Fortfarande funderar musikern, textförfattaren och fyrabarnspappan över begrepp som tillit, förtroende och svek. För över trettio år sedan skrev han en låt om vem man egentligen kan lita på.

Under 1970-talets radikala era var Mikael Wiehe med om att bilda Hoola Bandoola Band, som blev en av den svenska progressiva musikrörelsens allra mest populära grupper. Många unga som engagerade sig i partier eller organisationer på den politiska vänsterkanten sjöng med i låtar som "Vem kan man lita på?"
"Jag kommer ihåg att det gick snabbt att hitta de rätta orden. Låten handlar om tillit, förtroende och om personer som sviker." […]

När far och mor är döda och våra släktingar har ta'tt gift och alla våra vänner har valt sej själva och våra lärare och fröknar har gått och dränkt sej med varann' och nu när sömntabletterna har slutat hjälpa och när vår präst från konfirmationen står och pekar i det blå och ingen fattar om han visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser på, då kommer Halta Lotta hem till mej med rösten fylld av gråt och snyftar, vem i hela världen kan man lita på?

Mikael Wiehe säger att många ungdomar i början av 1970-talet upptäckte att världen inte var alltigenom god. I Afrika, Asien och Latinamerika svalt människor, de förtrycktes och bombades sönder. Alla som engagerade sig i vänsterrörelsen kämpade för rättvisa och solidaritet - för en bättre värld. Det fanns något gott i vår vilja till förändring, säger han.
Hur såg du på begrepp som tillit och förtroende när du skrev testen till den här låten?
"När jag var ung präglades samhället ännu av socialistiska grundtankar. Jag - och många med mig - var aggressiva i vår kritik mot socialdemokraterna. I efterhand har jag insett att de och vi som var längre ut på vänsterkanten egentligen hade gemensamma grundvärderingar, där begrepp som rättvisa och solidaritet var viktiga. Men inom vänstern fanns en besvikelse över att socialdemokratin börjat svika sina ideal, att partiet vänt sig självt ryggen. Jag upplevde det som en sviken tillit."

Hur ser du på dagens samhälle?

"Nyliberalerna har haft det politiska och ekonomiska tolkningsföreträdet i många år och deras idéer har nästlat sig in i alla riksdagspartier. Och därför finns det inte längre någon […] tillit att bli besviken på. Det samhällsideal som målas i dag upp är ett helt annat än det som vänstern – och till viss del socialdemokraterna – stod upp för under 1970-talet. Jag litar inte […] på socialdemokraterna, även om det finns hederliga individer också i det partiet."

Och när John och Yoko Lennon
har gått på psykoanalys
och Robert Zimmermann har flytt till landet med miljonerna
och Marilyn Monroe tappa' taget
och Greta Garbo har blivit ful
och man försöker muta oss med resterna av visionerna
och när prinsar och presidenter
ljuger medvetet i kapp
och när dom, som skulle säga sanningen,
har börjat ta tillbaka det, dom just har sagt,
då kommer Lille Gerhard hem till mej
och häver sej på tå
och viskar, vem i hela världen kan man lita på?

Mikael Wiehe skrev om presidenter och prinsar som medvetet ljuger i kapp. Tankarna går till George Bush och kriget mot Irak, till politiker som vänder kappan efter vinden och till fifflande direktörer.
"Jag är extra misstänksam mot dem som har makten över ekonomin och mot politiska beslutsfattare. Man kan man inte lita på dem. Miljardrullningen i Skandia och politiker som bara tänker på sina opponionssiffror. Nej, jag har inget förtroende för direktörer och ministrar."

Vad händer i ett samhälle när tilliten och förtroendet eroderas?

"Tillit är något helt avgörande i ett samhälleligt perspektiv. Vi köper och säljer varor eller tjänster. Vi skriver under kontrakt och använder betalkort. Vi kör inte mot rött och litar på att de vi möter på gatan inte ska slå ned oss … Det finns en rad gemensamma överenskommelser i samhället. Vi måste kunna lita på att sjukvården och skolan fungerar, att de gamla tas om hand på ett bra sätt och så vidare. Om denna tillit bryter samman hotar en situation likt den i Irak där allt kastas över ända. Risken är också att vi får ett 1800-talssamhälle av Dickens snitt där människor klöser ögonen ur varandra för att klara sina egna skinn."
" Att underminera tilliten till samhället var ett av nyliberalernas mål. Individerna skulle slåss mot varandra - då skulle vi få ett rikare och bättre samhälle. Men det är precis tvärtom. Om samhället inte kan erbjuda trygghet måste man skapa den själv, med lagliga eller olagliga medel och metoder. Så sker också allt oftare. Percy Barnevik och direktörerna tillskansar sig skyhöga bonusar och fallskärmar. MC-gängen tar lagen i egna händer och högerextremister och religiösa fundamentalister sluter sig samman i egna grupperingar. Samhällsgemenskapen luckras upp."

Krevaderna har tystnat
och kriget har tagit slut.
Ensam sitter kaparen vid kanonerna.
Över gyttjefyllda gravar
ligger luften tung av krut.
Han fingrar lite tankspritt på patronerna.
Och när han tittar sej i spegeln,
har den rämnat mitt itu.
Och mellan halvorna av hans ansikte
kilar råttorna in och ut.
Då kommer Mor Maria krypande
och hennes ögon är så blå,
när hon skriker, vem i hela världen kan man lita på?

När Mikael Wiehe var ett litet barn skilde sig föräldrarna. […] "För ett barn finns det alltid bara en mamma och en pappa. Så är och har det varit för mig. Jag tror att alla skilsmässor påverkar barn negativt och rubbar deras tillit till vuxenvärlden. Det behöver inte innebära en katastrof i deras liv, men jag är övertygad om att det sätter sina spår.

Tillit på det personliga planet?

[…] "Om man inte har någon att lita blir man väldigt ensam. Man går in i sig själv, kan bli aggressiv, skada sig själv, börja missbruka och så vidare. Tillit är det helt avgörande i en människas liv. Det utgör grunden för kärlek, trygghet och kommunikation.
Litar du på andra människor?
"De flesta, ja nästan alla. Visst har jag stött på lurifaxar och lurendrejare – mycket få av dem som har lånat pengar av mig har betalat tillbaka – men på det stora hela brukar jag kunna lita på mina medmänniskor.

Vad beror det på?

"Kanske handlar det om en läggningsfråga, men också om att jag hade en trygg barndom – trots att mina föräldrar var skilda. Familjen betyder oerhört mycket för om ett barn ska kunna känna tillit. Jag hade en bra skolgång. […] Det har också sin betydelse. Men det är en svår fråga.
Du har fyra egna barn. Kan de lita på dig?
"Jag har alltid försökt vara på ett sätt så att mina barn ska veta var de har mig. Jag har försökt vara ärlig. Under tonårstiden gäller det att hela tiden finnas närvarande. Det är en knepig tid i en människas liv då man ska börja frigöra sig och försöka hitta sig själv i förhållande till andra människor. Då måste den grundläggande tilliten mellan barn och föräldrar finnas där.
Mikael Wiehe har blivit 58 år. Han turnerar fortfarande, skriver nya låtar och är lika engagerad i politiska frågor som tidigare – och han står fortfarande till vänster.
"Jag har mist tilliten till de vänstermänniskor som snabbt gjorde avbön och blev anpasslingar. Då litar jag mer på folkpartisten som arbetar med flyktingfrågor. Jag har kvar förtroendet för den son inte längre tror att kommunismen är den enda vägen att lösa världens problem, men som fortfarande ser att folk svälter i Afrika och att kvinnor förtrycks även i Sverige.

Vad är tillitens grundpelare?

"Egentligen en omöjlig fråga. Vi blir sjuka och vi dör förr eller senare - men vi måste hela tiden leva medan vi är vid liv. Min pappas andra fru, hon är 85 år, springer ännu på källareteatrar och hon har vänner från 28 och uppåt. Hon lever."
"Man måste våga försona sig med sitt livsöde, våga ha en tillit till livet. Jag har inget bättre att säga".