King, tänk hur det nog kommer att bli när USA inom några veckor får en ny justitieminister som har förklarat att det är alldeles acceptabelt att tortera folk samt att USA:s president inte behöver bry sig om Genéve-konventionerna och andra skydd för de mänskliga rättigheterna. Mikael Wiehe har skrivit om USAs bruk av tortyr och dess understöd till andra länder som använder det, inte minst i Latinamerika. I sin slutsats citerar han uttrycket: "Tortyr är lika amerikansk som äppelpaj!" Starka ord, men knappast starkare än Martin Luther Kings beträffande Vietnamkriget när han ställde frågan: "Vad tänker [de vietnamesiska bönderna] när vi testar våra nyaste vapen på dem, såsom tyskarna testade sin medicinska och tortyrmetoder i sina koncentrationsläger i Europa?" När det gäller USAs tilltagande polisstat och dess bruk av tortyr, är det viktigt att förment självständiga länder som Sverige inte stödjer detta med deras samtycke och samverkan. Tyvärr fick vi veta i våras att regeringen Persson har tillåtit en hemlig amerikansk styrka hämta två flyktingar och flyga dem till Egypten där de inte oväntat utsatts för tortyr— allt detta under vidriga omständigheter och utan rättslig prövning. Varför vågade inte regeringen följa Martin Luther Kings exempel på icke-samverkan med ondska och säga nej till USAs lagstridiga handlingar? Fjärde lärdomen: att bekämpa imperier. I likhet med Olof Palme blev Martin Luther King en av världens främste röster emot USAs krig i Vietnam. 1967 höll han ett viktigt tal mot kriget i Riverside-kyrkan i New York. Idag låter talet kusligt aktuellt, som om pastor King talat om kriget i Irak. USA är idag "den största utövaren av våld i världen," sade pastor King denna gång, och förklarade att man skickade iväg fattiga amerikaner som i deras segregerade hemland inte fick gå i samma skolor tillsammans, men som väl fick döda och bli dödade tillsammans i Vietnam. Pastor King fortsatte: "Vi bidrar med cynism till dödens processer, därför att [dessa unga män] måste snart inse att inga av de saker, som vi påstår att vi kämpar för, har någonting med kriget att göra." Pastor King förutspådde krigets eventuella konsekvenser: "Om USA:s själ blir totalt förgiftad, en del av obduktionsrapporten kommer säkert att lyda 'Vietnam'." "Amerikanerna tvingar sina vänner till att bli sina fiender. . . . Bilden av USA kommer aldrig mer att bli en bild av revolution, frihet och demokrati, utan en bild av våld och militarism." "Världen nu kräver av USA en mognad som vi kanske inte förmår uppnå," sade Martin Luther King den dag för snart fyrtio år sedan i Riverside-kyrkan. "Världen kräver att ve erkänner att vi haft fel från första början av vårt äventyr i Vietnam." Vad skulle då USA göra, frågade pastor King, och svarade: sluta bomba, lämna landet, betala krigsskadestånd, bevilja asyl till alla som kände sig osäkra i Vietnam, ge medicinsk hjälp till vietnameser både på plats och genom att flyga dem till sjukhus i USA. Men Vietnam, hävde pastor King, var bara en del av problemet, ". . . ett symptom av en mycket allvarligare sjukdom inom den amerikanska själen." Han sade att vi framöver kommer att behöva alltfler fredsdemonstrationer på grund av USAs sätt att missbruka dess militära och finansiella makt. Landet behöver "a revolution of values", en total omställning av sina värderingar. Det är ett val mellan förändring eller fasa, sade pastor King. Men, varnade han: "Det kan hände att man dröjer för länge. . . . Skrivna över de förblekade benen och ihoprörda resterna av ett stort antal civilisationer står dessa patetiska ord: 'För sent'." Femte lärdomen: Att försöka se det goda i motståndaren. King attackerades många gånger innan han mördades. Ett sådant tillfälle var mot slutet av en konferens i Birmingham i Alabama medan han berättade om några kommande evenemang. En vit man kom upp till podiet och började slå King i ansiktet. Publiken var förvirrad -- först trodde många att spektaklet hade iscensatts av konferensens workshop om icke-våld. Men mannen fortsatte att puckla på King, hårt och snabbt. Taylor Branch har beskrivit hur det gick: "Efter att ha slagits bakåt av ett av de sista slagen, vände King sig mot angriparen med armarna nedsläppta. Det var hans ansiktsuttryck som många aldrig skulle glömma. [Ett vittne] förundrade sig över Kings exempellösa fridfullhet. Han släppte ner sina händer 'som en nyfödd baby', berättade hon, och därefter tvekade hon aldrig att Kings icke-våldslära var mer än en konstprodukt av hans eldiga retorik. . . . Detta gjorde ett starkt intryck på många andra, möjligen till och med själva våldsmannen." King manade publiken att inte röra sin angripare, och lite senare pratade han en stund med mannen. King vägrade anmäla honom till polisen. I en predikan 1957 förklarade King hans inställning till fiender: "Inom de allra bästa bland oss finns en del ondska, och inom de värsta bland oss finns en del godhet. När vi kommer till insikt om detta, intar vi en annan attityd mot individuella människor. . . . När man tar sig upp till kärlekens nivå. . . vill man enbart besegra systemet. De människor som är fångna i systemet, dem älskar man. Men man försöker besegra systemet." Med kristen empati och förståelse för hur samhället präglar människor lyckades King utveckla en "spirituell disciplin mot förbittring." Han funderade ofta över förbittrings problematik, bland annat i en predikan till sina medarbetare. Vi är frestade, sade han, att sätta etiketter på våra opponenter -- "'okunniga' eller 'hjärntvättade, duperade, hysteriska, bondläppar' eller 'förtärde av hat'. Jag vet att ni alla kan ge mig massor av bevis till stöd för sådana etiketter. Men jag uppmanar er att inte tänka på dem i termer av etiketter eller kategorier, och jag vill gärna påminna er att, hos många människor som kallas för rasister, finns det andra saker som pågar med deras liv. Den här personen eller den där personen som står här och där kan ha andra egenskaper— kan vara snäll mot sina grannar och sin familj, hjälpsam och trevlig på jobbet. . . . Och vilka är vi? Låt oss försöka att inte placera oss själva i någon exklusiv kategori— de dygdiga i motsats till de onda. . . eller de välutbildade mot de okunniga." Att utveckla en "spirituell disciplin mot förbittring" har varit en ständig kamp i alla icke-våldsrörelser, från Buddhas och Jesus tid till idag. Nutidens svenska icke-våldskretsar bidrar en hel del till en sådan utveckling, med stöd av vad kan beskrivas som en kulturellt betingad disciplin mot förbittring i hela samhället. Annika Spalde och Pelle Strindlund belägger detta i en nyutkommen bok med titeln "I vänliga rebellers sällskap: kristet ickevåld som konfrontation och ömhet." Tabuet mot våld är Sveriges starkaste tabu, skrev den nyligen avlidna Susan Sontag 1969. Tjugo år senare bekräftade etnologen Åke Daun att det delvis är så. Även när det gäller ekonomiska klyftor som en form av våld är Sverige, trots allt, imponerande— bäst i världen enligt FNs deprivationsindex som mäter i vilken utsträckning olika länder sörjer för att hela befolkningen-- inte bara de privilegierade -- får ett långt och tryggt liv. Dessa svenska landvinningar är resultatet av människors ansträngningar. Men de kan undergrävas och vittras bort om inte de ständigt försvaras och utvecklas. Priset går i dag till någon som med fantasi och kärlek har bidragit till ett samhälle präglat av strävan efter fred, rättvisa och jämlikhet. Det är ett pris som har inspirerats av en man som offrade sitt liv i ett livslångt försök att röra sitt eget land i samma riktning. Det är alltså två individer som passar väl ihop. Tack skall ni ha, Martin och Mikael. |
|||
Brian Palmer. |
|||
|
|
| | |
| | |
| | |
| | |
| | |
| |
