Så var du plötsligt nitton år;
Kan nån förstå hur tiden går?
Nyss låg du här intill mitt bröst
och lät din pappa ge dej tröst
Men nu är du redan nitton år
Jag minns dom stunder som vi haft
av sorg och glädje, gråt och skratt
Jag minns det som det var igår
var gång jag kysste bort en tår
Men nu är du alltså nitton år
Vad fick du med dej ifrån mej
Vad hann jag nånsin lära dej
Kanhända det att jag älskar dej
långt mer än jag nånsin älskat mej
Också nu, när du är nitton år
Kanske du minns dom ord, jag sagt
om hur man får en rofylld natt
Man känner på sej i sin själ
om nåt man gjort en dag var fel
Långt innan man blir nitton år
Så flyg, min älskling, flyg iväg
Känn hur din egen vinge bär
Var som du är varthelst du går
Det är mitt allra sista råd
Trots att du nu är nitton år
"Aldrig bli som ni, CD2" /
"Hoola Bandoola Band 1971 - 2011":
Mikael Wiehe: sång, akustisk gitarr
Peter Clemmedson: akustisk gitarr, kör
Povel Randén: klaviatur, kör
Arne Franck: elbas
Per-Ove "Muffe" Kellgren: trummor
Håkan Skytte: slagverk
Mats Persson: akustisk gitarr, kör
Bernt Andersson: munspel
Inspelad live på Malmö stadsteater
av Bo Kristiansson
den 22 maj 1999
Mixad i Garage Studio i Malmö av Bo Kristiansson, hösten 1999
Se
också "Frågor och svar": "Enskilda
sånger" |
|
|