En sång om desperadon och señoritan. Och för säkerhets skull: Det är jag som är desperadon.
Du är en svartögd señorita ifrån andra sidan gränsen Jag är en fredlös desperado på flykt från hela världen Och dom som ingenstans hör hemma måste lyda egna lagar Och det var stjärnorna och öknen som förde oss ihopa Det är inte mycket, vi kan tala Men mej gör det detsamma För även om du nu förstod mitt språk har jag förlorat tron på orden Ja, vi går runt i våra drömmar mellan barnet och geväret där det ena leder framåt och den andra pekar bakåt Jag har va’tt villebråd så länge att jag har glömt vad det vill säga att somna utan oro och att vakna utan rädsla Och jag kan se i dina ögon att du också har förlorat nåt Men när du stryker mej med handen tror jag, kärleken är möjlig Så är vår lycka som en gåva från den åldrade kinesen som sa att friheten är avståndet mellan jägaren och bytet Och jag vet att dagen kommer när det förflutna hinner upp mej och valet blir ett enda jag måste döda eller dödas Ja, jag vet att dagen kommer…    Musiker/Sättningar:   "Allt är förändrat" / Aldrig bli som ni, CD6": Mikael Wiehe: sång Billy Cross: el.gitarr Frank Stangerup: keyboard Per Lindvall: trummor Mats "Mackan" Englund: el.bas Gäster: Björn Afzelius: sång Lars Holm: dragspel Inspelad i Studion i Malmö av Martin Hennel, november - december 1990 Mixad i Werner Studio i Köpenhamn av Henrik Nilsson och Billy Cross, januari 1991 Se också "Frågor och svar": "Enskilda sånger"	Foto: D. Lange