På Neil Youngs skiva "Reactor" finns en över nio minuter lång låt med bara två textrader: "Got mashed potatoes/ Ain’t got no T-Bone". Jag lyckades inte uttrycka mig riktigt lika kortfattat.

Dom bor i villa Dom äger hus Dom har juveler och vacker fru Dom äter biffar Dom dricker vin Dom går på partyn och kokain Jag slipar knivar… Dom går i banken Dom tar ett lån Dom kör i bilar med telefon Dom gör affärer Dom gör förlust Dom spekulerar Dom gör konkurs Jag slipar knivar… Dom tar semester Dom reser bort Dom blir på fyllan Dom börjar slåss Dom sitter inne Dom kommer ut Dom byter firma Dom byter fru Jag slipar knivar… Dom går på opera och restaurang Dom flinar opp sej och skakar hand Dom spelar apa Dom spelar golf Dom spelar tennis och rock’n’roll Jag slipar knivar… Dom är på TV Dom talar ut Dom tror på börsen Dom tror på Gud Dom tror på tomten Dom tror på JAS Dom tror på Sverige och USA Jag slipar knivar… Dom stoppar i sej Det blir för bra Dom börjar banta Dom tacklar av Sen blir dom gamla Sen ska dom dö Och alla gråter och tar adjö Jag slipar knivar… Det finns så många som går omkring Som går och väntar på ingenting Det finns så många som är som jag Och vi blir flera för varje dag Vi slipar knivar…    Musiker/Sättningar:   1: "En sång till modet" / "Aldrig bli som ni, CD10":   Mikael Wiehe: sång, ak.gitarr Bernt Andersson: munspel Pelle Jernryd: el.gitarr Hans Åkerhjelm: syntar Thomas Nyberg: el.bas Pontus Snibb: trummor   Inspelad och mixad i Studion i Malmö av Martin Hennel, hösten 1999 2: Andra tider nu, "Jag slipar knivar"   Lasse Berg: sång, gitarr, cajon Fredrik Kronbäck: Gitarr, kör Johan Hallberg: klaviatur, kör, slagverk Mathias Tofte: kontrabas,kör Gäst: Mikael Wiehe: sång