Trots att jag flera gånger hade sagt till mig själv och andra att jag aldrig skulle vara en trovärdig hip-hopare (och det är fortfarande sant) kunde jag inte hålla fingrarna borta från det rytmiskt pratade ordet som form. Här är mitt eget första försök om en nattlig promenad i Malmö.

55 år gammal 55, 55... 55 år gammal Klockan är tre Jag vaknar mitt i natten Jag kan inte ligga här mer Jag stiger upp ur min säng och tar på mina kläder Smyger ut ur mitt sovrum lätt som en fjäder Min hustru framför datorn i rummet bredvid koncentrerar sej på skärmen som om hennes liv stod på spel Hon sitter i sin morgonrock med hörlurar på Hon märker inte att jag går 55 år gammal... 55 år gammal Jag går hemifrån Jag går ut genom dörren utan att vända mej om Jag går ut över gräsmattan Jag går in ibland träden Det här är den gamla vanliga vägen Jag går förbi fotbollsplanen där mina barn spela’ boll Jag går förbi Stadsteatern där jag aldrig fick nån roll Jag går förbi skolan där jag till slut blev student Jag går förbi biblioteket som står bommat och stängt Jag går förbi statsministerns omskrivna bostad Jag går förbi ett par soptunnor där nån står och rotar Jag går förbi kasinot Där lyser det än Jag går förbi parken som anlas för många kungar sen 55 år gammal... 55 år gammal Jag strövar i natten Jag går längs kanalens smutsbruna vatten Jag går förbi hotellet Jag går över bron Sen är jag framme vid stans järnvägstation Jag står där rätt länge Jag längtar till värmen Jag ser på tidtabellen över tågen som går långt ut i världen Jag tänker på livet som jag har levt det tills nu Jag tänker på hur livet skulle kunna se ut 55 år gammal... 55 år gammal Jag går hem igen längs tomma gator där allt är stängt Förbi den fete kungen som sitter staty på sin feta häst Över det stora torget där allt är släckt Jag går förbi torrlagda fontäner med gubbar som gapar Jag svänger om hörnet in på min egen gata Hittar nyckeln, öppnar dörren smyger in i mitt rum Klär av mej, lägger mej Allt är lugnt Min hustru framför datorn i rummet bredvid koncentrerar sej på skärmen som om hennes liv stod på spel Hon sitter i sin morgonrock med hörlurarna av Hon märker inte att jag är tillbaks    Musiker/Sättningar:   "Kärlek & Politik" / "Aldrig bli som ni, CD11": Mikael Wiehe: sång, ak.gitarr Hans Dyvik: trumpet Esbjörn Öhrwall: el.gitarr Pål Svenre: slagverk, programmering Mats "Mackan" Englund: el.bas André Ferrari: "trolltrumma" Alfredo Chacón: congas, cajon Magnus Persson: trummor, basmarimba Sharon Dyall: kör Paris Gilbert: kör Inspelad i MNW-studion i Vaxholm av Alar Suurna och i Unit 7 i Stockholm av Pål Svenre, hösten 2003 Mixad i Megaphon Studio i Stockholm av Ronny Lahti, december 2003