En text om en person som är beredd att offra allt för andra – inklusive sitt eget liv. Kanske handlar den om Jesus. Eller Mahatma Ghandi. Eller Che Guevara. Eller Martin Luther King. (Kommentar från Björn Afzelius 95 sånger, 1996)

Kylan kramar landet som en järnhand Dödens stora stillhet känns så nära Det faller snö på vandringsmannens hatt Han går där som en vålnad denna natt Han vandrar genom skogar, över ängar där nysnön bäddar bolstermjuka sängar Han pulsar ensam ifrån hus till hus och ber till Gud att snart få se ett ljus Men mörkret råder bakom alla fönster där frostkristaller bildar tusen mönster Ur eldstäderna stiger ingen rök Det tycks som hela nejden låge död Nu andas han med möda och med smärta och kylan börjar gripa om hans hjärta Han släpper ner sin ränsel vid sin fot och ger sig av mot nästa svarta skog Så ser han upp mot stjärnorna på himlen Han snubblar till som gripen av en svindel Så lägger han sej sakta ner på rygg och drömmen kommer stor och varm och trygg Och stjärnorna dom vandrar som dom brukar I fjärran hör man varghonorna tjuta Mot månens vita skiva syns en örn I nysnön ser man spåren från en björn    Musiker/Sättningar: Björn Afzelius: sång Mikael Wiehe: ak.gitarr Inspelad och råmixad i Malmö av Fredrik Bergengren, april 1993. Mastrad i Garagestudion i Malmö av Bo Kristiansson och i Cosmic Mastering av Christofer Stannow, september 2004