|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
| Att skriva en låt är mitt sätt att tackla livet | |
| Du brukar fira en traditionell jul med din familj, men vid nyår är det slut på det lugna livet. Du ska medverka i en nyårsrevy i Malmö och sedan väntar nya projekt, eller hur? - Ja, det blir en turné i februari och mars, och sedan kommer en skiva med. Dylanöversättningar som jag gjort tillsammans med Totta Näslund. Dessutom blir det kanske en ny samlingsbox och förhoppningsvis en bok och kanske ett teveprogram. Det händer mycket nästa år! Vi står inför ett nytt år. Vad är din bild av 2005? - Det är året då den förhärskande, egoistiska nyliberalismen blev ifrågasatt och man började förstå att vi är människor tillsammans med andra människor. Och det är tyvärr de förfärliga naturkatastroferna som har inträffat som har hjälp till att klargöra detta. Du är aktuell med den nya skivan "Främmade land", som släpptes i början av november. Hur vill du beskriva den? - Den är en fortsättning på min förra skiva "Kärlek och politik", och handlar om människor som hamnar i olika situationer och miljöer som de inte är vana vid, varken på det personliga, politiska eller känslomässiga planet. Nästa år är det 40 år sedan den första skivan du medverkade på spelades in. Vad är det som driver dig att fortsätta skriva och spela in musik? - Jag spelade egentligen in min första skiva redan 1963, men första gången en låt jag hade skrivit kom på skiva var 1966. Jag har förstått att jag är nyfiken och har behov av att uttrycka mig för att försöka förstå vad som sker i samhället. Jag tacklar livet och verkligheten genom att skriva en låt. Allt som händer mig känslomässigt och olika upplevelser, blir låtar. Vilka artister lyssnar du på och inspireras av? - De som har förmåga och mod att ifrågasätta och ändra sitt uttryckssätt, som exempelvis Bob Dylan och Miles Davis. Det är något jag själv försöker göra - även om det är farligt ut kommersiell synvinkel - eftersom jag tror att det är nödvändigt ur ett konstnärligt perspektiv. Men i min mp3-spelare finns också musik av Bruce Springsteen, Bach, Joni Mitchell och Lars Winnerbäck. Mina barn och de unga musiker jag arbetar med för in nya tankar och ny musik i mitt liv. Du har genom åren skrivit flera sånger som i dag kan betraktas som klassiker. Jag tänker närmast på Titanic, Flickan och kråkan och Mitt hjärtas fågel. Vilken av de här tror du människor tänker mest på när de hör ditt namn? - För en äldre generation är det nog Titanic och för de lite yngre Flickan och kråkan. Men jag vet också att många unga lyssnar på en sång som heter En sång till modet. Och på många bröllop spelas Mitt hjärtas fågel och på begravningar är det …ska nya röster sjunga. Jag har en teori, som jag haft i flera år: att de sånger som stannar kvar i vårt minne ofta är de som inte är så tidsbundna. Tidigare kunde varje svensk ett femtontal låtar av Taube och kan någon komma ihåg tre, fyra av mina låtar är jag glad. Du har till skillnad från många andra i din generation kvar ditt politiska engagemang. Hur vill du förklara det? - Jag tror att det beror på dels att jag är uppvuxen i en familj som har betonat vikten av att vara solidarisk med dem som far illa och inte har det så bra, dels på en viss konservatism hos mig själv. När jag väl förstod hur det såg ut i världen, att rikedom för ett fåtal pressas ur de många människorna, har jag inte ändrat inställning. För mig är det nödvändigt att stå på flertalets sida. Jag tycker att det är fel att de som är lite snabbare, snyggare och starkare ska ha rätt till mer. Inga tankar på att trappa ned? - Inte så länge skutan kan gå. |
|
| Set Mattsson, Allers nr 51 – 52, 2005 | |
