|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
| Sverige bygger murar – och vi har fått nog! | ||
| 47 kända svenskar i protest mot regeringens nya flyktingpolitik DEBATT. En far flyr med sin treåriga son som enda familj kvar i livet. "Vart är vi på väg?" frågar sonen ihärdigt. När de kommer till hamnen i den turkiska fiskebyn får mannen veta att kvinnor och barn åker med en båt och män med en annan. Pojken tas ifrån honom och han knuffas ombord på en båt. Mörkret på Egeiska havet omsluter dem och snart hörs inte längre pojkens skrik. Pappan kommer i land, men inget spår av den andra båten syns. Det är inte bara döden, utan framförallt livet i samhällen där människors mörkaste krafter tillåts styra, som nu gjort att vi står inför ett ovanligt stort flyktingmottagande. Halshuggningar, systematiska våldtäkter, gatustrider mitt bland civila, sönderbombade städer, ja, listan kan göras lång. I Syrien räknas de döda i hundratusental och miljoner är på flykt. Människor som fram tills nyligen hade yrken, hem och familj, som inte vill något hellre än att ha det tillbaka. Få är medvetna om de nya lagförslag som riksdagen kommer att rösta om i juni 2016. De handlar om att tidsbegränsa uppehållstillstånden, minska möjligheten till familjeåterförening samt flertalet andra åtgärder med syfte att "skapa andrum" och avvärja den så kallade "systemkollapsen" i Sverige. Samtliga remissinstanser har redan ställt sig kritiska. Det är ingen tvekan om att dessa åtgärder kommer slå hårt mot dem de berör. Lika hårt är slaget mot de grundläggande idéerna om mänskliga rättigheter. Vi skriver det här för att vi har fått nog av att bara passivt se på när politikerna tar förödande beslut. Vi måste vara förkrossade. Precis som den rädda treåringen måste vi ställa oss frågan om vart vi är på väg. Fråga oss om vi ska bygga murar mot människor som flyr krig och förföljelse. Fråga oss om vårt ekonomiska välstånd kan fortsätta stå över andra människors möjlighet till liv. Varje dag sköljs två nya Alan Kurdi upp längs Medelhavets stränder och de namnlösa gravarna i Grekland har blivit stora kyrkogårdar. Om regeringen får stöd för sitt lagförslag, kommer Sverige vara direkt skyldigt till att flyktingar inte får skydd undan de massakrer som pågår. Vi kommer att vara det land som framtidens barn läser om i historieböckerna, det land som stängde dörren för människor i nöd. Efter tre månader isär återförenas far och son. För dem slutade det lyckligt och de kunde äntligen påbörja en ny tillvaro, långt från krig och rädslorna som de så länge burit med sig. Hade historien utspelat sig i ett Sverige där lagförslagen röstats igenom, hade den inte slutat likadant. Möjligheten till en säker återförening hade varit minimal. Troligtvis hade pappan behövt välja mellan två riskfyllda alternativ; att återvända till ett krigshärjat land eller skicka sitt barn på ännu en farlig båtresa - denna gång över Östersjön. Och när Sveriges stränder fylls med orangea flytvästar eller små barns kroppar – då ställer vi oss inte längre frågan "vart är vi på väg?" utan "hur kunde vi hamna här?".
|
||
| Aftonbladet 2 april 2016 | ||
|
|
||
