I Göteborgskravallerna för, i dag, fem år sedan deltog en stor grupp mycket politiskt engagerade unga människor. De förlorade sin tro på det politiska systemet, skriver en grupp forskare.

[…] Den globala rättviserörelsens aktivister är betydligt mer politiskt aktiva än befolkningen som helhet och har högre valdeltagande, skriver forskarna som finns vid Lunds, Stockholms och Linköpings universitet. De stöder sig på 1066 enkätsvar. […] Tre av fyra aktivister inom den globala rättviserörelsen i allmänhet fick efter Göte­borgshändelserna ett minskat förtroende för både polis och rättsväsende. Av dem som själva var på plats i Göteborg är siffrorna ännu högre. Fler än fyra av fem fick minskat förtroende för polis och rättsväsende, 57 procent fick lägre förtroende för regeringen och 40 procent för politiska partier i allmänhet. Det är några av de viktigaste resultaten av den omfattande enkätundersökning som vi genomfört vid tre sociala forum i Stockholm, Göteborg och Lund. Forskningsrapporten "Aktivister" presenterar ett rikt empiriskt material om den globala rättviserörelsens aktivister och slår hål på en del av de myter som omgett rörelsen. […]. Analysen av de 1 066 enkätsvaren visar att den globala rättviserörelsens aktivister är betydligt mer politiskt aktiva än befolkningen som helhet. De har en långt större erfarenhet av allt ifrån att vara partiaktiva eller demonstrera till att bojkotta varor eller skriva på namninsamlingar. Rörelsen attraherar dessutom grupper som annars brukar vara mindre aktiva i traditionella politiska sammanhang. I jämförelse med partipolitiken finns det en betydligt högre andel ungdomar, kvinnor och utrikes födda. […] Inom rörelsen finns också relativt stora erfarenheter av transnationellt politiskt handlande. En klar majoritet (62 procent) av aktivisterna har erfarenhet av internationella aktioner eller arrangemang. Till exempel har nästan hälften av alla forumdeltagare som svarat på vår enkät någon gång haft mejlkontakt med aktivister i andra länder. Fortfarande är det dock på lokal nivå som de flesta är engagerade, medan var femte är regelbundet aktiva i nationella sammanhang och var tionde i globala sammanhang. Det rör sig alltså om grupp med ett ovanligt högt politiskt engagemang som har förlorat förtroende för de rättsstatliga och politiska institutionerna. […] Även om förtroendet för den parlamentariska demokratins kärninstitutioner är lågt är samtidigt aktivisternas valdeltagande mycket högre än hos övriga befolkningen. Endast ett fåtal (4 procent) anser att deltagande i allmänna val går emot deras politiska övertygelse. Förtroendet är högt för andra viktiga demokratiska aktörer, såsom sociala rörelser och föreningar. Som grupp är deltagarna dessutom synnerligen aktiva demokratiutövare genom sin stora erfarenhet av politiskt handlande. […] Merparten av deltagarna i rörelsen är inte motståndare till globaliseringen i sig. Inte heller anser sig flertalet tillhöra en "antiglobaliseringsrörelse". Snarare vill de ha en annan rättvisare och mer demokratisk globalisering. Man menar att en sådan globalisering inte kan komma till stånd genom återförandet av makt till de nationella institutionerna. I stället vill de reformera de globala institutionerna - eller skapa helt nya. Hela 70 procent instämde helt eller ganska mycket i enkätens påstående att "globala institutioner som Världsbanken, WTO och IMF bör reformeras". Men bara 29 procent i påståendet att "de nationella regeringarna bör stärkas". En stor majoritet, 75 procent, anser att de viktigaste globala politiska kraven att driva är sådana som rör ekonomi och social rättvisa. […] Sammanfattningsvis består den globala rättviserörelsen alltså i huvudsak av mycket politiskt engagerade människor med idéer om hur globaliseringen borde göras mer rättvis och demokratisk. Det rör sig också företrädesvis om unga människor, en grupp som annars uppvisar en låg grad av traditionell politisk aktivitet. Dessa aktiva demokratiutövare har efter händelserna i Göteborg förlorat förtroendet för stora delar av det politiska systemet. I ett land som Sverige, där rörelse- och föreningsengagemang sedan länge varit ett viktigt sätt att involvera medborgarna i styrningen av samhället, är detta förtroenderas ett problem som inte ska underskattas. MAGNUS WENNERHAG HILMA HOLM JOHAN LINDGREN HENRIK NORDVALL ADRIENNE SÖRBOM   DN den 15 juni 2006