| | | | | |  
 
 
En popsångares liv är sig likt: Skriva låtar, spela in och åka på turné
Om jag säger Mikael Wiehe, vad säger du då? Förmodligen "Flickan och Kråkan" eller "Titanic", för det gör de allra flesta och i det ryms en hel del: de säkra melodierna, de mångbottnade texterna, det politiska ställningstagandet och de personliga erfarenheterna.
 
- När jag går på konsert själv så vill jag ju höra vissa låtar, säger Mikael Wiehe på kombinerat arbets- och semesterbesök på Gotland. Så jag spelar nästan alltid de där två. Jag vill ju att min musik ska vara populär och folklig i god mening. Det värdefullaste tecknet på framgång är att mina sånger används, att människor kan dem och använder dem.
 
Mikael Wiehe är idag en drygt 51-årig, hårt arbetande make och familjefar.
 
- En popsångares liv är sig ju egentligen ganska likt, säger han.
 
Man skriver sånger, spelar in dem och turnerar.
 
Och litet annat, måste jag tillägga. Mikael ha ägnat de senaste åren åt att spela med Hoola Bandoola Band, skriva låtar till en ny skiva med arbetsnamnet "När ormen ömsar skinn", förbereda en sommarturné tillsammans med The Real Group, Anna-Lena Brundin och Mikael Samuelsson, turnera i Sverige, Norge och Finland, skriva musik till TV-serien Torntuppen och till Totta Näslund och Rikard Wolffs senaste skivor, förbereda en konsert tillsammans med Danmarks radios orkester och Poul Dissing i Köpenhamn samt förbereda en ny sångbok eftersom den förra, med hundra sånger, behöver kompletteras.
 
- Jo, jag arbetar mycket, säger han. Det behövs när man har familj och fyra barn som bor hemma. Går det dåligt så krävs det mycket jobb och går det bra så krävs ännu mer.
 
Men bakom vardagsfasaden finns de ändå kvar, drivkrafterna bakom Mikael Wiehes gärning. Det är dels kärleken till musiken och språket, och dels viljan att kommunicera det han tror på. - Jag har ett starkt uttrycksbehov och ett passionerat förhållande till språket, och till själva kommunikationen med människor. Och än så länge har inte rutinen ätit sig in i varken det kreativa eller uppträdandet. Av tio spelningar är kanske en fantastisk och en inte så kul, och då går det på rutin. Jag vill ju helst att folk ska lyssna när jag spelar och inte bara dricka pilsner.
 
Och budskapet står ganska fast. Ställningstagandet sitter där det sitter hos Mikael Wiehe fast åren gått.
 
- Jag blev vuxen i en tid när morgondagarna sjöng, säger han. Jag tackar Gud och min lyckliga stjärna att jag var 20 1966, för jag vet inte var jag skulle hamnat om inte det stora ifrågasättandet kommit emellan. Antagligen hade jag blivit läkare, vilket i och för sig är ett hedervärt yrke, men… Jag danades i den politiska vänstern och jag vill fortfarande arbeta för jämlikhet, solidaritet och rättvisa här och i resten av världen!
 
Mikael Wiehe menar att de största problemen i Sverige idag är arbetslösheten och främlingsfientligheten.
 
Jag kan inte se arbetslösheten på annat sätt än som skapad. Pengarna finns ju i företagens vinster och arbetsuppgifterna finns och människorna som kan utföra dem finns! Jag tycker det är viktigt att vara medveten om huruvida man solidariserar sig med majoriteten av vanliga människor eller minoriteten av klippare. Särskilt i en föränderlig tid som denna, för även om klassgränserna inte är desamma längre så finns det utan tvekan motsättningar mellan över- och underklass.
 
Om detta, och en del annat, har Mikael Wiehe sjungit under 34 års turnerande. Har det hjälpt? Har världen blivit bättre?
 
- Under en period mellan 1967 och 1982 tycker jag att det såg hoppfullt ut, men under 1980-talet hade ju idéerna om den utvalda elitens rätt att styra framgång, säger han, vilket var ett klart bakslag. Men både Europa och världen har ju gått mot ökat välstånd och ökad demokratisering. Samtidigt har inkomstklyftorna ökat. Det går i vågor… Men när saker förändras gäller det ju att fråga sig vem förändringen gagnar.
 
Och Mikael Wiehes sånger om kärlek har blivit fler med åren.
 
- Ja, kärleken och privatlivet tar större plats nu.
 
Säger denna ganska traditionella och mycket vänliga socialist som tror på familjen, tycker det är viktigt att föräldrarna uppfostrar barnen och att man ska arbeta både för att äta och för sin värdighets skull.
 
Nu ska Mikael och familjen göra Gotland tillsammans mellan spelningarna. Den första blir på Warfsholm ikväll och den andra på Strandridaregården i Kyllaj på midsommardagen. Då bjuds det både klassiska och nya Wiehe.
 
Jag försöker variera konfekten, men ju längre man hållit på desto svårare blir det. Men jag är en sådan som skriver sånger och gör det utifrån min egen tradition.
 
Som de som är hans amerikanska förebilder och alltid varit det: Bob Dylan, Neil Young, Joni Mitchell, Mikis Theodorakis, Victor Jara… Fast på Warfsholm och Strandridaregården blir det på svenska. På skånska.
Anna Lyt, Gotlands Tidningar, 14 juni 1997