Björn Afzelius och Mikael Wiehe gick skilda vägar efter Hoola
Bandoola Band 1976. Nu är dom tillsammans i en skivstudio igen, för
en ny LP tillsammans. Skivan har arbetsnamnet Två sidor av samma
sak och kommer ut i slutet av november.
Wiehe och Afzelius har mycket gemensamt men en hel del skiljer dom
åt. Kan två svenska rockpersonligheter samsas i studion? Jens
Peterson träffar dom i Werner studio i Köpenhamn
I somras gjorde Afzelius och Wiehe en framgångsrik turné
runt Sverige. Ensamma med sina röster och gitarrer drog dom storpublik
på plats efter plats och blev sommarens publiksuccé bredvid
Lill Lindfors och Magnus Uggla.
Nu fortsätter paret samarbetet i skivstudion. Men det kommer inte att
låta likadant på platta som på scen. I studion finns bland
annat musiker som tidigare ingått i Wiehes och Afzelius respektive
rockband.
Sist paret gjorde en LP tillsammans var Mikael Wiehe ledaren. Sedan dess
har Björn Afzelius haft en framgångsrik karriär som soloartist,
och säljer idag fler skivor än vad Wiehe gör. Nu är
det två viljor, två idéer som ska samsas.
Vi har båda varit måna om att jag inte ska sätta
mig på Affe, säger Mikael. Jag har problem att underordna mig,
men det känns som om det fungerar bra. Om inte Affe och jag kunde samarbeta
vem skulle då kunna göra det?
Vi har roligt tillsammans. Vi är nära vänner
privat. Vi har i stort sätt samma politiska syn. Vi gillar åtminstone
en del av varandras låtar.
Björn Afzelius har fått en annan roll i samarbetet sedan 1976.
Mikael inspirerade
Hoola Bandoola var Mikaels grupp, och det var bra. Vi lärde
oss mycket av honom. Han inspirerade mig att börja skriva sånger;
när vi började trodde jag låtar skrevs av övernaturliga
varelser. Så fick jag jobba med en vanlig svensk kille som skrev sånger,
det fick mig att våga.
Sen dess har jag haft ett eget band, fått inta Mikael Wiehes
roll i studion. Arrangera, skriva låtar, bestämma. När vi
möts nu är det annorlunda mot sist.
Paret försökte sig på en sådan här LP för
några år sedan men då sprack det. Det har tagit
flera år för Björn Afzelius att skaffa sig självförtroende,
för paret att mötas som jämlikar.
För min del har det handlat mycket om att presentera något
nytt efter Hoola Bandoola. Visa att jag kan stå på egna ben,
att jag duger själv, göra låtar som är lika framgångsrika
och omtyckta som Juanita som jag skrev då.
Har verkligen en av landets mest framgångsrika låtskrivare och
artister lidit av osäkerhet de här åren?
Det har tagit mig tio år att skriva ihop en låtrepertoar
som är bättre än Juanita. Det har varit min vandring
in i självförtroende.
För många är Björn Afzelius och Mikael Wiehe lika
som låtskrivare och artister. Men det finns stora skillnader i sättet
att skriva sånger, sättet att spela dom.
Förenklat: Mikael står för hjärnan, intellektet. Björn
för hjärtat, känslan.
Mikael privat är passionerad och känslosam. Men han klär
känslorna i sånger i välarrangerade rader, poesi, språkligt
oantastligt, säger Björn. Jag skriver mycket med magen, mer fyrkantigt
och agitatoriskt. Jag skriver ner det jag tänker, omedelbart. Därför
hamnar jag ibland på gränsen till pekoralet.
Vi har nytta av båda sidorna när vi jobbar, säger
Mikael. Mitt sätt att försjunka i konstruktionen av låtarna,
Affes känsla. Han går in och säger: Det svänger inte
och då litar jag på honom.
Tanken är att duon möts på halva vägen. Plockar
fram det bästa hos båda. När dom valt sånger till
skivan har det blivit mycket ballader, där deras gemensamma sidor hörs
mest.
Mikael är djärv och kompromisslös i sin konst, säger
Björn. Men hans musik på skiva svänger inte, den är
för intellektuell. Jag har ofta tyckt att det är för bra
låtar för att bli så stela.
På samma sätt tycker Mikael att jag är feg och konservativ
i musiksmaken. Han tycker mina låtar är för bra för
att vara så andefattiga. Nu kan vi mötas på ungefär
samma plats, fast vi kommer från två olika håll.
Det har funnits en gammal idé om att paret ska göra en LP med
bara två gitarrer och sång, så som de sjunger ute. Men
den beskriver Afzelius som nattstånden och seg. Nu finns många
musiker i studion, och arbetar fram orkestreringar på låtarna.
Åtta låtar kvar
Där finns Hannes Rådstam och Olle Nyberg från Afzelius Globetrotters, Annie Bodelson och Joakim
Rooke från Wiehes Co. Bengt Blomgren från
Tottas Bluesband är en av gitarristerna, dom andra är Marius
Müller, som spelat bland annat med Dan Hylander,
samt Thomas Wiehe, Mikaels bror.
Idag arbetar bandet med en elva-tolv låtar, men kvar på skivan
blir förmodligen åtta. Där finns säkert Natten
som paret skrivit tillsammans, men i övrigt är urvalet inte klart.
Konkurrensen mellan två låtskrivare gör i alla fall
att materialet blir bättre det tycker dom båda. Men hur
det färdiga resultatet ska bli är ännu inte klart.
Tidigare har vi haft våra diskussioner om hjärta kontra
hjärna på hotellrum, hemma i soffan. Nu får vi ta den i
studion, säger Björn.
Hur går det? Det får vi höra om en dryg månad.
Jens
Peterson, Aftonbladet, 10 oktober 1986
|
|