|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
|
|
Mikael Wiehes nya platta kan verka mörk och bister, pessimistisk över tillståndet i världen. Men den lyses upp inifrån av ett slags optimism trots allt. Sångaren och låtskrivaren, som nästa år fyller 60, har så smått börjat sortera och gå igenom sina drivor av inspelningar från 35 års produktion. " En vän hjälper mig lägga in allt i datorn, så jag kan få en överblick, berättar Mikael Wiehe. En "Anthology"? Ja, kanske det. Det kan väl vara lagom när man är 60? Nya "Främmande land" är en pendang till "Kärlek & politik" från i fjor. Wiehes mening var att göra ett dubbelalbum av dem: en skiva med nära, personligt material, en med utåtriktade, politiska låtar. " Jag hade rätt mycket musik, och märkte att låtarna jag skrev föll i två högar, förklarar Mikael Wiehe. Men när det kom till kritan så tyckte jag inte det höll för en dubbel. " Då blev det ändå lite politik på förra plattan, och en del inre betraktelser också på den nya. Klyftorna vidgas I inledande "Det vackra" sjunger Wiehe om en värld där klyftorna vidgas, om präster och mullor som legitimerar sitt hat med heliga texter och om "det snaggade hatet i stålskodda kängor". En nära nio minuter lång litania, om det inte vore för refrängens vändning från mörker till ljus: i allt detta elände tänker Mikael Wiehe ändå kavla upp ärmarna och ur dyn gräva fram det som är vackert. "Främmande land" har den sortens polarisering mellan återhållen vrede över samtidens vansinne, till glädje och förtröstan. Kampen går vidare. " Det är en sorts kluvenhet mellan att tvingas erkänna att det är inte så lätt alla gånger, det ser inte så roligt ut, samhället har kanske rent av blivit värre, beskriver han. Och att ändå tro att detta är något man måste gå igenom för att komma ut på andra sidan. Vad är då "det vackra", som gör livet mödan värt? Att ägna sig åt familjen, gå långa skogspromenader i höstsol? Nej, givetvis inget så strutsaktigt, när det handlar om Mikael Wiehe. "Det vackra i en själv, säger han tankfullt, är när man lyckas vara öppen, mottaglig och generös i sina relationer." Det vackra i samhället är det samma som måttet på en civilisation, det vill säga till vilken grad man tar hand om dem som har det värst, om de så är prostituerade, bovar eller banditer." Och en vacker värld, det vore en där majoritetens längtan efter ett värdigt och värdefullt, anständigt liv blir tillgodosett. Live-närvaro Inspelningen gjordes (i stort sett) live i studion med bara tre musiker: pianisten Christer Karlsson, trummisen Måns Block från Damn! och så Wiehe själv på gitarr och sång. Live-metoden skapar alltid bättre närvaro, tycker han: " Det händer något mellan människor som spelar, och jag tycker det hörs. Det har en musikalisk kvalitet som riskerar att lite grann gå ut över tekniska kvaliteter, men det är det värt. Han är stolt över sitt gitarrspel som adderar till de rytmer som är så viktiga på plattan, vare sig det handlar om rock, afrikansk high-life eller kubansk känsla. " Annars är min egen landvinning på den här plattan sånginsatsen på "Var inte rädd min vän", säger han. Där är jag avslappnad som aldrig förr." Motsatsen är "Främmande land", som jag tvärtom gör med oerhört spänd röst. Det lärde jag mig av punkarna. "Ärkeproggaren" Han är kluven inför schablonbilden av Wiehe, ärkeproggaren som inte kan snyta sig utan att det tolkas som en politisk handling. " Å ena sidan är jag glad för att förknippas med mina politiska sånger, säger han. Det förvånar mig att inte alla artister vill uttrycka sig över fler saker än hur hjärtat har det." Men jag tycker jag skrivit väldigt få direkt agitatoriska sånger, som "Stoppa matchen" och "Soweto". " Däremot har jag skrivit mycket om kärlek och mina inre labyrinter, och det tycker jag blir lite förbisett. Kanske står utseendet i vägen för musiken, funderar han. " Jag ser ju ut som en lärare, medger Wiehe. Men det varken kan eller vill jag göra något åt! Nästa projekt blir något nytt: en kabaré, med premiär på nyårsafton i den då nyöppnade Chokladfabriken i Malmö. Då är han bara "en i gänget", med komikern Sanna Persson, rapparen Gonza från Advance Patrol, poetry-slammaren Emil Jensen och Eddie Nyström med band." Jag och Eddie gjorde en konsert för flodvågsoffren, med Jan Malmsjö, Nina Persson, Eva Rydberg och Gonza, berättar han. Och det blev så pass bra att vi ville testa att göra något lika utflippat igen, något med lika stor spännvidd. Materialet blir inget problem, det finns redan ett par-tre timmars stoff." Men det är inte jag som bestämmer, betonar Mikael Wiehe."När det nu är vi som står bakom så lär det inte bli en flatskrattets nummerrevy. Men jag tror att ju mer på allvar det är, desto roligare blir det. Mikael Wiehe om fem byggnadsverk Turning Torso: Spännande utsida, glad jag slipper bo på insidan. Chokladfabriken i Malmö: Allt vi drömde om på 70-talet, upphöjt till tio! Malmös vackraste byggnad: Det finns vackrare, men tvåvåningshuset i korsningen Norra Skolgatan-Friisgatan är speciellt. Så såg stora delar av Malmö ut förr. Muren mellan Israel och Palestina: Olaglig, och ett av tusen sätt i israelernas strategi för att driva ut palestinierna. World Trade Center: (Nu mer symbol än byggnadsverk) Jag är emot våld och terror mot oskyldiga civila, oavsett om det bedrivs av individer, grupper eller stater.
|
