Jag satt en dag på stranden i Italien och läste Herald Tribune. På sidan sju redovisades ett förhörsprotokoll från Nicaragua. En contras-soldat hade fått nog av sin egen verksamhet och frivilligt överlämnat sig till Sandinistregeringen i Managua. När jag läst artikeln frös jag som en hund i solskenet. Jag lämnade stranden och gick hem och skrev texten direkt ur tidningen. Offren i sången är bara två av de femtiotusen dödade nicaraguanska bönder, vilkas liv Ronald Reagan har på sitt samvete – om han nu hade haft ett sådant. (Kommentar från ”Björn Afzelius 95 sånger”, 1996) Martinez Mondragon var personlig livvakt för Nicaraguas tidigare diktator Somoza. Efter sandinisternas seger blev Mondragon contras-soldat. Efter några års strider blev han den förste officer som använde sig av sandinisternas amnesti. Vid en presskonferens i Managua redogjorde han för sina skäl att hoppa av Contras. Denna sång är en del av hans berättelse. (Björns Afzelius kommentar från ”Björn Afzelius & Mikael Wiehe”, 1986)

”Vi lämnade vårt läger innan solen brutit fram Vi var elva meniga och en kapten i vårt förband Vi gick mot Nicaragua gränsen nåddes klockan sju Och redan klockan åtta kom vi fram till första byn Vårt uppgift var att rekrytera bönder ifrån byn Men det tycktes som dom flesta av dom redan hunnit fly Vi fann dock en som gömde sej i brunnen på ett torg När vi hitta’ honom kapade vi tampen mest på skoj Han kunde inte simma det blev allvarligt en stund Hans hustru stod och ylade som om hon var en hund Vi drog honom ur vattnet och vi krävde några svar Bland annat på varthän dom andra hade gett sej av Han skakade på huvet och slog ut med armarna Han fälldes av kaptenen med en spark mot tarmarna Den stackar’n börja gråta och be för sina barn Och han svor vid alla helgon att han hade inga svar Förhören ledde ingen vart trots allehanda hot Förhörsledar’n, kaptenen miste snart sitt tålamod Han fräste ut en order Några meniga gick fram Och snart låg hustrun bunden i torgets heta sand Dom våldtog henne omsorgsfullt Jag minns att dom var tre Hennes man blev så pass upprörd att han måste lugnas ner Tyvärr tog slaget illa Kanske var han lite spröd För när hela väl var över så var bonden faktiskt död När kvinnan släpptes skrek hon att hon också måste dö Hon klöste sej i skrevet så att klänningen blev röd Jag kunde inte se det Jag måste titta bort Men kaptenen tog sitt ansvar och han gjorde pinan kort Jag har svårt i efterhand att själv begripa det som skett Men kan hänvisa till varje krigs förrådande effekt Det kan va en delförklaring att jag ej är sandinist Men jag tycker inte själv det gör historien mindre trist Vi mördade två fattiga Det är en evig skam Men jag hoppas att jag tillåts kompensera det jag kan Så med juryns goda minne vill jag träffa deras barn Och jag ska göra allt jag mäktar för att hedra mor och far Jag står i alla händelser till ert förfogande Jag har inställt mej här frivilligt jag mördar aldrig mer Jag avsvär mej nu Contras CIA och Pentagon och herrarna som köpte mej i det fjärran Washington" …dom lämnade sitt läger innan solen brutit fram Dom var tio meniga en kapten i sitt förband Dom gick mot Nicaragua Gränsen nåddes klockan sju Och redan klockan åtta kom dom fram till nästa byn…    Musiker/Sättningar: Björn Afzelius : sång Mikael Wiehe: ak.gitarr Olle Nyberg: klaviatur Gäster: David Ojeda: quenaflöjt Thomas Wiehe: ak.gitarr Mats Persson: slagverk Inspelad och mixad i Werner Studio i Köpenhamn av Mads Nilsson, september - oktober 1986