”Vi har samma mål – men vägarna dit är olika”

"Vi har samma mål – men vägarna dit är olika"

Mot slutet av 60-talet när alla gick omkring med FNL-märken och var radikala, ställde de upp i en popbandstävling i Göteborg med sin grupp "Moccers".
Några år senare sjöng de på gatorna i Paris för att få ihop pengar till mat och husrum.
Det handlar om Mikael Wiehe och Thomas Wiehe
Idag två av den svenska musikrörelsens förgrundsfigurer – på var sitt håll.

Vilken är den största skillnaden mellan er?

Thomas: - Jag tycker att det är likheterna som dominerar. Jag ser ingen motsats mellan det Mikael gör och det jag gör. Men jag tycker ibland att han saknar aspekter av verkligheten i sina låtar, som jag tar upp. Mikael och jag har samma mål, samma vision i fjärran, men vägarna att nå dit skiljer sig.

"Thomas bättre"

Mikael: - Ja, jag håller med Thomas. De största bitarna har vi gemensamt. Men jag har fler erfarenheter av praktiskt politiskt arbete. Jag gillar låtarna som Thomas gör utom när han sjunger sina halvreligiösa meditationssånger. Sedan är ju Thomas en bättre musiker än jag.

Kan ni tänka er att jobba tillsammans?

Thomas: - Ja. Men det blir nog inte av förrän någon utomstående beställer något av oss tillsammans.

Mikael: - Ja, jag vet att vi kan göra musik tillsammans – och även texter om vi har ett givet ämne. Jag spelar ju en del av Thomas låtar ibland och han spelar mina.
- Dessutom pratar vi ofta med varandra om låtar och idéer som är på gång.

Thomas: - Jag gillar att jobba och turnera ensam.

Mikael: - Jag är beroende av en orkester. Jag vågar inte stå ensam på en scen. Dessutom är det roligare att arbeta med en grupp som påverkar en och lär en att samarbeta.

Vad gör ni nu?

Thomas: - Vårturnerandet på Musikforum är i full gång och för tillfället åker jag runt på ålderdomshem här i Malmö och sjunger. Sedan förbereder jag musik till tio barnprogram för TV om rymden och ska sen göra en platta eller två. En med bara gitarrspel och en annan. Jag ska också åka med Rikskonserter i skolorna i höst och dessutom göra filmmusik till en meditationsfilm…

Meditationsfilm???

Thomas: - Ja, jag jobbar som lärare i transcendental meditation ett par kvällar i månaden.

Till Kuba igen

Vad gör du nu Mikael?

Mikael: - Jag jobbar för högtryck för att skriva färdigt material till en skiva som vi ska spela in i juni. Den kommer ut i höst. Och i augusti ska jag åka till Kuba en gång till med "Los Suecos": Jag, Ulf Dageby, Bertil Goldberg och Björn Afzelius plus några till.

Hur ser du på Kubas stöd till Etiopen i kriget mot det eritreanska folket?

Mikael: - Jag har försökt att sätta mig in i det där. Det var ju aktuellt även förra sommaren när vi åkte till världsungdomsfestivalen på Kuba
Då tyckte jag att det verkade som om Kuba hade en medlande funktion mellan Etiopen och Eritrea. Sedan dess har jag inte hört så mycket.

Mikael, gör du alla låtarna till Kabaréorkestern själv?

Mikael: - Jag gjorde låtarna och översättningarna till första LP:n "Sjömansvisor". Till den nya platta gör både jag och Ale Möller, Frans Sjöström och Chico Lindvall musiken. Texterna skriver jag fortfarande själv.

Hur många skivor har ni gjort?

Mikael: - Jag har gjort fyra LP och en singel med Hoola Bandoola. Jag har gjort en egen platta och en med Finn Zetterholm. Och sen har jag varit med på en samlingsskiva.
Thomas: - Jag har gjort fem LP-skivor själv och musik till barnskivan "Vilse i pannkakan".

Ville inte spela

Varför började ni spela?

Båda: - Det började när vi var små. Hemma levde vi i en mellanborglig miljö. Far var dansk och journalist, mor svensk och keramiker. De första åren bodde vi i Köpenhamn. Sedan flyttade vi till Limhamn i Malmö. Föräldrarna ville att vi skulle lära oss spela piano.

Ville ni det då?

NEEJ!

Men ni spelade i alla fall?

Ja.

Och sen då?

Mikael: - Vi spelade lite hit och dit och så bildade vi sångtrion "Moccers". Vi hade inte råd att skaffa elektriska instrument. Istället satte vi mickar på de akustiska gitarrerna och körde ut ljudet genom radion. Egentligen skulle det låta som rock, men det blev närmast skiffel.

Thomas: - Med "Moccers" var vi med i en del TV-program, "Open Door" bland annat.

Mikael: - Och sedan gick vi till final i Radions popbandstävling i Göteborg 1968. Vi kom fyra och ett band som hette "Ad Lib" vann. Sedan höll vi på med "Moccers" fram till -69 då det sprack.

Varför då?

Thomas: - Det var för många starka viljor.

Mikael: - Thomas ville ha dragspel med och det tyckte jag var dödscorny – då.

Mikael: - Och sedan kom Hoola.

Politisk väckta

Varför fick inte Thomas vara med i Hoola Bandoola?

Mikael: - Vid det laget, 1970, hade jag, Peter Clemmedson och Björn Afzelius börjat spela tillsammans. Och vi startade Hoola tillsammans.

Thomas: - Och jag började jobba på sjukhus och läste musik i Lund.

Hur blev ni politisk engagerade på vänsterkanten?

Mikael: - Ja först så missade jag ju det viktiga med FNL och allt då -68.

Thomas: - Jag också.

Båda: - På den tiden var vi i Paris och spelade på gatorna och sedan var vi med i popbandstävlingen.

Thomas: - Men under åren i Lund kom man i kontakt med politiskt aktiva.

Mikael: - Vietnamkriget, gruvstrejken och politiskt aktiva kompisar påverkade mig mest. Sedan läste jag också i Lund.

Vad betyder Hoola Bandoola för den svenska musikrörelsen?

Thomas: - Väldigt mycket. Publiken fick nya musikförebilder. Andra band inspirerades. Hoola drog mycket folk och sålde mycket skivor och på det sättet stödde de nog Musikforum och skivbolagen.

Mikael: - Det är klart att Hoola betydde nog jävligt mycket både positivt och negativt. Det var fullsatt när vi spelade. Vi kom etta på försäljningslistorna. Vi hjälpte till att manifestera och legitimera en ny form av musik. Men flera andra grupper var nog mera experimentella än vi. Träd, Gräs och Stenar och Blå Tåget till exempel. Vi var nog mera anpassade i text och musik, även om det var medvetet från vår sida.

- Vi var också det första progressiva bandet som kunde bli proffs och leva på musiken. Vi blev det första exemplet på klyftan mellan proffs och amatörer, som fortfarande diskuteras inom musikrörelsen.

Kul med det nya

Är det farligt med proffs inom musikrörelsen?

Mikael: - Det är inte bara dåligt. Jag tycker också att det måste finnas professionella kulturarbetare. Men den viktigaste driftkraften får inte bli att man ska tjäna pengar och överleva.

Vad tycker ni om de nya svenska banden?

Thomas: - Jag har bara hört Dag Vag. De är bra, men säkert inte representativa.

Mikael: - Jävligt kul! Det finns en jävla massa människor som börjar lira. Och det är bra att de är skeptiskt inställda till kommersialism. De har en fin revoltanda.

En del tar ju avstånd från musikrörelsen?

Mikael: - Det har skapats en falsk motsatsställning mellan musikrörelsens etablerade band och de nya banden. Vi står så oerhört mycket närmare de nya banden än svensktoppsbanden. Den viktigaste skillnaden är den mellan musik som skildrar en verklighet och musik som är till för att fördumma.

Röstar på Vpk

Var står ni politiskt idag?

Mikael: - Jag jobbar med kulturrörelsen i den här stan. Malmös socialdemokrater är jävligt reaktionära, men vi kämpar för att få ett bättre kulturklimat. Sen röstar jag på VPK var tredje år. Det har jag alltid gjort.

Thomas: - Jag jobbar inte så aktivt politiskt. Jag åker runt och sjunger och pratar med folk, försöker kombinera politiskt engagemang med en mer mikroskopisk världsbild, en inre stabilitet. Jag hör hemma i den allmänna soppan till vänster om sossarna. Det blir väl VPK i år antagligen.

Hur viktigt är det politiska budskapet i era låtar?

Mikael: - Det som sägs i låtarna bygger på ett personligt, politiskt ställningstagande. Dels försöker jag ta reda på hur samhället fungerar och ser ut. Dels har jag en tro på att vi kan förändra det.
- Sen gör jag låtar. Mina tvivel, mina kunskaper och erfarenheter återspeglas i texterna.

Thomas: - Min sista platta är en renodling av hela min tidigare produktion. En del låtar är mer tydligt politiska och några handlar mer om känslor.

Thomas Wiehe
Ålder: 31 år
Familj: Ja, min fru Christine som är designer och ett litet barn, snart.
Bostad: Tre rum och kök i centrala Malmö.
Årsinkomst: Förra året tjänade jag ungefär 25.000 kronor efter skatt.
Röker: Nej
Dricker: Nej
Senaste film: Den där italienska… "Vi som älskade varann så mycket".
Favoritartist: Cornelis Vreeswijk är en av dem. Det finns många.
Favoritkompositör: Det finns så himla många… Lasse Gullin och Terje Rypdal.
Favoritskivor: Ja, och framför allt när de uppträder live.

Mikael Wiehe
Ålder: 32 år
Familj: Halvt sammanboende med Christina, som jobbar med Garderobsteatern.
Bostad: Två rum och kök i centrala Malmö.
Årsinkomst: Senast var det 19.000 kronor efter skatt.
Röker: Ja
Dricker: Ja
Senaste film: "1900" del II.
Favoritartist: Jag ser inte på musik på det viset. Jag skulle behöva nämna 20 olika artister för att ge en rättvis bild.
Favoritkompositör: Vill inte välja någon speciell.
Favoritskivor: Jag har just lånat hem 50 plattor av de nya svenska banden, typ Ebba Grön, men jag har inte hört dem ännu.

Stina Helmersson, Aftonbladet, 10 juni 1979