Jag tog en resa häromåret på semester till Paris Där parollerna om jämlikhet står huggna i granit Där friheten lyser i renaste guld över horornas spacklade, blekfeta hull över folk utan jobb från Alger och Oran över stinkande, trasiga fyllon på stan Och där dom fattiga på vägen till Versailles en gång drog fram där härskar nu kravallpolisen i broderskapets namn Och trikoloren, den smäller i vinden till Marseljäsens galanta refräng som om ingenting har hänt Vid Röda torgets mausoleum står soldaterna på parad för att se till så att inte Lenin roterar i sin grav Och strax intill torget, i tsarens palats har arbetets utvalda hjältar ta’tt plats Där pratas det flitigt om klass emot klass Och citaten dom virvlar från Engels och Marx "En arbetarklass utan ett parti är som en Dry martini utan en oliv" Och skäran och hammaren lyser från statyer och från monument som om ingenting har hänt I Svensk-kinesiska förbundet är det möte om Vietnam En efter en träder mötesdeltagarna fram och pratar sej varma för demokratin för alla mänskors rätt till ett anständigt liv Man citerar Los Angeles Times och Newsweek och betygar sin avsky för all tyranni När Vietnam ska fördömas då är alla överens Sen tiger man tillsammans om Kina i Tibet Och på väggarna hänger porträtten av Mao Tse Tung där dom alltid har hängt som om ingenting har hänt Min cykelhandlare på hörnan har börjat tro på Gud Nu ska han starta en transportfirma med hjälp av tio bud Och Sven som hade för sej att sånt var förbi han muttrar och mumlar om trick och magi Men Ann-Katrin säger att kanske ändå är cykelhandlar’n nån sorts profet eller så Jag skakar på huv’et och säger, kära vän det är så lätt att börja tro på spöken när allting går igen Själv sjunger jag mörkrädda sånger och sätter rimmade ramsor på pränt som om ingenting har hänt      Musiker/Sättningar:   "Kråksånger" / "Wiehe - 30 sånger"/ "Aldrig bli som ni, CD4": Mikael Wiehe: sång, el.gitarr, piano Jan Eric "Fjellis" Fjellström: el.gitarr Arne Franck: el.bas Håkan Nyberg: trummor Inspelad och mixad i MNW's studio i Vaxholm av Curt Åke Stefan, januari 1981