Stockholm den 15 februari år 2003  
Denna dag samlades människor över hela världen för att försöka stoppa USA:s på lögner baserade, folkrättsstridiga angrepp på Irak. I Stockholm gick 50 000 personer i den största demonstrationen sedan Saigons befrielse den 30 april 1975. Det var en fantastisk upplevelse att se studenter, hemmafruar, invandrare från hela världen, vänsteraktivister i alla åldrar, män och kvinnor samlas i denna jättelika manifestation. För en dag kändes det som en annan värld verkligen var möjlig.
En dryg månad senare invaderade USA Irak. Inga av de påstådda massförstörelsevapnen hittades.
I augusti 2008 har ungefär 4000 amerikanska soldater fått sätta livet till. (Då är de s.k. civilanställda – legoknektarna - inte medräknade.) För varje soldat som dör, dör ungefär 150 civila irakier.

Böljande banderoller
och solen i zenit på himmelen
högt i det blå
Flaggor i alla färger
och fanor, standar och plakat
Ett myller av alla mänskor
som tränger sej utåt och in igen
och kommer och går
Sprakande mikrofoner
och sånger och slagord och tal
Från kyffen och katakomber
har vi kravlat oss ut
Bländade och bedövade
står vi här nu
Vi kisar mot horisonten
och sikten är alldeles klar
Världen har öppnat sej
ännu en gång
Kom alla mina vänner
så börjar vi om
Allt är förlorat
och allting har kommit tillbaks

Minnena väller över mej
manande, magiska, mäktiga
Tumlar omkring
Bilderna bara kommer
och badar i bländande ljus
Drömmarna som vi drömde
så vackra och vilda och häftiga
tränger sej in
Tiden har komprimerats
till ett glittrande, gnistrande nu
Prinsessan som låg i dvala
har vaknat upp ur sin sömn
Livet är inte längre
bara en meningslös dröm
Allting är möjligt
och allting kan åter bli av
Sonen som var förlorad
har återvänt hem
Porten som stod igenbommad
har blitt öppnad igen
Allt är förlorat
och allting har kommit tillbaks

Säg att du kan förlåta mej
misstagen, felen och bristerna
Säg det igen
Låna mej dina ögon
så får du mitt hjärta i pant
Säg att vi är oss lika
trots alla dom grå kompromisserna
och allt som har hänt
Lova mej att du tror på
att allt som vi trodde är sant
Ta mej i dina armar
och håll om mej hårt
Dagarna är så långa
och livet så kort
Visa mej hur man skrattar
och dansar en dag som idag
Den som inget har att mista
har inget att ge
Min kropp är kanske trasig
men mitt hjärta är helt
Allt är förlorat
och allting har kommit tillbaks

Mycket som har va’tt suddigt
och dimmigt och vagt har bli’tt klarare
och enkelt att se
Långsamt som när man framkallar foton
träder linjerna fram
Lögnerna börjar läcka
och kejsarna står där allt naknare
en efter en
Insikter kommer åter
som täcktes av glömska och damm
Fängelserna har öppnats
och fångarna släppts
Rädslan som har regerat
har förlorat sitt grepp
Kyla blir till värme
och natten förvandlas till dag
Gränserna har öppnats
och murarna rivs
Glädjen och kärleken
har vaknat till liv
Allt är förlorat
och allting har kommit tillbaks

Trummorna börjar dunka
och rösterna höjer sej starkare
upp emot skyn
Tåget har börjat röra sej
Ingen kan hålla emot
Stegen har blivit längre
och greppen om fanorna fastare
Gnistorna yr
Vem skulle kunna hejda
en skummande, forsande flod
Allt är på riktigt
och allt står på spel
Dom som gör uppror
kan aldrig ha fel
Livet är enkelt
och allting har självklara svar
Framtiden är ett löfte
och världen är vår
Horisonten är nära
och möjlig att nå
Allt är förlorat
och allting har kommit tillbaks

Skuggorna börjar falla
och skarorna glesnar i skymningen
kylig och blå
Tonerna kommer tystare
tvekar ett tag och dör ut
Mörkret har kommit krypande
Himlen får svärta och rymd igen
Klockorna slår
Stjärnorna börjar tändas
Dagen går mot sitt slut
Uppfyllda och förundrande
beger vi oss hem
Värmen och gemenskapen
fyller oss än
Natten är bara en bro
mot en kommande dag
Livet är nära
som tårar och skratt
Våra drömmar är sköra
men vår längtan är stark
Allt är förlorat
och allting har kommit tillbaks


   Musiker/Sättningar:  

"Kärlek & Politik" / "Aldrig bli som ni, CD13":

Mikael Wiehe: sång, ak.gitarr
Hans Dyvik: trumpet
Lars Holm: dragspel
Pål Svenre: syntbas, gran casa

Inspelad i Unit 7 i Stockholm av
Pål Svenre, hösten 2003
Mixad i Shortlist Analogue i Stockholm
av Alar Suurna, december 2003


Se också "Frågor och svar":
"Enskilda sånger"










Mikael Wiehe

 


 
Foton: Björn Mathlein