| | | | | |  
 
 
Scenveteraner möts i en duett

Tillsammans har de stått 100 år på scenen just i år – Mikael Wiehe 52 och Lasse Stefanz 48. Nu samarbetar de för första gången med sången Leva tills jag dör, skriven av Wiehe och där Olle Jönsson och Mikael Wiehe också sjunger duett.
– Vi gick i taket när vi hörde låten, säger Olle Jönsson och Christer Ericsson i Lasse Stefanz.

Det började med att dansbandet tog upp Mikael Wiehes låt Jag vill bara va en gammal man.
– Vi spelade den och fick så mycket applåder, så vi tänkte att vi måste be Mikael skriva en låt till oss.
Men han hade inte tid, han turnerade hela tiden. Så för ett halvår sedan hörde jag att Mikael försökte få tag i mig. Och så skickade han den här låten, berättar Olle Jönsson.

Den sju och en halv minuter långa Leva tills jag dör var för lång, speciellt med tanke på radion.
– Alla minuterna var jäkligt bra, men Mikael fick ta ut godbitarna, säger Olle Jönsson.
Kapellmästaren Christer Ericsson blev lika glad.

– För oss är det inte bara en låt. Mikael har alltid varit en favorit. Vi har varit och lyssnat på honom, vi har älskat hans musik och följt med hans låtar genom åren sedan vi var så här, säger Christer Ericsson och måttar med handen. Plötsligt fick vi en låt av honom och när han ville vara med och sjunga – kunde det vara bättre?

Men har Mikael Wiehe varit och lyssnat på Lasse Stefanz?

– Nej, det har jag ju inte. Men nu när jag hör på det så tycker jag det låter jättebra, jag är hur nöjd som helst, säger Mikael Wiehe.
Anledningen till att han ringde upp Olle Jönsson var att han tyckte att just Leva tills jag dör skulle passa Lasse Stefanz sångare.
– Det är inte så slätstruket. Han står på lite, säger Mikael Wiehe.

Sången handlar om att ge järnet så länge man kan, beskriver Mikael Wiehe. Olle Jönsson säger att han tycker allra bäst om textraden: "Jag har hört att vi alla den vägen ska vandra och i så fall vandrar jag gärna sist".
– I stället för att sitta och sura så tar jag hellre gasen i botten. Det finns många exempel på folk som är friska ett helt liv, kommer in på sjukhus och sedan dör de, för ger upp. Livsgnistan försvinner, säger Olle Jönsson.
Lasse Stefanz och Mikael Wiehe har samarbetat med många andra artister genom åren. Plura är en av dem som båda spelat med.
– Jag tycker man ska över gränserna och bygga broar. Och mycket med hjälp av Mikael så tror jag vi har fått komma in i finrummet nu, säger Olle Jönsson.
Båda småskrattar när vi räknar ihop deras samlade år på scenen. De hundra årens erfarenhet speglas i sångarnas röster, menar Olle Jönsson.
– Det hörs att vi inte är några nybörjare. Jag tror att rösten speglar själen. Man måste ha varit med om upp- och nedgångar, gråt och glatt. Det formar rösten. Och om man känner sig oinspirerad speglar det av sig direkt.
Mikael Wiehe spelar in alla sina föreställningar.
– Man tror att man går in och gör samma, men när man hör på det är det sådan skillnad. Vissa kvällar lever det, är inspirerat. Men vissa, nej, det funkar inte riktigt, säger Mikael Wiehe.

Hur funkar rösterna tillsammans, då? Jo, när kapellmästaren, gitarristen och låtskrivaren Christer Ericsson fick höra Mikael Wiehes och Olle Jönssons inspelning började han gråta.
– Det tog tag i en, två så ärrade personer med så fantastiska röster. Låten, texten. När jag skulle jobba med detta ville jag att det skulle bli sparspelat, naket och att vi skulle låta rösterna lyfta. Och så blev det.
Tankar på att framföra låten live tillsammans finns och mer framtida samarbete ser man också som möjligt.
– Det vet man inte vad som händer, säger Olle Jönsson. Just nu går jag lite i födslovåndor och väntar på första gången plattan spelas i radio.
Leva tills jag dör kommer snart att släppas och Christer Ericsson hoppas på ett test för Svensktoppen i juni.
– Och sedan brakar det lös. Även om en hit inte gör en sommar, säger Olle Jönsson.
Yvonne Erlandsson, Skånska Dagbladet 19 maj 2015