1980 lanserade Svenska Arbetsgivareföreningen
sin kampanj "Satsa på dig själv". Vi har sedan
dess levt i vad jag skulle vilja kalla egoismens och girighetens epok.
Jag tror att den under den här tiden förda politiken har skapat
en stor vrede i stora delar av den svenska befolkningen.
En stor vrede bland alla dem som var med och byggde upp det som vi kallade
för välfärdssverige och som sedan fick se det, de hade
jobbat ihop – skolor, sjukhus, järnvägar och televerk
– säljas ut till högstbjudande medan de själva förklarades
överflödiga och sparkades ut i arbetslöshet.
En stor vrede bland alla de unga mänskor som går i fallfärdiga
skolor till lärarlösa lektioner och som inte vet om de har
en framtid eller ens ett arbete när skolan äntligen är
över.
Och en stor vrede bland många av dem som kommit hit till Sverige
de senaste tjugo åren och som inte har lyckats bli accepterade
i samhället för att de har "fel" namn eller "fel"
utseende.
Och jag tror också att det finns många som känner sig
lurade i Sverige.
Lurade av de direktörer som sa att deras krav på högre
löner och större fallskärmar i slutändan skulle
skapa ökad välfärd för alla.
Lurade av de politiker som påstod att utförsäljningen
och nermonteringen av den offentliga sektorn skulle leda till större
effektivitet och tillgänglighet.
Lurade av den politik som hävdade att egoismen och girigheten till
sist skulle gagna oss alla.
Lurade av bankakuten.
Lurade av att deras teliaaktier faller.
Lurade av att deras premiepensioner sjunker i värde.
Jag tror också att det i Sverige finns en allt större känsla
av maktlöshet.
Av att det är andra som bestämmer.
Av att besluten fattas allt längre bort av beslutfattare som blir
allt svårare att se och allt omöjligare att nå.
Och jag tror att denna vrede, denna känsla av att vara lurad och
bedragen och att inte kunna påverka sin situation är den
perfekta grogrunden för hat, våld, främlingsfientlighet,
rasism och högerextremism.
Det som vi nu ser växa sig allt starkare i Sverige och resten av
Europa.
Men jag ser också positiva tecken
Jag tycker att det är positivt när ungdomar kräver att
inte bara de kommersiella intressena ska dominera i stadskärnorna.
Jag tycker att det är positivt när Sveriges artister tillsammans
tar avstånd från rashat och högerextremism.
Jag tycker att det är positivt när den nya Attac-rörelsen
kräver rättvis handel, slut på spekulationen med våra
pensionspengar och skatt på den internationella valutahandeln.
Och jag är stolt över de ungdomar som åker till Seattle
och Prag, Malmö och Göteborg, Barcelona och Genova för
att demonstrera mot den globala girigheten!
Sången skrev jag inför EU-toppmötet i Göteborg
i juni 2001. (Kommentar från "Sånger i tiden",
2001) |
